Dagens fönster ...

... speglar sig i en bilruta, allt uti stadsdelen Kensington, i staden London, i landet England.

Kanske det bästa för idag ...

Krasse, som jag egentligen inte tycker om. Men nu ....

Det är stor skillnad på att börja arbeta klockan två, mot för klockan tre.
En ynka timme, man kan tycka att det spelar väl ingen roll och det gör det väl inte heller - inte i det stora hela -, men det känns som om tiden bara rusar iväg på förmiddan och vips, är det dags att ge sig av till jobbet!

Dagen började med nio plusgrader, men så kom solen fram och ännu behöver den inte ta sats för att svinga sig över kullen och det blev varmt och skönt och jag gick omkring och städade och röjde i växthuset, iklädd min limegröna och innerligt älskade linneklänning och barfota var jag och det kändes som bäst.

Allt, utom vinrankan, fick tacka för sig och på ett fat ligger några illgröna tomater och bidar sin tid.

En liten groda hoppade omkring utanför växthuset .., jag upptäckte en mördarsnigel som såg ut att sova gott (inne i växthuset) och den förpassades tämligen omgående till Den Eviga Sömnen ..., harry låg utsträääckt i gröngräset som är nyklippt och fastnar under fötter och skor .., och plötsligt fick vi besök av lillkatten Messi som är så kaxig, så där så att harry blir lite rädd och gömmer sig bakom matte.

Messi kommer ofta farande i sidled och med ragg på ryggen, så gör han även mot hästen i hagen och det är inte klokt så go den katten är! Brist på självkänsla saknar han i alla fall inte.

Och nu är det snart dags att susa iväg, inte på moppen som inte vill starta, men i bilen.
Den alltid så omtänksamma friherrinnan ringde och bad mig svänga förbi och hämta en äppelkaka - att ta med till affären -, och själv har jag plockat ihop en bukett med kärleksört, så får vi lite fint i personalrummet.

Idag arbetar Mattias, som annars är pappaledig onsdagar - söndagar.
Den mannen är en formidabel klippa för butiken och för oss alla.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

De senaste tre veckorna på resa har bjudit på så många fina upplevelser. 

Det är svårt att säga vad som var bäst.

 

- Kanske var det att efter en förmiddag på en den mjuka sanden och i det intensivt turkosa havet vid Pori på Koufonissi inta sin kanske 15:e grekiska sallad och ett glas immande kallt vin i skuggan av ett parasoll.

 

- Kanske var det att snorkla bland de vita klipporna i det månliknande landskapet vid Sarakiniko på Milos.

 

- Kanske var det solnedgången sedd uppifrån Panagiakyrkan ovanför Chora på Folegandros.

 

- Kanske var det den lilla stugan vi hyrde i Vathi på Sifnos som låg precis i vattenbrynet och där vi matade fiskarna direkt från altanen och där det låg en restaurang vägg i vägg och där det firades ett dop med levande grekisk musik som höll oss vakna en halv natt.

 

- Kanske var det de tillfällen när vi i likhet med de andra på just de ställena kunde sola och bada alldeles fria utan kläder.

 

-Kanske var det något av de tillfällena eller något av allt det andra vi upplevde under tre fantastiska öluffarveckor i Kykladerna i Grekland.

 

Fast det allra bästa var nog trots allt att få uppleva och njuta av allt det där tillsammans med min älskade John.

 

Och flera av simturerna var "dina" Elisabeth!

 

Kram Anna-Lena.

Tisdagsfönstret ...

Vi äter lunch i gudsförgäten by mitt i Frankrike. 
12 euro för dagens meny som är lantpate, lammgryta, ostar och dessert. 
Franskare än så här blir det inte!

Monet. 

// Tack snälla! säger jag.

Hemkomsten ....

I tre dagar har sigge har varit som bortblåst från jordens yta, i alla fall från mina ögon ..., och så är det alltid när vi har besök av hundar som kan tänka sig att äta katt till såväl frukost som middag.

Glädjen, när jag nu vid ettiden på natten haltar nerför älsklingstrappan för att ta mig ett piller eller två för ett värkande skenben och då upptäcker vem som ligger på skinnet i pannrummet .., - skinnet som ligger på cementgolvet -, bland löv och kvistar och knöligheter .., ååå, den är så stor, så stor!

"Men lille vän, har du kommit hem nu!" säger jag lite tyst - men ändå med ett utropstecken -, (jag vill inte väcka den pensionatsvärd som sover gott) och så bjuder jag sigge på Shebas oxkött i sås och på ett gammalt kaffefat häller jag upp lite grädde.

Själv tar jag mig två halvstronga pills, en kanelbulle och ett glas mjölk.

Sen sitter vi och småpratar lite en stund .., eller jag pratar och sigge spinner ..., och sen, efter en minut ungefär, när han fått nog .., hoppar han ner på köksgolvet .., spatserar lite lojt till hallen, sätter sig vid ytterdörren och visar tydligt att ... "ja, ja, det var trevligt att träffa dig och få god mat, men nu är det bra, nu vill jag gå ut igen."

Och så försvinner han ut i nattmörkret.

En hel svärm med eftermiddagsfönster ...

"En eftermiddag i Hong Kong", står som bildtext.

... fångade med storhåven ..., som dottern AP - just nu i Hong Kong - höll i.

"Thomas skulle dö här!" skriver hon som vet att han inte vill ha trafikkaos och höghus.

Det gäller nog mig med.


Men bilder går bra.

(Och någon gardin-lag tycks inte finnas ..., här är det tydligen fritt blås som gäller).

Det bästa för pv ....

På väg ut igen .., bara handen som skymtar.

... skulle egentligen ha platsat i förra omgången, men får komma med nu i stället.

Det bästa var förstås att han lyckades få stopp på vattenläckan, om än provisoriskt.

Så sa han igår, när vi just filmat klart.

Först ut är Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var att jag bor i ett land där det finns allmän rösträtt. Det kan vara nåt att glädjas åt i dessa tider när så många av mina medmänniskor Inte har det!

Om jag ska vara lite mer på det lokala planet så var det bästa att kören äntligen har startat (det är jag som står vid lilla pilen).  “Du kan sjunga gospel”-kören är en outsinlig källa till glädje och nu kan jag se fram emot en höst av sång, “ståpäls” och som kronan på verket en konsert med Martin Stenmarck bilden har jag lånat här, som gästartist.

Han är inte en av mina favoriter, men kanske är han en gospelsångare av rang – vad vet jag?

Roligt är också att jag träffat tre kvinnor bland sopranerna, som jag tycker så mycket om och vi träffas då och då före repetitionerna och fikar och pratar. Jag kunde vara mamma till alla tre, åtminstone till två, men det har då ingen betydelse i det här sammanhanget.

Jag fick också veta att det spelats in en CD från konserten i våras så nu är det jag som inhandlar den på tisdag.

Det är också en glädje att kunna lyssna hur det lät. Jag fick ett smakprov via mail och det lät mycket bättre än vad jag trodde. När man står mitt inne i kören, så hör man nästan bara sin egen stämma

Kram Ann.

Vykort från Hong Kong ...

Det var kanske slut på lilltånaglar i vår herres lagerhylla ..?

Några veckor innan mellanbarnet susar iväg till ett Annat Liv, i Ghana,
tar hon och maken semester i Hong Kong.

Till familjechatten kommer bilder av himmelshöga skyskrapor och hon skriver att
det ibland tillbringas lite tid vid poolen och just då har solen lyckats slingra sig ner mellan höga husen.

Idag kom den här bilden.
Nu är dom nog vid en strand?

På min facebooksida blev det - och det var delvis mitt eget fel, jag blev väl onödigt tvärarg - en diskussion om detta med att visa somriga fötter på bild. Det finns människor som har nån slags fotfobi och rent av mår illa vid åsynen av nakna tår, men själv tycker jag om känslan som såna bilder framkallar.

Precis på pricken känner jag sanden mellan tårna och kanske anar jag ett bad också?
Det är väl det kanske.

Den här bilden lägger jag nu in - inte som en provokativ handling för att reta, såra, eller irritera - utan bara för att jag tycker om den.

Och den observante ser att dottern, liksom sin mamma, sin syster, sin mormor och sin mormors mor, saknar lilltånaglar.

På chatten berättar AP att det från högtalare "sprutar ut" meddelanden på först kinesiska och därefter engelska där det varnas för hajar, att man inte ska bada om man nyss har ätit och att den icke simkunniga bör hålla sig på grunt vatten.

När jag ser bilden från stranden, ja, då förstår jag att alla hong-kongbor nog alldeles nyss har ätit middag.

På anslagstavlan ...

I butikens entré finns en anslagstavla och där finns liksom hela livet samlat.
En medelålders kvinna erbjuder hushållsarbete och hon kan tvätta och stryka kläder och göra fint i ens trädgård. Och så är hon ordentlig och noggrann.
Endast seriösa svar ska det vara.

Och en man med två barn önskar hyra hus, stuga, gård eller lägenhet i Harplinge med omnejd.
Det som inte kom med är att han även kan tänka sig enbart garage eller förråd.
Ojdå.

Och bland anslag om bortsprungna katter, upphittade kattungar eller glasögonfodral (pennmodell), finns ett anslag om en nybörjarkurs i gammal, - och folkdans. 

Det är säkert hur trevligt som helst, men jag tänker inte anmäla mig.

Stillhet och ro ...

Tänka sig ... 

.. att man en måndagmorgon kan slå sig ner vid datorn och hamna här!

Vilka helt fantastiska bilder och vilket annorlunda liv att leva!

Bland bloggvännerna finns det energiska madamer som ägnar sig åt matsedelsplanering.
Ja, inte bara planering, man tillagar det också!

Här är en.

Och här en annan.

Skulle jag själv planera lite, så skulle det kanske se ut så här.
Kanske.
I verkligheten blir det troligen helt annorlunda och säkerligen äter jag soppa tre dagar på raken.
Pv brukar säga att "om Elisabet säger att vi ska ha fisk till middag, då vet jag i alla fall en sak, att fisk blir det inte!"

 
Ja, just det ja .., vi skulle minska på köttätandet, var det tänkt.
Det går väl si så där.
Var gång jag upptäcker halva-priset-köttfärs i affären, snärjer frestaren mig och sen är det kört.
Ajabaja.

Annat på frukostbricken?
Jo, Anna i Sheffield berättar om hur livet blev när hon fick en katt!

Och Solveig berättar om dimma och slås av en insikt.

Sist av allt får vi nu se hur det pyttepyttelilla stationshuset mitt ute den norrbottniska skogen ser ut!

Och så här gick det ...

Tre vinnare fick var sin vinst ...

Grattis till er tre och  s t o r t  tack till er som skänkt priserna!

Här är lilla filmen.

Det bästa för pv ...

"Kan man säga att en begravning var det bästa ...?" frågar pv.

Jag säger att det kan man.

"Då var det det bästa .., att den blev så fin och värdig och fylld med värme", fortsätter pv.

Dagen till ära hade han (pensionatsvärden) inhandlat - och bar -, eleganta hängslen för att ära sin morbror. Å, så jag hade önskat att alla män som samlats hade gjort samma sak!

Mitt eget bästa ...

Den där kvällen i London när vi på kvällen träffades och åt middag.
Döttrarna, Emma och hennes kamrater, Micke, pv och jag själv.

  

Och mötet i hotellfoajén - sköna skinnfåtöljer i olika grupper - med Jean och Cyril '

från Nottingham .., dom som firade sin trettioförsta bröllopsdag.

Och den där söndagmorgonen i London ..., med texasborna Toy och Don intill
vårt bord. Småpratet ..., värmen i kramen som gjorde mig så rörd, så rörd.

Lördagkväll i Hyde Park .., AP har inhandlat fyra urläckra behåar och visar upp dem för

storasystern, som minsann också shoppat sådana. Jag föreslår att vi - i stället för den lilla svenska flaggan - ska hissa upp dom fina bysthållarna i flaggpinnen i stället, men ingen bryr sig om min idé.

Och slutligen söndagkväll i Malmö hos Anders.
Småprat .., en långbent son intill sin mamma i soffan .., känslan när man stryker med handen över det stubbade håret och man upptäcker hur mörk sonen egentligen är i sig själv, i håret, alltså.

Det bästa för monet i Frankrike ...

.. om jag inte skrivit det förut. Mötena med de vuxna  barnen och de söta barnbarnen i somras.

Och att nu, för någon dag sedan bli påmind om detta när jag tömmer husbilen och återfinner den fantastiskabilden på äldsta barnbarnet S, nio år.

Hennes pappa är en mästerfotograf dessutom!

//Ja, monets bidrag har visats tidigare, men får komma med en gång till, nu med vackra bilden av barnbarnet.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

 

Hej!

 

Jag gläds åt att det fortfarande är “sommar”, dvs det har inte frusit än. 

Jag har kunnat sitta ute i solen ett par timmar på eftermiddgen. Pelargonior och fuchsior som ska övervintra har dock fått komma in för att blomma av sig innan vinterförvaringen ute i friggeboden. 

 

Och en annan sak som jag gläds över är att vi hittat en sommarstuga som vi förmodligen ska köpa. Har varit dit och tittat ett par gånger och jag har redan börjat planera så smått för rabatter och planteringar då det enda som finns förutom gräsmattan är några ormbunkar.

 

ellem

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Hej!

Det bästa i veckan?

Det har med dop att göra.
Dopsamtal hemma hos små barn med nyblivna föräldrar som förundras över livet och funderar på detta stora ansvar och denna stora glädje.

Och ett annat dop häromkvällen som berörde starkt.

Cecilia N

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan var sonen och hans flickväns bröllop i Åre gamla kyrka.
Därefter väntade ett härligt dygn på hotell Copperhill.

Morgonen efter startade med bad i den uppvärmda bassängen. Över byn låg en dimslöja men uppe hos oss strålade solen.

Dagen fortsatte sedan med en tur upp på skutan, den mäktiga utsikten gör mig alltid så ödmjuk.
Tänk så små vi människor är, egentligen.

Kram Eva

Söndagsfönstret ...

Och den som höll i håven, det var madamen som tycker så mycket om Dalarna.