April 2020 .., en återblick. Och ett dagens fönster lite längre ner i inlägget.

I början av april det här året, får jag för mig att jag ska skicka påskkort. Jag älskar såna här motiv som det med kycklingen! 

I april håller sig Sonja mest av allt inne i sin lägenhet i Harplinge. 

Då leker vi hemtjänst och handlar och kommer med varor. Det knackas på altandörren, kassarna ställs intill och så är allt löst. 

Andra helgen i april är det påsk; den högtid jag tycker bäst om av alla. 

Kan man göra nåt annat?

Då är det - i alla fall här nere - hopp om vår och livet känns så oändligt mycket enklare! 

På självaste långfredagen 2020 upptäcker jag sädesärlan ute på gräsmattan och jag hör gransångaren. Det gör däremot i n t e  pv, som då ännu inte fått någon hörapparat.

Och dagstidningen översvämmas av dödsannonser; ja, aldrig har jag väl skådat dess like! 

Ett dagens fönster kommer från Turtlan som varit på besök i Skultuna. 

Såååå vackert! 

(Är det mässing tro, i vasen eller krukan där uppe?)

Den 24:e april är det dags för sjösättning av segelbåten. 

Det är så spännande så det är inte sant och pv:s  fyra år äldre bror Tommy är pv behjälplig. Allt går bra. Vi drömmer då om sommarens seglatser och inte en susning har vi om det som som ska handla om sjöräddning, batterikrångel och hårda vindar. Tur  är ju det. Men vi har heller ingen aning om hur vansinnigt mycket trevligt det ska bli med den båten! 

I slutet av april faller jag pladask för en bild i Dagens Nyheter. 

Fotograf är Eva Tedesjö.

Och tänk, vad svansen gör mycket för bilden, hur den leder blicken diagonalt! 

I slutet av april blommar spireor och mina nästan-favoriter: pärhyacinter!

Hilda fyller trettiotvå, Patrik trettiofyra. 

Och den tjugonionde den här månaden skulle min mamma ha fyllt nittionio år. 

Hon har nu varit död i tolv år. 

I april cyklar jag som bara den! 

På väg till friherrinnan i Steninge stannar jag till i början av byn/samhället och fångar den här skylten som jag tycker så mycket om! 

Och titta, hur ljuvligt forsythian blommar!

Och ett julfönster från Portugal ...

Är det inte Jesus bakom ett klädstreck, så tycks det vara ett jesusbarn i ett fönster. 

Helt underbart, tycker jag. 

Sen undrar jag om det inte är svalor på dom här två plattorna - där jag satt pilen på den ena -. Jo, jag tror det. I så fall, så finurligt. Och så vackert! Långvingade svalor.

Och så önskar annannan oss en God fortsättning  på 2021! 

Tack, du flitiga fönsterfångerska! säger jag. 

Ps. annannan har gjort en årslista - alltid lika roligt att läsa såna -, minns att en annan Anna - i Sheffield - brukade göra såna. Ds.

En hälsning från Västerbotten ...

Tre sååå fina bilder från Skellefteå kommer susande genom rymden och hamnar här. 

I alla fall den första. 

Så här skriver avsändaren, som är ellem: "Hej, här kommer några fönster från mitt-på-dagenpromenaden. På älvsbilden (den här) kan du se kulturhuset sticka upp bakom Sankt Olovs kyrktorn. Kulturhuset Sara blir klart i augusti i år. De höga partierna blir ett hotell på 22 våningar, mitt i kulturhuset. Allt är byggt i limträ från Martinssons Trä i Bygdsiljum, några mil söder om stan. 

Elisabet skriver: lägger in en bild av hur det är tänkt att det ska se ut, när det är klart.

Det  - tornet - brukar ju annars dominera siluetten (kan även stavas med h, silhuett, skriver bloggmadamen som blev osäker) från Älvsbackabron. 

Hälsningar ellem."

Tack du rara! säger jag, som minns såna här dagar hemifrån.

Älskar jag ....

.... detta?

Det kan jag lova er.

(Men inte reklamen).

Här och nu ....

Uppehållsväder. 

Tar harry på promenad och försöker ta en helt annan väg, men där är det tvärstopp. Vi stannar på höjden och tittar ner mot hästhagen och hästarna upptäcker oss och kommer i full fart. Det är stängsel mellan oss, men harry blir ändå rädd. 

Sen hemåt. 

Tittar på Tour de Ski och fascineras av Linn Hansson Svahn, för övrigt född i Lycksele, och hennes vinnarskalle. Pv river garderoben i hallen, den i mellanrummet. Vi har förfärligt ont om skåp, nu ska där bli rejäla hyllor i stället och jag planerar redan vad som kan komma dit. 

Saker som elvispen, stora skålar, uppläggningsfat, små korgar med ljus, två kylväskor, mängder med assietter, ja, kanske kan vi tömma och bli av med skåpet som står på golvet i köket, där pv har sin servis. Kanske kan vi där - när det tapetserats om - ha en inramad poster av något slag. 

Pv frågar om vi nu, halv tre snart, ska ta ett dopp?

Eller om jag vill?

Nja .., jag känner mig ”hurven” och har precis lagt in mer ved i kaminen, så jag tackar nej. 

Ägnar mig i stället åt att koka potatis, - och purjolökssoppa och knapersteker lite fläsk till. 

Det ska bli morgondagens lunch, men jag vill ha det klart redan idag. Lite riven ingefära och pressad citron till, brukar bli gott. 

Dagens middag blir i alka fall rårakor, med stekt fläsk och lingonsylt.

Dagens fönster ...

... fanns som illustration i Dagens Nyheter någonstans på våren 2020.

Och jag ler för mig själv och tänker att detta är så typiskt; för så snart vi närmar oss nyår, då översvämmas sociala medier av allehanda dieter och träningsprogram! 

Mars 2020 ... återblick. 

I några månader till av det här året ska jag arbeta. 

Inte full tid, men när det behövs. 

Vid det laget har jag arbetat i butik i fyrtiosju år. 

Något plexiglas vid kassorna har vi då - i mars - inte fått, däremot plasttejp på golvet i ett försök att få kunderna att hålla rätt avstånd till varandra. 

Det går ganska bra.

På Karolinska där äldsta dottern arbetar, börjar det bli kaotiskt. 

Maria vittnar om hur varmt och obekvämt det är att arbeta i det som väl mest kan liknas vid ett våtvarmt omslag och om märkena i ansiktet efter masken och om långa arbetspass och patienter som dör bara knall och fall. 

Inget är sig längre likt. 

På Apoteket i Getinge sitter en handskriven skylt vid entrén. 

Men mars är också en vårmånad, i alla fall om man bor i landet Halland. 

Här eldar vi gammalt ris. 

Eller vi och vi. 

Pv är eldare.

I rabatten blommar de allra ljuvligaste påskliljor! 

Och Eva i Tyresö berättar om sin älskade farfar Axel, han som emigrerade till Brasilien och kom att arbeta hos en godsägare och om livet där - långt borta - som han var med om. Det handlar om Gula Febern, om att förlora sin fru och dotter och om hemlängtan.

Nästan utblommade tulpaner gör hjärtat glatt i mars.

Och i mars då väntar harry som vanligt på husse. 

Sigge tar det piano. 

I mars månad köper jag en begagnad fåtölj i Falkenberg (tack friherrinnan som gjorde mig sällskap!), en fåtölj som min AP tycker är gräslig och bettankax tänker på allt som kunnat hända i den fåtöljen, nej, den gör verkligen ingen succé. 

Det gör däremot julrosorna som växer utanför huset, ja, där fåtöljen inhandlas och fåtöljen har för övrigt fått ett nytt hem hos Hilda i Halmstad.

På väg hem från Falkenberg (friherrinnan gör mig sällskap) tittar vi in på Ica i Skrea strand och jag faller nästan baklänges av beundran vid åsynen av deras delikatessdisk. 

Välfylld och lockande! 

I mars får jag läsa sagor för en lillkille i Malmö. 

En liten krabat som knorrar med stortån och gör farmorshjärtat varmt.

Och den 29:e mars fyller Emma tjugotre år. 

Hon är ju också ett älskat barnbarn.

Här är hon och tränar tillsammans med moster Anna. 

Dom här två är bästisar, eller mer som systrar kanske. 

Eller både-och.

Det skiljer tjugoett år mellan dem, men oj, vad dom har roligt tillsammans.

 Februari 2020 ... en tillbakablick.

Resan till Ystad och Köpenhamn är det bästa i februari. 

På Regementsgatan, inte långt från där jag en gång bodde, finns det här anskrämliga huset, som inte var fullt lika anskrämligt då. Fönstret får bli dagens variant.

I början av den här månaden - eller om det rent av var i januari - tipsar annannan mig om att det i Köpenhamn, på Statens Museum för Konst, visas en utställning med alster av Anna Ancher. Jag tar sikte på ett bra datum .., bokar bums tre nätter på Stationen i Ystad och får en sån otrolig kick - enbart vid själva tanken på vad som väntar -. 

Det är en slags frihetskänsla. 

Den sjunde februari tittar vi på tv och får då lyssna till Mr David Abel och hans hustru, vilka befinner sig på ett kryssningsfartyg utanför Japan, men nu har ett underligt virus uppenbarat sig och alla gäster ombord sätts i karantän. Mr Abel tycks ta det hela med ro och verkar ha humor. Nej, dom är inte oroliga. Och jag tänker att dom ser så lyckliga ut tillsammans, så där som vissa par .., när det är så självklart.

Orolig är däremot doktor Li Wenliang i Wuhan, han som offentligt gått ut och varnat för viruset, då han i sin tjänstgöring mött patienter vilka alla uppvisat samma symptom. Doktor Wenliang blir då rejält tagen i örat av kinesiska myndigheter - han anklagas för att sprida rykten och oro -. Inte långt därefter blir han själv smittad och dör av covid-viruset.

I februari får jag ett mejl från Cecilia N i Härnösand.

Så här skriver hon: 

"Och igårkväll fastnade jag framför Kunskapskanalen och en dokumentär om en gammal man i Nederländerna som hade en grönsaksaffär som han inte kunde få för sig att ge upp trots att hans kropp gjort det. Då tänkte jag på dig. Den här skulle du ha gillat."

Om Cecilia hade rätt? Det kan ni tro! Och jag tänkte att just en sån butik hade jag gärna själv velat driva.

Glad-post, vet man ju vad det är! Det vet Harry också. Från min omtänksamma syster i Skåne kommer en pipleksak till Harry, nånting att leka med efter operationen av svansen. Eller före. 

Den artonde februari blir han av med stora delar av sin långa, fina svans. Alldeles knäckt är han .., kryyyyper fram .., kan inte sitta på rumpan, utan vilar liksom på låret. 

Vi vet det inte då, men det ska ta lång tid innan han blir sig själv igen.

Samma dag som Harry får komma hem, tar jag tåget till Ystad som bjuder på såna här vyer. 

Vintergäck i mängder i Norra Promenaden! Vilken lycka! 

En av dagarna i Skåne tar jag tåget till Köpenhamn ,,, virrar omkring, men hittar slutligen till Statens Museum för Konst och får en sån här liten plopp som bevis på att jag betalat entré. (Ploppen är självhäftande och fästs väl synligt på kappan). Utställningen är ljuvlig och tillströmningen av besökare såå stor, så där så vi släpps in några i taget, när andra går ut. 

Här ett av Anna Anchers alster. 

Såååå fin.

.

Är trött - såväl mentalt som fysiskt - när tåget kör in på stationen i Ystad. Så många intryck det varit på en gång! Jag - som i vanliga fall kanske möter/ser två, tre personer per dag - blir närapå rusig av alla människor som passerar revy! Och alla ljud! Ett annat språk! (Men ändå lätt att förstå). Och alla cyklister som susar förbi i en vådlig fart! Och ovanan att slå sig ned i en restaurang, ensam vid ett bord. Bara en sån sak. 

Och ändå; så härligt! 

Det fanns dom i bekantskapskretsen som för sitt liv inte kunde begripa hur man kan vilja tillbringa några dagar för sig själv på ett hotell. Hade vi det dåligt tillsammans?

Nej, inte alls!

Men egentid är för mig värd såå mycket.

(Det är precis samma känsla som när jag var väldigt ung och satte mig på sommarstuge-räcket nere vid sjön hemma. Ensam. Och så vilsamt!)

En annan av dagarna hälsar jag på i Malmö och får skjuts tillbaka till Ystad av sonen. 

Minstingen och farmor i baksätet. Jag köper hämtmat från Lisas skafferi och så äter vi middag tillsammans i hotellrummet. Minstingen ligger på sängen. 

Jag är så lycklig så det känns som om jag ska sprängas.

I slutet av den här månaden gifter sig min systerson Fredrik med sin Shae. Det här är ett äventyrligt par; båda kastar sig oförfärat nerför branta pister, surfar i havet eller skejtar. Själva vigseln sker nere på beachen i Portland där dom bor (men inte på stranden) och på sin facebooksida skriver bruden: "Married my best friend, surrounded by the people we love most". 

Shae har - i motsats till Fredrik - vuxit upp i en stor familj och min syster vittnar om ett alldeles underbart bröllop. Några dagar senare tar min syster sin bil och kör dom femtiotre milen norrut, hem till Adelaide.

Februaris allra sista dag, då Maria har namnsdag, ser det ut så här när vi vaknar. 

Det är knappt man tror sina ögon.

Nyårsdagen ...

Fin morgon, med bara någon enstaka plusgrad. 

Pv - som föresatt sig att ta minst ett bad per månad under vinterhalvåret, har räknat ut det. Jo, om han tar januaris bad nu idag, så kan han vänta med februaris tills den månaden är inne på sista dagen, då borde det kanske ha blivit aningen mindre kallt. 

Jag är inte fullt lika säker. 

Mer än en gång har det hänt att februari blivit den verkliga vintermånaden, såväl här, som i Skåne. 

Där ser man också hur olika vi ser på badandet. 

Han tävlar med sig själv. 

Jag gör det för att det har blivit ett beroende; jag mår sååå mycket bättre efter tio simtag i ett femgradigt hav. 

Varm Herrljungaglögg efteråt blir till stjärnglans över det hela.

Nyårsafton blev en lugn historia, som det alltid blir här hos oss. Vi hade tänkt oss oxfilé, men den var slut, så det blev ryggbiff - en i sanning seeeeg historia som inte gjorde nån större succé - och resterna av den förvandlades till nån slags pytt idag, tillsammans med det här vansinnigt goda och kryddiga riset.

Vid tretiden natten mot idag, kom ett sms på familjechatten. 

Avsändare var den som arbetade natt i Skåne. 

Så här stod det: "Tredje festen stängd. Två med över 200 deltagare/gäster".

Och idag?

Förutom badet har vi suttit i soffan och tittat på Tour de Ski, jag har - även då sittandes i soffan - druckit kaffe i favoritkoppen och just då puttade Harry till min vänstra arm, så där som han gör när han vill att matte ska klia honom på ovansidan frambenet. Kaffet åkte iväg på min nytvättade, tillika nystrukna tunika, så nu ligger den i tvättmaskinen igen. 

För övrigt känns livet bra. 

 Nyårsafton och Dagens Fönster ...

Ramlar över en bild från förr ..., det var på den tiden vi bodde i Malå. 

Min alltid så omtänksamma svägerska Elenor är då besök med sin Hasse, Anna är tio år och när jag lade in den här bilden - för många år sedan, som en repris - skulle hon på fest i Bromma och hade hästustläpp dagen därpå. 

Även den här morgonen, den sista i januari 2020, är hon i stallet.

Nu är hon fyrtiofyra år.

En liten Anders sitter i hennes knä. 

Nu är han trettiofyra år och arbetar natt i Malmö. 

Svägerskan, hon är sedan många år frånskild, hennes före detta man Hasse är död och själv befinner hon sig på ett vårdboende i Alingsås och det är osäkert om hon vet vem jag är, när jag, om en stund, tänker ringa henne. 

Nyårsaftonens fönster finns i Porto, i den gamla stadsdelen. 

Bland klädnyporna skymtar Jesus och det är bara så härligt annorlunda och underbart!

Tack annannan!

Och vi själva, vad gör vi?

Vi har tittat på junior-VM i hockey (från nattens match) .., har druckit elvakaffe och tagit sista skinkmackan .., Harry har fått medicin .. på bordet i vardagsrummet brinner tända ljus. Ute är det regnigt och grått. 

Ja, vi blir hemmavid, pv och jag själv.

Quizzar kanske .., (mycket tävlande mot Bert i Luleå!) .., läser var sin bok .., jag ska titta på dokumentären om Greta och just nu ser jag en så fin domherre som satte sig på en av ekens grenar. 

Så önskar jag er som tittar in här ett underbart fint nytt år!

Till dig som kanske känner ångest inför vad som komma skall, du som på det nya året ska få ett provsvar .., dig ska jag tänka extra mycket på! 

Kram på er alla! 

Januari 2020, en tillbakablick.

Gör som förr om åren, delar upp året. 

För mig är ju det här min egen dagbok och det är ett perfekt sätt att plocka russinen ur kakan.

I januari .., då kommer ett alldeles underbart fönster susande genom rymden och landar i min dator. 

Det är från hon som en gång hade en blogg som hette "Londongirl" Tankevågor.

Lisbeth i Stockholm, alltså. 

Fler brev som sprider glädje; det här är från Lill-Karin, barnbarn till Eva och hennes halvlånge man i Tyresö. 

Den här månaden hittar jag den här underbara pärlan dokumentären - "Honungslandet" - som handlar om Hatidze, den sista kvinnan i som samlar vildhonung. Efteråt är jag alldeles tagen av kvinnans liv och leverne. Hur det var och hur det blev. 

Vilken kvinna! Vilken styrka! 

Den sjuttonde januari tar Anders med sig lillkillen och hans mormor - som ju är jag - för en överraskning. Vi ska då gå till Måkläppen utanför Skanör-Falsterbo och titta på hundratals sälar! Vädret är perfekt .., och Anders bär lillkillen på axlarna timmavis, vi slår oss ned nära vattnet och har picknick .., och eftersom vi kommit ut rätt sent, inser vi att nej, vi kommer aldrig att komma tillbaka till utgångspunkten förrän det blivit alldeles mörkt, så vi vänder. 

Det är då jag tar bilden. 

I januari ser jag Filmstudions andra film .., "Sorry we missed you" av Ken Loach.

Jag tycker  v ä l d i g t  mycket om den! 

Allra mest imponeras jag av tonårssonen, spelad av Rhys Stone. 

"Kom ihåg hans namn!" skriver jag och ger filmen betyget 9 av 10 poäng.

På Malåsidan på facebook visas ett gammalt vykort med motiv från slalombacken. 

Å, hur många tusen gånger har man inte åkt upp och ner för Tjamstanberget!

Suttit i liften tillsammans med Gunilla eller Eva.

Åkt störtlopp i skogsspåret, med uppenbar risk att förlora livhanken.

Å, så många minnen!

Så mycket glädje!