Dagens fönster ...

.... upptäcktes under en promenad på bryggan i lilla hamnen på Orust. 

På Vindön. 

Och det skriver jag, allt medan Emilia Mitiku sjunger överjordiskt vackert att "I belong to You". Det är på Spotify det.

Och en kväll ....

Det blev en hel del gjort idag. 

Och det blev en himla bra dag! Jag känner mig så  s t a r k!

Jo, det blev en sväng till Varberg och torgmarknaden .., det blev klockklang från den fina kyrkan, belägen precis vid torget och det blev blommor och kryddväxter. 

En ljuvligt god ost också. 

På tillbakavägen stannade jag till i Falkenberg och Ica Kvantum, för inköp av sex paket kaffe .., apoteket i Getinge hann jag också med (ny dosett, mycket finare!, samt medicin) och sist av allt två paket kaffe på Coop. Snart får jag väl medalj från PRO, för att jag är en sån sparsam pensionär. 

Väl hemma har jag planterat det som inköptes .., jag har varit ute med Harry i omgångar, sett flera avsnitt av den där underbara brittiska tv-serien (tack Bettan som tipsade om den, men det hade jag glömt .., men oj, oj, så rätt du hade!) . 

Detta var verkligen en på många sätt annorlunda produktion. 

Vanliga människor - eller ovanliga - vem är egentligen "vanlig"? 

Bekymmer och glädje .., utsökt skådespeleri och hur ofta ser man två sjuttioåringar (ja, en är i närheten av sjuttio) få såna intressanta och utmanande roller? Inte ofta. 

"Allt som vi döljer" heter serien och finns på svt.play. 

Och nu ...? 

Klockan är tjugo i elva och det är alldeles mörkt ute. 

Grannarna från Sthlm har kommit och jag har varit ute med Harry på sista-rundan. 

Från båten ringde pv. Nöjd med dagen. Han har monterat elkontakter såväl i förpiken, som i "köket" och nu ska det bli en kontakt vid min sida där jag sover i akterruffen. 
Bra! Då slipper vi ha evighetslånga förlängningssladdar drällande i båten! 

Nu blir det mejlskrivande till min syster i Australien. 

Ajöken, sa fröken.

En junimorgon ....

.... kan man säga hejdå till pv som tar buss-tåg-och-buss till Vindön på Orust. Han är i alla fall inte besvärsrädd den mannen och bilen hade jag lätt avstått. Nej, nej, det behövdes inte. 

Man kan också ställa sig i duschen för att tvätta håret och få händerna fulla med hår. Det är på gränsen till knäckande, men är ju inte det viktigaste här i världen. 

Om några timmar tänker jag sätta mig i bilen och köra norrut till Varberg, för att i lugn och ro strosa omkring på torget och - hopefully - ska jag få med mig fina plantor hem. Nu ska jag ta bild av rabatterna, så jag kommer ihåg vad som passar. 

En sväng till apoteket i Getinge väntar också (medel mot håravfall, men det hjälper kanske inte ...), och i Falkenberg ska jag också stanna till och köpa Arvid Nordqvist-kaffe som är på annons. Som en utflyktsdag blir det. 

Och så ska jag ringa och gratulera en av mina allra bästa vänner hemifrån, nämligen Agnetha i Skellefteå som fyller år just idag. Jag tror inte att jag känner någon (möjligen min systerdotter i Skåne) som har ett härligare skratt och om man kan säga om sig själv att "man har humor", så har vi i alla fall samma humor. 

(Egentligen tycker jag inte att man  k a n  säga det om sig själv. Många män på dejtingsidan skrev just det ..."jag har mycket humor".Ja, ja. Hur vet man det?)

En fin dag önskar jag den som läser här!

Dagens fönster ...

Så här skrev fönsterfångerskan igårkväll: 

"Åååå, vilket paradis vi kom till. Den allra finaste junikvällen och så ljust ute. Vi hann med lite titta oss omkring, men hade gärna njutit mer i mirgon. 

Martin ska ha hotellrummet kvar över dagen och jobba härifrån så han får njuta åt mig också. Här finns bland annat en fin liten butik med hantverk och dylikt. Hann ta en massa bilder och de kommer så småningom. 

Ja, så vackert nere vid bryggan vid sjön!

Var vi är?

Sahlströmsgården utanför Torsby. Jag dånar av all vackerhet!"

// Och vem skrev nu detta? Jo, hon som idag ska få sina gallstensbekymmer åtgärdade, nämligen Turtlan. Vi håller tummarna för dig och tack som tog dig tid med fönsterfångandet mitt i allt detta! Och den här är till dig.(Finns bättre inspelningar med annan artist, men den här passar nog dig ...).

Lite ......

... varannandags-kraft är det allt, men det spelar ingen roll. 

Jag känner så tydligt hur det går framåt. 

Och när det är högtryck är det alltid bättre. 

I fjolsomras ramlade många övermogna tomater ner från sina grenar, ja, i växthuset. 

Nu har vi hur många små tomatplantor som helst som tittat upp och idag har jag stöttat upp några av dem och en fick komma i en kruka. 

Pytsade ut lite kogödsel också och vattnade rejält efteråt. 

Jo, det blir nog bra. 

Vi ska nog få kalasa på tomater i sommar så det räcker och blir över. 

Det här är en liten pion, i storlek ungefär som ett knubbigt päron och knappt det, men såå vacker ändå! En dillpion. Och det var den här skönheten som Eva i Storfors kom med och jag är så glad för växter som man kan binda samman med någon vänlig själ. 

Läste hos Bert i Luleå att han tycker att det är ovanligt många maskrosor i vår. 

Här har jag inte reflekterat över den saken, men det fanns vägavsnitt från stugan på Vindön och några kilometer söderut, där båda sidorna av vägen var översållade av maskrosor! Man kunde tro att någon planterat och gjort fint - för det var verkligen sååå vackert!

Så önskar jag Turtlan lycka till i morgon, då det stundar operation. 

Först var det Rexxie där det fixades med hans enda njure .., så blev det min namne på Söder i Sthlm som fick en knäprotes och var så orolig innan, men se det gick hur bra som helst! Och i morgon alltså nästa f.d. bloggerska - ja, alla tre har tackat för sig i bloggvärlden (åtminstone mig veterligt), men finns ju kvar ändå. 

Lycka till Annica! Det går säkert hur bra som helst!

Tisdagmorgon ....

Bilden: daggig morgon. 

Vaknar tidigt och har då drömt - och i drömmen sett - hur en hök norpar sig en liten fågel, vilken skrek så hjärtskärande när den blev till middag till en större fågel. 

Hu, så hemskt. 

Låg kvar i sängen en stund .., mobilen igång och jag lyssnade till Morgonstudion så där lite förstrött. Då hör jag filmrecensenten Christina Jeurling Birro entusiastiskt berätta om två filmer vilka hon tycker är sevärda och då blir jag plötsligt vaken! Så där ja, nu har jag noterat båda filmerna som såna jag  i n t e  får missa! 

Det här är en av dem. 

(Å, så jag hoppas att Filmstudion återuppstår snart!) 

Intresseföreningen kan nu även notera att i skrivande stund blommar rosentryn. 

Vi hade två såna buskar hemma på Ringvägen i Malå .., jag tror att det var pappa som ville ha dem och dom är förvisso fina just när man bjuds på blomning, men däremellan är det en tämligen risig historia, i alla fall här hos oss. 

Men just nu: såå vacker! 

Så kan det vara i landet Halland.

Dagens fönster ...

... fångades hos osthandlaren på torget i Varberg. 

Som ni ser bör man vara stadd i kassa om man ska köpa lite större bitar fin ost.

Man förstår varför det är hektopriser på dom små skyltarna.

En bra dag ....

Det är faktiskt inte riktigt klokt, det här att man vissa dagar kan känna sig i det närmaste som vanligt, för att nästa dag vara  d ä c k a d. 

Idag var en sån här underbart bra dag!

Utan minsta besvär cyklade jag till affären och tog en omväg via Särdal, där ett hus på Lundslättsvägen är till salu för tjugofem miljoner. Sett utifrån ger det mig noll känsla, men det var fint inuti, om än - i mina ögon - opersonligt. (Tittade på nätet). 

Stora utrymmen. Tre trappor i stora huset - inget för den med dåliga knän i alla fall -. 

För mig är alla spröjsade fönster en klar nackdel. Jag får känslan av ett fängelse. 

Underbara omgivningar är det och nära till havet. 

Bara att slå till för den som har ett välfyllt bankkonto! 

Cykelvägen från Haverdal till Steninge är som balsam för själen. Hela tiden hör man lärkan och man passerar en hage med små bräkande lamm med sina mammor.

Stannade till och försökte filma hur säden rörde sig i vinden och kom osökt att tänka på den här sången.  Såna här texter kan få mig att bli hur rörd som helst och jag minns när mina barns pappa och jag var i Argentina hos mamma. En viss tid om kvällarna (kanske var det bara en gång i veckan ..?) lyssnade hon spänt till Radio Sweden och bara jag hörde programmets signatur ville jag gråta. 

Kanske längtade jag mest efter döttrarna som då var åtta och fyra år. 

(Deras farmor bodde då hos oss och tog hand om hus, hem och hundar).

Gråta ville jag även göra igår när jag tvättade håret och detta lossnade! 

Det kändes som om jag gick på cellgiftsbehandling, men det här tycks vara orsaken.  I några veckors tid har det här pågått, men nu är det riktigt eländigt och jag vågar knappt borsta håret. 

Nog är det en välsignelse att man från början utrustats med en rejäl kalufs. 

Nåja, allt är som bekant relativt här i världen.

Det lär ska bli fint i morgon också. 

På programmet står rensning av ogräs; inte direkt maskrosor, men annat som sprider sig likt en löpeld. Klippte östra sidan med elektriska gräsklipparen, vars sladd liknar en evighetslång navelsträng och det gäller att inte köra över densamma! Kände mig sååå stark och pigg, men var döslut på efteråt. Fysiskt slut på. Ställde mig och duschade med hjälp av  trädgårdsslangen - iskallt vatten - och blev pånyttfödd. 

Så kan det vara. 

Och min syster i Australien fick i helgen åka ambulans till Flinders sjukhus i Adelaide, då hon vaknat med "chest-pain". Ja, det är väl det som ska kål på oss, systrarna Nilsson. 

Nu mot sängen! 

Tack någon för den här dagen.

Fyrtiotvå kilometer ...

Längre är det inte till Varberg härifrån och jag fattar inte varför vi inte åker dit oftare?

På väg till Bohuslän stannade vi i alla fall till - det var ju onsdag och torghandel - och det var som att träda in i Edens Lustgård.  Köpte inte dom  här krukrosorna (förmodligen tänkta till Mors Dag) och ångrar mig storligen. Nu får detta vackra gå till mossfolk som har födelsedag, just idag!  Såå glad är jag att du fortsätter med bloggandet och låter oss ta del av din vardag! Har den äran på födelsedagen! säger jag. 

På Instagram skrev jag att känslan när man (jag) är i Varberg, det är att där vimlar av äldre människor, ja, åtminstone i centrum är nog "Maj" - skulpturen av Emil Näsvall - den enda ungdom man ser. Men så är det förstås inte. Googlade sedan på befolkningsstatistik och Varberg stack inte alls ut. 

Måhända jämför jag med Halmstad, men här har vi ju högskolan och jag tycker att jag möter ungdomar överallt där!

"Maj", hon finns tydligen på flera ställen .., i Danderyd, i Strykjärnsparken (vilket härlig namn på en park!) i Söderhamn, i Varberg förstås .., och inte minst i Skolparken i Vilhelmina! 

Vilken underbar skulptur! Så frimodig denna Maj ser ut att vara!

Ännu mera torghandel. 

Så mycket fina blommor där fanns! Och så många olika sorters grönsaksplantor till rimliga priser och kraftiga och frodiga, långt ifrån Plantagens exemplar som dessutom är betydligt dyrare.

Osthandlaren var också där och visade sig vara en pratglad herre som generöst bjöd på tunna skivor av ostar som man råkade snegla på. Den här undvek jag dock. Kilopriset avskräckte .., nästan femhundra kronor kilot! 

På skylten uppe till höger, där skymtar jag en ännu dyrare ost. 

Jo, man begriper varför det är hektopriset som anges ....

Såja, nu har jag lättat hjärtat/minnesbanken/minneskortet vad beträffar Varberg.

Måndagsfönstret ....

"Tidningsförsäljarens fönster tidigt på morgonen. Tror du känner igen det fenomenet!" skriver avsändaren som är den här madamen. 

Ja, OM jag känner igen mig! 

Att hämta in tidningsbuntarna .., sprätta upp, kolla att antalet stämmer, sätta in dem i stället och sedan skriva in dem i journalen (och på kvällen på datorn rapportera hur många som blev sålda), det hörde till vanligheterna i butiken. 

Egentligen inte för mig, då jag ju enbart arbetade eftermiddag/kväll, i alla fall här på Hemköp, men i lilla butiken i Ystad så var det ju morgonpass. 

Jag tyckte sååå mycket om den biten, precis som när tobak fylls in i skåpen. 

Att få det fint .., ordning och reda. 

Lättöverskådligt. 

Så .. tack annannan att du tog mig med på minnenas promenad!

Tittar på bilden .., "Jocos", är det nåt slags Lotto-spel? 

Och sjuttioåtta miljoner .., det var inte illa!

Steven ...., en guldklimp. 

Och ett litet charmtroll. Bor i Upplands Väsby och hans pappa Charlie finns i samma familj. En klok liten krabat det här som håller sig på tomten och är sååå go och fin!

Bilden togs förmodligen av Stevens matte.

Hemma igen ...

... efter fyra dagar på Orust i Bohuslän. 

Det här är utsikten från lilla stugan som vi hyr. Den kostar 600:-/natt (från 15.00-11.00), har två våningssängar, en spisplatta med två plattor, ett kylskåp, en garderob, ett handfat och en diskbänk med enbart kallt vatten. Ett köksbord också, med fyra stolar. Det är allt. 

Vill man duscha eller gå på toaletten, får man uppsöka det röda huset i mitten av dom tre som ligger i mitten av bilden. Natten mot idag knatade jag iväg klockan två ..., det är inte alldeles ultimat, men vi tycker så mycket om det här boendet - ändå -. 

Och mera utsikt från verandan, nu mot hamnen. 

Det är verkligen så härligt att befinna sig i närheten av en hamn. Båtar lägger till och ger sig av .., andra båtar sätts i sjön .., familjer kommer kånkande med kylväskor och krabbhåvar och tar sikte på småöar intill eller vart dom nu tar vägen?

Somliga ger sig ut på kajaker .., och så är det alla andra, dom som bor i husvagnar eller mer som villavagnar med prydliga rabatter och ibland staket runt "husen".

Och så alla vänliga människor. 

När jag som sjuttonåring åkte med Lapplandspilen till Göteborg Central och därefter arbetade i fem, sex veckor på två olika Konsumbutiker - en på Hisingen, en i Olskroken - trivdes jag så himla bra! Jag tyckte helt enkelt om göteborgarna och samma sak är det med människorna på Orust. 

Lättsamma. 

Pratglada. 

Vänliga. 

En sak saknade jag dock: där var nästan inga småfåglar! Helt obegripligt! Inte en enda gång hörde jag koltrasten .., hörde inte rödhake eller gärdsmyg, såg inte en enda blåmes eller talgoxe, bara några enstaka sparvar eller om det pilfinkar.

Men nu är vi hemma och på onsdag åker pv tåg/buss upp till Vindön och varvet igen. Han arbetar enbart måndagar och tisdagar och krånglet med bogpropellern vill han få löst, helst av varvspersonalen. (Inget krångel när vi I höstas seglade upp båten). 

Jag stannar hemma. 

Det är fint här också. 

Grönt och skönt och s o m  det har växt i rabatterna!

Lördag i Bohuslän ...

Vi kom hit i onsdags och tanken var att vi skulle åka hem igår fredag, men det strulade med bogpropellern till båten, så vi har ännu inte tackat för oss.

Pv har tillbringat hela dagar -  frånsett när han elsparkcyklat hem till lunch - vilket tar tre minuter, på båten och oj, så ledbruten han ska vara. 

Vad gör då jag och Harry under tiden?  Jo, vi har bekantat oss ännu mera med Henån där jag handlat mat och gjort loppisfynd, men jag har även kört åt precis motsatt håll. Onsdag och torsdag var vädret måttligt trevligt, men igår och framför allt idag, blev det plötsligt sommar på riktigt! 

Hamnen, vilken låg tämligen tyst dom första dagarna, vimlar nu av liv och rörelse! Hela familjer kommer kånkande på kylväskor och krabbhåvar och hinkar och så stuvas allt ombord på respektive båt och så iväg. 

Andra rengör sina båtar .., några sjösätter .., och idag upptäckte jag två tyska husbilar vid ställplatserna. 

Och jag som inte handskrivit brev på flera år, har börjat om med den vanan, ja, sedan jag kom hem från sjukhuset. Otroligt hur det kan bli! Det känns nästan som mental terapi. Det här skrivs på mobilen; undrar just hur det blir? Ajöken, sa fröken. 

Fyra lördagsfönster ...

... fångades inte långt härifrån, bara någon halvmil. 

I det huset bodde då Gunnar Ljusterdal (finns numera kanske i himlen eller annorstädes) och hans fru Britta Rendahl-Ljusterdal (en fantastisk väverska!). Ja, Britta kanske bor där ännu?

Tog den här bilden av Gunnar när jag var där och jag tycker så mycket om den. Så typiskt Gunnar!

Dagens fönster ...

"Fönster bakom plataner! En favoritpark jag går genom på min väg till jobbet. 

Så här års är det som en katedral av träd!"

Vem kan ha skrivit detta?

Jo, den här madamen. 

Tack! säger jag.

Torsdagsfönstret ...

Så här skriver fönsterfångerskan: 

"Ett fönster från Furunäsets sjukhus i Piteå. Ett hospital som det hette tidigare. Jobbade där i slutet av 70-talet. Härlig arbetsplats, fina arbetskamrater och framför allt härliga patienter. Minns många av dem. Tyvärr en del svårt hospitaliserade. 

Jag lärde mig mycket under de åren."

Tack Babsan! säger jag.

Dagens fönster ...

... finns i ett sovrum (det som vetter mot väster) i ett gult hus på en kulle. Mitt sovrum.

Om jag vänder blicken åt höger, då ser jag Ecke och Britts hus, i alla fall så länge som inte eken har fått alla sina löv.

Huset (eller husen) på bilden tillhör en familj från Stockholm och dom har detta som ett sommarhus. Ytterligare en Friggebod finns på tomten, men den står längre upp mot slänten. Det är inte många veckor per år som grannarna bor i huset, det blir väl mest när det är semester.

Och det ska ni veta, att det är knappt dom hinner parkera bilen och ta in packningen, förrän gräsklippare eller trimmer är igång och sen är det aktiviteter mest hela tiden. Löpning, cykling, ja, allt möjligt och det gäller även dom tonåriga döttrarna! 

Trevliga, vänliga människor är det, precis som Gun och Göran som bodde där tidigare.

Vid havet ...

I juli månad är det elva år sedan jag lämnade Ystad och kom hit till Stensjö och Halland. 

Fortfarande känns Skåne liiiite mera som "hemma", men man kan ju ha flera hem. 

Malå är också hemma. 

När mamma 1967 besökte New York, köpte hon en enda souvenir; en träskiva där det stod "Home is where the heart is". Hon sa själv att för henne spelade det rakt ingen roll VAR hon bodde, så länge pappa var med henne. (Vi var vuxna då). 

Så känner jag inte det. 

Jag kan inte tänka mig att bo var som helst, även om pv är med. 

Men Halland är bra, ja, det mesta som har vatten i närheten är nog bra.

Så smart! 

I ett tidigare inlägg undrade jag vad dom här röda banden på kossans bakben handlade om. Det visste madamen i Portugal! 

Så här skriver hon i en kommentar (som jag såg först idag): 

"De röda banden torde vara en signal till den som mjölkar. Om man mjölkar i mjölkgrop så står man nedsänkt i förhållande till korna och ser mest ben och juver. Inte en chans att se öronmärken med nummer, och korna kommer i den ordning de själv bestämmer, så det kan man inte heller gå efter.

Om kon får behandling av något slag så får mjölken inte gå i tanken eftersom läkemedel går över i mjölken. Det måste den som mjölkar ha uppsyn över.

mvh husdjursagronomen".

Tidig morgon ....

Igår dök Ecke och Britt (det är deras cyklar som vilar sig mot husväggen) upp och när pv gick till Stora Hus för att stödundervisa i matte, tog jag Harry med mig och gick ner till ett annat gult hus, nämligen Eckes. 

Nu var dom på väg hem till stan igen och Ecke satt på sin rullator, allt medan Britt bar ut två flak ägg och annat till bilen. (Vi har ett stort hönseri bara fem minuters promenad härifrån).

Vid deras ytterdörr - bara några meter därifrån - står en jättelik rhododendron, det är den här som är på bilden. När jag stod där med mobilen för att ta en bild, var det som ett öronbedövande ljud av bin som surrade omkring bland blommorna! 

Och så gott det doftade! 

Vid Ecke och Britts tomtgräns växer jättelika buskage av just rhododendron och bakom dessa löper ju bäcken, den som mynnar i havet. Ecke, som inte längre har minsta lilla synskärpa, berättade om oron att dråsa ner i just bäcken om han går fel. 

Det skulle kunna vara lätt hänt, om han går på grusvägen en bit därifrån. 

Å, vilken fasa att bli blind! 

Ett besök i affären hanns också med. 

Utanför entrén står den här "trottoarprataren" och bilden visar en något skrynklig Johanna. 

Johanna är den - förutom cheferna - som varit längst i butiken och hon är en KLIPPA. 

Alltid så lugn och vänlig. 

Så nånting helt annat. 

S o m   jag älskade det här skojinlägget på Twitter .., det var när Donald Trump blivit spärrad just därifrån. 

Sånt här kan verkligen få mig på gott humör!