Och det blir bara värre med åren ...

Det är väl åldern förstås .., det här att man blir så otroligt lättrörd.

Igår upptäckte jag att den här till synes så sympatiske mannen Anders Gyhlenius, han som var med i tv-dokumentären "En svensk klasssiker" och där kämpade - inte bara mot trettio mil på cykel eller nio mil på skidor - utan även mot sin cancersjukdom ..., ja,att han inte längre är i livet.

Och då, när jag då ligger på soffan och läser om denne kämpe med det breda leendet, då blir det för mycket .., och när jag ska högläsa för pv, då håller inte rösten.

"Oj, vad han såg snäll och trevlig ut!" säger jag.

Och sen läser jag en insändare där en kvinna som har arbetat som valförättare berättar om en äldre invandrad herre som kom till vallokalen i finaste kostymen och med slips, och när han hade avlagt sin röst, så böjde han sig fram och bugade så högtidligt.
Detta att få rösta .., att få bo i ett land där människor faktiskt får gå till en vallokal och lämna sin röst .., det var så stort för honom!

"Men hör här ...!" säger jag till pv och ska just till att berätta om den där mannen, ja, då är det färdigt igen .., jag känner hur tårarna kommer.

Eller när jag läser dödsannonsen där den unga mamman - hon som i tv vittnade om hur eländig cancervården kan vara .., och nu inte längre är i livet - har skrivit "himlen är överskattad" ..., samma sak! 

Men det kan också vara en sån enkel sak som att man tidigt en söndagmorgon råkar slänga en blick ut genom köksfönstret och så tänker man att .., men vilken ljuvlig dag det verkar bli .., och man öppnar fönstret och hör småfåglarna kvittra och ser pv stå framåtlutad och rensa ogräs i potatislandet.

Bara en sån sak kan få hjärtat och ögonen att svämma över.



Min pappa var likadan.



När han tittade på filmer med Spencer Tracey eller Mickey Rooney, då satt pappa ofta och torkade tårarna med en blårödrutig näsduk som togs upp ur byxfickan ..., och när Silvia blev vårt lands drottning och skred fram mot altaret, då var det rena tåreflödet hos pappa ..."men så grann och fin hon är ...!"



Själv började jag storgråta 2:53 in i filmen här ovanför.

Det kanske är genetiskt, det där lipandet ...?

Och hur är det med er andra ...? 
Är det samma sak för er ...?
Har det förändrats, eller är det ungefär som förut ...?

Berätta, om ni vill och har lust!  hälsar lipsillen Bettan.

Ett eftermiddagsfönster ....

... från Göstas och Sonjas lägenhet på Strandgatan i Halmstad.

Ni ser väl slottet och spiran på kyrkan, som jag i skrivande stund inte kommer ihåg namnet på och jag vågar inte chansa, så där som jag gjorde med Cruella/Helena då jag i ett huj förflyttade henne till Shanghai, då hon ju bor i en svårstavad stad som börjar på G och finns i Kina.

Ja, just det, jag är aningen trött ,-)

Först besök i stan där vi blev bjudna på lunch av Sonja och Gösta.
Här var vi.

Är det nånting jag är förtjust i, så är det just buffé.

Efteråt kaffe och gott fika hos Pehrsons och det var då jag fångade den här utsikten.

Ps. Kyrkan heter Sankt Nicolai kyrka .... Ds.

Ännu ett tips ...

Alltid läsvärd och allra helst idag ......, hon som slår dank.

Och en man in Norrbotten öppnar sitt badrumsskåp ..

Och en annan man, utkämpar ett krig.

En nattuggla till stickerska berättar om en Bra Dag.

En bra dag hade även den här bloggerskan.

Fina bilder - alltid, alltid - dom finns här!

Mitt eget bästa ...

Interiör från hotellfoajén.

Det allra bästa för mig, det hände igårkväll.

Jag slog mig ner vid min dator .., loggade in på "Mina sidor" hos Försäkringskassan i akt och mening att se hur liten ersättningen skulle bli den här månaden. Sedan den 18:e mars då min sjukskrivning tog sin början, har jag från FK fått sammanlagt tvåtusenniohundra kronor.

Allt hängde förstås på fördröjningen .., på läkarintyget från Halmstad sjukhus som glömdes att skickas in och det är mänskligt, det kan jag ta .. men oj, så kämpigt det kan bli och tänk, om jag hade varit helt ensamstående!

Nåväl, nu tänkte jag att det blir väl så att i juni kommer den riktiga ersättningen, när det varit så tjorvigt.
Så blev det inte!

När jag väl tittade på vad som skulle sättas in på mitt konto på måndag, så slog jag händerna för ansiktet och ville gråta rakt av, ja, av pur glädje och tacksamhet!

"Men vad har hänt ...!!?" sa pv förskräckt .., han satt mitt emot mig och rättade nationella prov.

Så jag berättade.
Och looooog.

Vad gjorde jag då?
Beslöt mig för att hålla igen nåt alldeles vansinnigt?
Nej, jag ringde till hotell Sekelgården i Ystad och bokade bums ett dubbelrum till pv och mig inför nästa lördag, då, när vi har återträff, vi som arbetade på lilla Fridhems Livs! Tanken var att vi skulle få sova ombord på mina barns pappas segelbåt, men det var nog mest herr pensionatsvärd som tyckte att det var en höjdaridé.

Så jag ringde hotellet. Ett rum fanns kvar, mot innergården.
Pv, som är smålänning av födsel och ohejdad vana .., looooog försynt.
Jag vet nog vad han tänkte, men han sa det inte.

Det var mitt bästa.

Dagens fönster ...

... fångades hos det äldre paret, kunder i affären och båda över åttio ..., där vi (friherrinnan och jag själv) fick en guidad visning i den helt bedårande trädgården.

Att frun i huset är av det mer kreativa slaget (textilkonstnär) ..., ja, det är inte svårt att se.
Fönstret finns i hennes ateljé där hennes alster hängde på väggen eller väntade på att bli färdigvävda.

Bilden visar liksom innergården, när man sen rundade ateljén, då uppenbarade sig ... ja, paradiset.

(Ja, just det .. jag har betalt per superlativ!)

Det bästa för Monet i Frankrike ...

..... i veckan är bara det faktum att vi bor där vi gör. Just nu med perfekt sol och blå himmel.  Ljumma temperaturer, vackra blomsteruppsättningar på bordet. En liten hund som snuffsar runt på dagarna i sin lilla vackra blommande pudelträdgård. Och en man som hämtat sig från en illasinnad  bronkit och nu sitter framför pianot och tränar lite inför kvällens franska grannfest. Där jag bidrar med västerbottenpaj bl.a.

Och på söndag är det, precis som i Sverige, Mors Dag, och då äter vi femtimmarslunch med fransmän på vår närliggande vingård som vanligt. I veckan efterlängtat vänbesök inklusive pudelkusin. Det blir också roligt!
Önskar alla svenska Mammor en härlig Mors Dag från Provence med lite vackra rosor  också!

Hälsningar Monet.

Det bästa för en mormor i Tyresö ...

Denna vecka ringde barnbarnet D från sitt nya mer omfattande boende och sa att han inte åker hem på några dagar. Han tyckte det var bra där ....... 

Det boendet som skulle vara så trist?

Igår kom han och han satt i eken  - nyutslagen -, och visslade med ett strå.

Nöjd lugn harmonisk.

Sedan såg han Tyresömatchen i TV hos mormor och morfar! 

Mys!

Puh så underbart.

Eva i Tyresö

mormor

Det bästa för Helena i Guangzhou ...



Det händer bra, roliga och knasiga och mindre roliga saker hela tiden här hos mig, så jag har lite svårt att sortera bland intrycken...

Men den här veckans bästa var utan tvekan konsert med alla musikutövare på dotterns skola i går kväll! Herreminje vilka duktiga ungdomar! I två timmar fick vi njuta av blåsorkester, stråkorkester, jazzband och så kören där dottern är med.

De asiatiska ungdomarna som går på en skola av den här typen kommer från familjer med gott om pengar och höga ambitioner och de har ofta spelat instrument sedan barnsben - riktigt proffsiga är de (även om det förstås har sitt pris, det liksom de höga studieresultat som förväntas).

Nå, här är en länk till ett av körens nummer, Dubula, en traditionell sång från Xhosa-folket i Sydafrika!

(Elisabet säger: ja, den länken är alltså filmen här längst uppe).

Fyra fredagsfönster från Halland ...

Det är ett par veckor sedan som friherrinnan öppnade grinden till den här underbara gården/tomten och sa ..."ska vi titta in .., dom är ju kunder i affären, du känner dom säkert ...?" och så gjorde vi det.

I trädgårdstidningar läser man ofta hur bra det är med "rum i rummen" .., och här var hela trädgården uppdelad i olika rum .., det såg helt naturligt ut och inte det minsta konstlat!

Mannen och kvinnan som bor här, är båda i åttioårsåldern, ja, mer än så.

Det var en fantastisk upplevelse att få strosa omkring där.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det har varit en mycket rolig och bra vecka, men det bästa var nog ändå konserten med Du-kan-sjunga-gospel-kören i fredags.

Den här terminen är vi 330 sångare och hur Gabriel Forss lyckats få alla att känna sig sedda och entusiasmerade är för mig en gåta.

En mer energisk och rolig körledare har jag aldrig sjungit med ( och jag har provat en del) och om han bara visste hur roligt vi alla tycker det är och hur mycket energi vi får av att sjunga med honom, så skulle vi ha repetition varje dag. Fast då skulle väl körerna i Stockholm och Malmö protestera ljudligt!

Den STORARTADE OCH körledaren ...

Efter konserten är vi alla såååå glada och fyllda med energi. Allt var bättre i år; kören, ljudet och ackompanjatören - körledaren kan inte bli bättre.

Både Gabriel och jag (och alla de andra 329 sångarna i kören) är väldigt nöjda med vad vi åstadkom och nu blir det ett stort tomt hål på tisdagarna ända fram till september då allt börjar om igen.

Jag läääängtar!

Bästa hälsningar Ann.

Och så är det ny omgång av Det Bästa ...

 Vinsterna den här gången .., det är den här härligt somriga handduken - tack Kattis! - ....,

 ... och så den franska dvd-filmen "Mellan väggarna", Oscarsnominerad till bästa icke-engelskspråkiga film 2009. Tack Elisabet!

Så nu är det bara att tänka efter vad det var som värmde hjärtat lite extra den senaste tiden och så mejlar ni den glädjen till bisse151@gmail.com.

Varmt välkomna! (Minst 27 grader varmt!)

Friherrinnan i badet ....

Tre omgångar bad blev det för min del idag, två tillsammans med före detta arbetskamraten - det är hon som plaskar omkring på bilden - och en gång med pv.

Hemifrån till Steninge tar det kanske två minuter med bil och tänk, att jag blir så glad när ägaren till Göstas Café, deras son, hälsar så glatt var gång man passerar caféet på väg ner till havet!

"Jaha, ska du bada nu igen ...!" säger han leende.

Det är just den där biten som betyder så mycket för mig .., att vara en del i ett större pussel, må så vara om man bara är hörnbiten.

Och så här såg det ut igårkväll, när pv skulle ta sig ett dopp ...

Ja, jag vet .., man ska inte ....! 

Men jag gör det ändå ..., tipsar om en dokumentär som gick rakt in i mitt hjärta! 
(Människor blir så less när man tjatar om ett bra program .. men hur ska man kunna låta bli ...?)

Mormor, mamma och jag

Norsk dokumentär från 2013. 

Tre kvinnor, tre generationer. 97, 64 och 40 år gamla. Hur ser de på sina liv, med dess med- och motgångar? 

Fotografen Camilla Næss går på upptäcktsresa i sin egen familj - med mormor, mamma och hon själv.

Även i SVT2 23/5, SVT24 24/5, SVT2 24/5 och SVT2 25/5

Jag är helt förvissad att t.ex Bettankax .., Tankevågor .., qi och säkert många flera skulle tycka om den!

Här är länken.

Tack ...

.... till själva livet! vill man säga en sån här dag.

Två dopp i havet blev det och snart ännu ett, när pv kommer hem .., jag ska möta upp honom i Steninge, så får han också svalka sig.

Torsdag i maj ...

Först ett besök på vårdcentralen ..., och den där "snälla doktorn" som jag bad att få komma till, hon visade sig verkligen vara snäll och rar och det togs prover och hon kände på mitt opererade knä som är så mycket varmare än mitt andra och vi pratade om sköldkörtelgrejs och lite annat.

På väg in från väntrummet (underbart småprat med andra patienter .. , det handlade om bästa väderleken .., om översvämningarna i Serbien ..., om hästars flyktbeteende och mycket annat) säger läkaren att ..."oj, vilken fart du har!" och det är ju just det som är ett litet problem, att den här patienten har svårt att ta det alltför lugnt med kryckorna.

Efteråt kör jag inte den vanliga vägen hem, utan svänger av mot Harplinge .., stannar till vid en jättelik äng eller hage med säkert sjuttiotalet kossor. När jag tar upp mobilen för att ta ett kort, tror dom nog att det är en pistol eller slaktmask och nästan alla hoppar samfällt bakåt!

"Men nog är ni väl mer än lovligt lättskrämda ...!" säger jag och då kommer hela hopen lunkande mot stängslet och står och spanar in den där underliga madamen en stund.

Jag  bara  ä l s k a r   kossor!

Sist av allt jobbet en sväng .., surr på lagret och jag hälsar på den nyanställde arbetskamraten som visar sig vara en man i 35-årsåldern (jättebra! det behövs någon med muskler! och vi är mest kvinnor ändå) ..., han lockar mig att köpa färska svenska jordgubbar till ett högt pris, men okej, kanske kan vi fira segern mot Vitryssland ikväll (hockey), eller trösta oss efter förlusten.

Nu ska jag bara dra efter andan och sedan blir det bad i havet i Steninge, tillsammans med friherrinnan. Hon håller kaffe, jag håller mackor.



Den alerta madamen i Portugal, hon tipsade om den här filmen!
Man blir glad av att se och lyssna till den  .., jag lovar!
Och titta här .., varför annannan inte kan städa sitt skrivbord ...

Dagens fönster ...

.... var mitt och fanns - och finns ännu - på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Igår fick jag en bild från Solbritt i just Ystad och motivet var två av dom här fönstren, vilka numera är helt fördragna och har så varit sedan jag flyttade. Så trist!

Och tänk .. , nästa lördag .. ,då ska jag slå mig ner en stund på den där stentrappan där jag hade pelargonior och kryddväxter och som kändes som min egen lilla täppa!

Och  v e m  vann nu den fina brickan .....?



Jo, det gjorde ....

Och så blir man pånyttfödd ...

Nästan genast när pv kommer hem, frågar han om vi ska åka och ta ett dopp?

Vi kör till Steninge; det tar väl 2 minuter, kanske .., och nu, när stegen är på plats, blir allt så mycket enklare ...., jag doppar mig först .., några tafatta simtag (det är inte enkelt att simma när man inte får vinkla benet eller sparka till ...) under ytan och sedan upp igen.

Lyckligast i världen.

På väg till bilen såg det ut så här.

Klockan 13.00 ....

... har jag tid hos sjukgymnasten Thorbjörn - med dansk brytning - och det visar sig att jag har tagit fel på dag. Det var igår jag skulle vara där. Åååå, så pinsamt, jag som alltid vill hålla tider!

Nåväl, medan han ägnar sig åt en äldre dam, läser jag Allers och fördjupar mig i olika recept från i vintras .., sedan tar han sig an mig och kontrollerar hur mycket jag kan pressa ner knäet och det är det svåraste av allt ..., det går helt enkelt inte, men jag SKA kunna till slut, det har jag bestämt!

Och jag får göra olika sträääääckochtäääänjövningar och visar att jag nu kan stå på ett ben (såväl vänster som höger ...), jag har bättre balans och jo, det ser bra ut, frånsett att mitt nyligen opererade knä är så varmt, mycket, mycket varmare än det högra.

I morgon har jag tid hos läkaren på vårdcentralen, hon som "är så snäll och heter Vera", så då får vi väl se vad som händer.

Efter besöket tappade jag precis alla fjädrar som fanns i min kropp och stööööp på soffan Ektorp, tillsammans med Harry.

Nu har jag tagit två strong pills (ja, strong och strong .., Panocod) och kan absolut inte köra bil (natten mot idag var "sträng", som dom säger i Halland ...) och om en liten stund blir det en promenad med harry och klockan sex är pv hemma och då blir det dragning en timme senare.

Så här (bilden) såg det ut från min utsiktsplats i soffan Ektorp.

Jag  ä l s k a r   att ligga på en säng eller soffa och lyssna till livet som pågår intill.

Hos Solveig i Dalarna ....



... där har det minsann blivit tillökning i familjen!

Den som en gång haft förmånen att ha småkycklingar ..,. vet hur underbart roligt det är.

Grattis Solveig och Roland och förstås mamma höna och pappa tupp!

(Filmen har hon spelat in, Solveig, alltså):