Elisabet

Hemkomsten ....

I tre dagar har sigge har varit som bortblåst från jordens yta, i alla fall från mina ögon ..., och så är det alltid när vi har besök av hundar som kan tänka sig att äta katt till såväl frukost som middag.

Glädjen, när jag nu vid ettiden på natten haltar nerför älsklingstrappan för att ta mig ett piller eller två för ett värkande skenben och då upptäcker vem som ligger på skinnet i pannrummet .., - skinnet som ligger på cementgolvet -, bland löv och kvistar och knöligheter .., ååå, den är så stor, så stor!

"Men lille vän, har du kommit hem nu!" säger jag lite tyst - men ändå med ett utropstecken -, (jag vill inte väcka den pensionatsvärd som sover gott) och så bjuder jag sigge på Shebas oxkött i sås och på ett gammalt kaffefat häller jag upp lite grädde.

Själv tar jag mig två halvstronga pills, en kanelbulle och ett glas mjölk.

Sen sitter vi och småpratar lite en stund .., eller jag pratar och sigge spinner ..., och sen, efter en minut ungefär, när han fått nog .., hoppar han ner på köksgolvet .., spatserar lite lojt till hallen, sätter sig vid ytterdörren och visar tydligt att ... "ja, ja, det var trevligt att träffa dig och få god mat, men nu är det bra, nu vill jag gå ut igen."

Och så försvinner han ut i nattmörkret.