Prat och prat ....

Det är vad det blir i trädgården hos Ecke och Britt. Grannen Birgitta är också där. Och Harry. Han brukar få en korvbit av Ecke när vi är på besök och har bråttom nerför kilimanjarobacken, nästan så att han galopperar och blir ung på nytt .., men se, idag blev det ingen korv. 

Då lägger han sig i skuggan under äppelträdet och bryr sig inte så värst om värdparet. 

 Det blir prat om allt och inget. Om Biden, Trump, USA:s delstater (Ecke har bott en tid i USA)  .., om nyheterna om hur våra svenska partier står sig - eller inte står sig - och jag berättar att Martin Melin fått överta platsen efter Carl B Hamilton (L). 

Och så kämpar vi för att få ordning på Eckes mobil, där Siri gått i strejk och svarar med text, men inte ljud och det hjälper ju föga den som är blind. Det ordnar sig. 

Britt bjuder på"Gullans mjuka kaka" och jag får veta att Gullan en gång bodde i det gula huset med sin familj - alltså där vi själva bor -. Den innehåller äpplen och i en liten vit skål finns creme fraiche, det är gott till kakan, säger Britt. 

Bilden av sländan tog jag 2013 i augusti.

 

Efteråt cyklar jag ner till havet och badar l ä n g e. 

Ett gäng kanadagäss håller till en bit ifrån där man badar .., och där är en man med en rufsig tax och och mannen kommer upp från vattnet när jag går i. Ännu har havet inte riktigt samma färg som innan stormen .., det är mer humusfärgat. Lite trist är det allt. 

Och som jag saknar min gröna linneklänning. Den föll i bitar till slut.

På agendan ...

Då är ÄNTLIGEN linneskåpet rensat och på hallgolvet ligger nu en stor hög med gamla frottéhanddukar, dukar vilka aldrig använts de senaste tio åren, örngott som sett sina bästa dagar och annat också. 

Nu ska detta gå till någon slags sortering på återvinningen och åååå, så skönt detta känns! 

Under mina år i Ystad - de i början kunde kännas aningen oroliga - var detta att städa garderoberna ett effektivt sätt att - mentalt - må bättre. 

Det blev liksom struktur även i hjärnan.

Ungefär samma effekt som ett bad i havet ger. Just så. 

Pv har idag hämtning av Edvin från förskolan, samt första körövningen för hösten. 

Själv ska jag titta på friidrotten ikväll .., betala in 400 kronor till Filmstudion (tio filmer att titta på), samt klippa gräset på ena sidan av huset. 

Så ska jag väl titta till Fru Duva som ligger i sitt bo; kanske är hon död ...? Eller så blir det inga ungar? Jag tycker att hon har legat där hur länge som helst, dold under det yviga blåregnet. 

Måhända hittar jag någon film att titta på? På instagram eller möjligen facebook, vittnade Bettan om en dokumentär, tror jag. Får försöka finna ut vilken det var. Ja, ja. Så spännande är tillvaron här i det gula huset. Pv klyver ved. Som vanligt. 

(Såg förresten president Biden på besök i den eld/stormdrabbade ön Maui på Hawaii och jag tänkte att han rör sig nästan som en robot ..., och inte för mitt liv kan jag förstå hur han ska ha en chans att vinna över Donald Trump; han som bara får mer och mer stöd av sina fans, ju fler åtal som väcks mot honom. Ur led är tiden!)

Dagens fönster ....

Se där .. nu har Bodil lagt in överväxeln och på hennes och Manges roadtrip, kommer nya fönster susande till min inkorg. 

Som det här .., ett badrumsfönster från Strömstad i Bohuslän. 

Tack Bodil!

   Vardag igen ...

Här i Acksjöns kapell (bilden från nätet) var det som vigseln mellan Annica och Martin ägde rum. Ett gammalt baptistkapell från 1874 och så otroligt fint inuti, för att inte tala om övervåningen!

 

Vigselförrättare var Tina Thörner, ni vet, hon som var kartläsare åt Colin McRae, då, när dom körde Dakarrallyt. Vilken härlig kvinna! 

Och vilken utpräglad värmländska hon talade och jag tänkte att det här med dialekter .., det är ju bara så totalt underbart!

Under vigselakten spelade Martins ena dotter flöjt .., någon annan läste en dikt .., och Annica själv läste - väldigt rörd - upp vad hon skrivit och ville säga till denne Martin som är så romantisk av sig! 

I sanning ett överlyckligt par! 

 

Brudbuketten påminner om bruden. Sååå mycket glädje .., så mycket personlighet!

Vid femtiden på eftermiddagen blev det fest i en föreningsstuga tillhörande ett koloniområde. 

Det bjöds på underbar buffémat .., det var tal och filmer och påhittiga uppvaktningar av arbetskamrater och släktingar och jag satt mest hela tiden och var nervös inför vad jag skulle säga. Knappt att jag kunde koncentrera mig på maten och då förstår ni, att då var det illa ställt ,-). 

Toastmaster var brudgummens tvillingbror Anders - det var han  som tog bilden av brudparet - och hans fru Gunilla. 

Många sjuksköterskor på plats (kollegor till bruden) och sjöräddare (precis som brudgummen), så vi var i goda händer. Man får väl ändå räkna dessa människor till den mer handlingskraftiga sorten.

Bild från kolonin. Där gick vi grusgången fram och längst nere där vattnet skymtar, där tog vi höger och där låg föreningslokalen. På kvällen - i mörkret - var där upplyst av marschaller.

 

På väg till själva kolonin .., alldeles intill, visade det sig bo givmilda människor.

Och min sedan tidigare positiva bild av värmlänningar, ja, den förstärktes ytterligare 

Sååå trevliga och gladlynta människor! 

Vid min sida vid middagsbordet hade jag två eller tre sjuksköterskor och en av dem, hon som kanske var mest tystlåten .., överraskade verkligen. 

Jag frågade vad hon gjorde på sin fritid. 

Jo, hon dansade FLAMENCO!  

En annan renoverade fönster  .., en tredje hade lika lockigt hår som jag själv och såg så innerligt snäll ut. Kvinnan på min högra sida hade en lång, grön klänning och så vackra händer. Hennes man, som satt intill pv, kunde ha varit en bror till Håkan Nesser! Och på pv:s andra sida satt en sjuksköterska (tidigare kollega till bruden då hon arbetade på lungkliniken) som på pricken påminde om Anna-Lena, sjuksköterska från Skipås. 

Och så blev det underhållning senare på kvällen. Göran Samuelsson, känd grundare av Packmopedturnén,  spelade gitarr och sjöng och gjorde det med den äran! Sist av allt kaffe med tårta och klockan var närmare 1 på natten när vi körde till vår lilla stuga. Vi däckade inom loppet av någon minut!

Dagens fönster ...

... fanns (och finns förstås ännu) i den lilla stuga vi bokat på Bomstadbadens camping utanför Karlstad.

Tusentrettio kronor per natt betalade vi, plus 150:- natten för Harry. 

Det var nära till allt. Till receptionen, den lilla butiken, servicehuset, stranden, dusch och toaletter. 

Trots att det var mängder med husbilar/husvagnar, var det nog inte högsäsong. Många hade tyska registreringsskyltar och jag hörde även finska  pratas.

Vi bodde i en så kallad "Granenstuga med 2-bäddar".

 Ack Värmeland du sköna och lite annat ....

Vilka härliga dagar vi har haft i landet Värmland! Kom fram till campingen - belägen en knapp mil utanför Karlstad - på fredagkväll.

Det var en liten stuga  jag bokat, men helt okej. 

Där fanns en dubbelsäng, ett fällbord från Ikea (genialiskt!), två stolar, ett badrum med bra avrinning i duschen och två hyllor att ställa tandkrämstubar och annat på, en pytteliten köksdel med spis med två plattor och så kyl och frys. 

En altan med bord och två stolar fanns också. 

Det var så generöst det hela. I vanliga fall brukar man få köpa till diskmedel, tvål etc, eller ta med sig hemifrån. Här fanns allt sånt på plats, t.om en rulle hushållspapper, hundbajspåsar, flytande tvål i badrummet, ja, det kändes som om någon hade tänkt till. 

Harry på altanen.

På väggen hängde ett långt skohorn! (Bara en sån sak!) Altanen betydde mycket. Där kunde vi sitta och titta ut över omgivningen .., på familjerna med husbilar .., på det tyska paret med två småttingar .., och vi såg människor passera lite längre bort mot stranden till. Och Harry var så duktig .., höll sig hos oss, även utan koppel. 

 

Lördagförmiddag ägnade jag mesta tiden åt att fila på talet som jag skulle hålla. Renskrev det flera gånger för hand och fick veta att minst tre av bröllopsgästerna är hörselskadade/har nedsatt hörsel, så jag fick tre kopior utskrivna från campingens reception. 

Det hela handlade om hur man kan mötas via bokstäver; alltså på en blogg. 

Och för att visa hur jag uppfattar Annica, skrev jag ned utdrag från åren som gått - kanske ni minns att vi då hade "Veckans Bästa" och här fanns  hennes bidrag, bland annat från 2012 och framåt. 

Nej det skulle inte bli något långt tal, det kanske blev sex "Det bästa", men visade så tydligt hur omtänksam, rar, vänlig,  plikttrogen, romantisk, ärlig och vänfast denna Annica är. 

Bilden här ovanför är från stranden  vid campingen. 

På fredagen hade jag - i en hantverksbutik i Sjötorp - fallit pladask för en klänning i färger som jag bums tyckte om och i halslinningen satt en liten lapp med texten "Tant Lisa"  - ja, men detta var ju som gjort för mig! 

Den köpte jag "oprovad"! Älskar färgerna och tyget.

Vid tvåtiden  körde vi så till Mariebergsskogen, en slags ljuvligheternas ljuvlighet i närheten av vattnet. MEN .., så vackert där var! Det var där, i ett gammalt baptistkapell (numera "avkristnat") som vigseln skulle ske.

Nu var vi där före övriga gäster, då vi hade Harry med  oss - de andra kom i gemensam buss -. 

Fyrtioåtta gäster inalles och vi kände två av dem, brudparet, alltså. Människor stod  i klungor och småpratade utanför kapellet .., jag kände genast igen Annicas bror och mamma (hon som har arbetat på Konsum och haft samma yrke som jag själv) och brudgummens  tvillingbror var "hovfotograf" och så skulle då allt börja.  

Om detta äventyr tänker jag berätta i morgon.

Lördagsfönstret …

Så här skriver fönsterfångerskan: 

”Hej Bettan! Sååå roligt att träffa på er idag ❤️ hoppas ni får en skön o rolig helg i Karlstad. 

Skickar dig ännu ett fönster, denna gång från Norrqvarn med en liten skymt av Göta Kanal mellan träden. 

Gör med den vad du vill. 

Må så gott o många kramar från oss. Bodil.”

Tack, tack, tack! säger jag, 

Bomstads Camping, Värmland.

Efter vad som kändes som en evighetslång dag i bilen (vi körde via Ullared, Kinntorp. Sjötorp …) och skog, skog, skog, så tog vi lång paus just i Sjötorp. 

Det är där som man slussas ut till Vänern och nu ville väl pv visa mig att det inte är så knepigt det där..

Mötte Mange och Bodil (ägarna till Hemköp i Haverdal) vilka var ute på en längre roadtrip, bland annat i Bohuslän. Så himla roligt detta var! 

 

Efteråt lunch/middag på Kajutan i närheten. Fläsknoisette med smörslungad potatis - kors i all sin dar så gott! Vi kunde sitta ute, det var vindstilla och skönt. 

Sista sträckan hit till campingen körde jag (vi stod länge i låååång bilkö pga trafikolyckor) och nu har vi installerat oss i en liten röd stuga på 14 kvm. Det går utmärkt! 

Så här ser det ut. 

En pytteliten köksdel, ett fällbord, två sköna stolar,  en dubbelsäng + ett mindre badrum. Altan hör till, med bord och två stolar. Jo, helt okej. 

Nu ska jag ta mig en promenad i omgivningarna!

Efteråt ....

Torsdag. Så är det - som alltid efter småttingars besök - alldeles tyst och tomt här inne. Ingen 4-åring med gott om energi som kommer krypande in till sin farmor på morgnarna .., ingen 1-åring som plötsligt kunde gå FYRA steg här i vardagsrummet (under jubel och applåder) och inget kvällsprat om oviktigheter och kanske även om det som är viktigt, ja, som det är när man har besök.

Hemma i Skåne har internet och tv legat nere (just hos dom) och att då komma till landet Halland är allt detta fungerar, kan ju bli himla trevligt. Aldrig har jag tittat på så många barnprogram! Nicke Nyfiken (på bilden handlar det om allergier), Smurfarna (mest älskat) och  Bluey!

Men nu: tomt. 

Tvättmaskinen är inne på tredje rundan .., det har dammsugits uppe och nere .., haft besök av grannen Annelie som berättat om sitt scenografjobb (någon frågade) och hur intressant var inte det att få tal del av något som - för en själv - är helt främmande. 

Vilket arbete! 

Och om vikten av att ha bra ljussättare .., vittnade hon också!

Så här såg det ut igår när eken skulle fällas. Jag höll på att svimma när jag kom dit och upptäckte sonen som klättrat flera meter upp i eken, allt för att fästa några linor! Hjälp! 

Därefter var pv redo med motorsågen och det blev en rejäl fällning och att ta reda på resterna ägnar sig pv åt idag. 

Klockan 15.00 är vi bjudna på eftermiddagskaffe hos grannen Birgitta (barnstolen är nu desinficerad och återlämnad) och ett surströmmingskalas-datum hos oss är bestämt. 

Återstår nu att packa och göra allt klart inför resan till Värmland i morgon. (Fick nyss en bild av en mig närstående som låtit tatuera in en streckgubbe på sin arm! Den allra mest underbara tatuering jag någonsin sett!)

Dagens fönster ...

..., fångades i Skattlösberg i Dalarna och det var Ulrika som hittat fönsterhåven och fick fångst på en gång! Ett typiskt Ulrika-fönster. Om någon inte känner till det, så bor Ulrika numera i just Skattlösberg - i Dan-Andersson-land - och skriver att "Här har jag hittat mitt sammanhang. På så många plan."

Tack för fönstret! säger jag.

Nu vet jag inte om Ulrika har någon blogg längre Ulrika, men hon finns på instagram, på ika_swe.

 Sexton blev det ....

Ännu en fin dag. 

Lite regn, men inte mer än att det inte spelade någon roll. Vi körde till Skallkroken och ingenting kan konkurrera med krabbfiske, i alla fall för en 4-åring och hans mamma. 

Spannen - som i vanliga fall är en skurhink - fylldes nu av totalt sexton krabbor, varav någon visade sig vara riktigt, riktigt  stor.  

Efteråt blev det sedvanligt krabbrace och det är alltid lika roligt att se hur dessa små djur springer sidledes till vattnet .., nerför bryggan och tjopp, i!

På bryggan kom en man och en kvinna med två barnbarn (flickor på 5 och 9 år och såååå fint klädda!) och när vi pratat en stund, sa kvinnan att "Ja, jag glömmer aldrig när du körde hem från Ankaret en kväll och stannade mig och tackade för att jag hade så bra reflexutrustning, ja, jag var ute med hunden och även den hade reflexsele!" 

Ja, just det, det kom jag ihåg. Det är rent hemskt så många människor som när det blir höst eller vinter, helt sonika struntar i reflexer och det är inget annat än ett mirakel att inte fler blir påkörda!

Badade i omgångar. Längsta badet också för i år. Tyvärr är vattnet ännu grumligt och nästan insjöfärgat (så där gulbrunt) - det är väl efter ovädret - och det känns inte fullt lika angenämt som tidigare. Nåväl, det blir väl bra så småningom. 

Tisdag och Dagens Fönster ....

Ännu inget regn och enligt SMHI ska det så förbli idag, nej, se det ska det inte ser jag, det väntas åskskurar mellan fyra och fem. 

Ja, man får vara glad åt det lilla. 

Fönstren fångades inne i Halmstad, inte långt ifrån där Harry fick sina klor klippta igår. 

Husen är relativt nybyggda, kanske var det inflyttning i våras och sämre skapelser har jag sett. Trist bara med nästan noll grönytor. 

En härlig eftermiddag blev det när sonen med familj igår kom körande från Skåne. Eftersom solen strålade och det var VARMT ute, så gick vi ner till stranden och där var nu inte många turister kvar .,. några enstaka bara. 

Lille Viggo kröp omkring och upptäckte tångruskor och stenar och vågade dyka under vattnet ("dyka" = pappan höll i honom och tvärsänkte ner den lille) och tyckte tydligen att det var kul. 

Trettiosjuåringen påstod sig känna något som rörde sig under fotsulorna när han vadade ut .., det var säkert små plattfiskar som virvlade iväg och 4-åringen funderade över sandmaskens lämningar. (Bilden här ovan för). Detta är alltså maskens exkrementhögar och dessa består av sand, då masken livnär sig på organismer vilka fastnar på sandkorn och kvar blir då just sand-skit, helt enkelt. 

Till en början tyckte jag att detta var så vedervärdigt äckligt .., det kändes ju som om det var stora mask-bon man försökte undvika!

Just nu ..., VM-semifinal på tv .., en 4-åring som vill allt annat än att vänta tills matchen är slut. 

Kanske blir det krabbfiske, måhända ett besök på Svedinos bil,-motormuseum i Ugglarp .., kanske ett bad i havet. 

Det gäller ju att parera åskan. 

I köket står Maja och i barnstolen sitter den yngste som är HUNGRIG. 

Barnstolen har vi fått låna av underbara grannen Birgitta, men nu ska vi själva se till att vi har en sådan! 

 Dagens fönster och "Det orange kuvertet" ....

 

Fönstret fångades nu på morgonen inne i växthuset. 

Det är den tiden nu. Imma på fönstren och spindelväv. 

Dagg i gräset.

Vinrankans blad är så vackra, tycker jag .., men vi har aldrig fått så liten skörd av druvor. 

Sitter i soffan Ektorp och skriver .., och tittar på Nyhetsmorgon och den vanliga reklamen. 

En handlar om att gå i pension lite mer på deltid. 

Rubriken är "Det orange kuvertet".  För mig låter det helt galet!

Nu ska jag dammsuga i mitt sovrum, ty där ska ikväll två småttingar och deras pappa och mamma sova.

Stor glädje!

 

     Oriven .... 

 

Vaknar vid 4-tiden och känner mig ..., just "oriven" inombords. Det är ju underligt att man ena gången lämnar sömnen och upplever sig sååå pigg och alert, medan en annan dag .., då kan det vara precis det motsatta och det förunderliga är ju ändå att man inte begriper vad det beror på. 

Så var det idag. 

Vid 10-tiden ringde friherrinnan och berättade att hon längtade efter Monicas goda bröd, det som bakas på dinkelmjöl och lite annat och hade jag möjlighet att ...? Det hade jag. Tog bilen och körde till Steninge, friherrinnan högläste receptet och jag agerade bagare.

Upptäckte sedan att detta var fullkornsdinkel; det var förstås därför som jag skippade flera deciliter av mjölet .., det hade blivit för kompakt annars.  Diskade undan och passade sedan på att dammsuga med hennes .., ja, en sån här laddbar historia med långt skaft. Det var premiär för min del och ganska tungt, inget jag tänker satsa på, men så här till nöds gick det bra. Efteråt tog vi kaffe ute vid trädgårdsbordet. Grannfrun Madeleine stod på sin altan och småpratade lite med oss. Av katten Tiger såg vi inte en skymt.

Särskilt varmt var det inte, men ändå .., det kändes bra.

Mellan varven gick jag in i köket och kollade till brödet .., tog ut formen och lät patienten avgöra .., ja, då tog vi tio minuter till. Sen till affären, när allt var klart .., jag visste att vi inte hade några hasselnötter hemma.

I kön till kassan upptäckte jag Hilda som en gång (även i sommar) arbetade hos oss. Ett jobbpass återstod.  

Jag frågade vad hon skulle göra sedan?

Jo, hon hade tydligen tillbringat ett år i Los Angeles och nu längtade hon tillbaka - sade sig inte vara klar med USA - och skulle återvända och fortsätta pluggandet (marknadsföring etc).  

"Man har ju bara ett liv, alltså måste man ta vara på det ..!", sa denna rara Hilda.

Själv kände jag mig som vore jag sjuhundratjugotvå år, men om brödet i ugnen blir bra, kanske det bättrar sig.

Åtminstone doftar det gott.

Dagens fönster ...

.... fångades i Estland - närmare bestämt i Tallin - och det var annannan som sin vana trogen hade håven redo. Tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Lördagsfönstret ....

 ... har jag visat tidigare, men jag bara älskar det! 

Och SOM jag skulle vilja veta vem som var så påhittig och kom på detta med att låta omgivningen bilda klädsel till man/kvinnofigurerna.

Synnerligen smart design, enligt mitt sätt att se det.

Fönstret finns i servicehuset (innehållande dusch och toaletter) i Limhams småbåtshamn, där vi har övernattat i båten ett antal gånger.

Fräscht och fint är där, med låsbara hytter till duschen.

Underbar film ....

Vi råkade igårkväll komma in i den mer som av en händelse .., och har man haft någon svårt sjuk i sin närhet (i filmen drabbas kvinnan/hustrun av bland annat en stroke) så blir det en hel del igenkänning. Eller "en hel del" - det blir hur mycket igenkänning som helst!

Lägg därtill suveräna skådespelare .., en åldrad Jean- Louis Trintignant och Emmanuelle Riva i huvudrollerna, samt deras dotter - spelad av Isabelle Huppert. 

 

Emmanuelle Riva blev för övrigt vid 86 års ålder Oscarsnominerad till priset för Bästa kvinnliga huvudroll och det kan jag verkligen förstå (men hon vann inte), däremot fick "Amour" i sig en Oscar för Bästa Utländska Film. Året var 2013.

 Filmen - gjord av Michael Haneke - finns på SVT-play och kan ses fram till den 10:e september.

Nyheterna ....

Översvämningskaos  i Norge. Kung Harald är på besök och pratar med myndigheter och frivilligarbetare. Jag tycker alltid att han ser ut att vara så vänlig och så klok.

Hemma i Malå har ovädret Hans fällt mängder, mängder med träd till marken. En man som heter Martin tycks trygg - kanske är han skogvaktare - och han berättar om faran i att nu befinna sig i markerna där tallar lutar lite hit och dit. Länk här.

Och från Hawaii ser jag tv-bilder med människor i chock .., där är en man i blå tröja som står med ryggen mot en vägg och ser alldeles ...., förtvivlad ut. Ett medelålders par sitter i sin bil och ska titta till om där är något kvar av deras hem .., tre till synes tonåriga barn sitter på flaket. Eld som förflyttas med orkanvindar .., kan man tänka sig något värre ...? President Biden - som numera rör sig allt mer "stappelfött" - meddelar att Hawaii ska få hjälp. 

Tittar på en film från USA - det är på instagram - och från Los Angeles, men jag har sett filmer från andra städer i det förlovade landet där opiatberoende ungdomar vacklar fram eller har liksom frusit till is i sina rörelser .., ligger på trottoarer eller på kartonger eller i små tält .., tycks mera döda än levande. Någon har en hund vid sin sida.

Konstaterar att lyckas man behålla förståndet efter dagens nyhetssammanfattning, får det väl anses som ett smärre under.

 Och så blev det fredag ....

Tänk, att det känns så skönt att  båten kommit hem och nu ligger på sin ordinarie plats. 

De tre herrarna seglade nonstop i sexton timmar - upp i ottan vid sextiden, framme vid halv elva -. 

Allt hade gått bra, förutom att pv:s storebror drabbats av sjösjuka, då när han skulle pyssla med nånting i "salongen" under däck. Dessutom hade det gungat rejält. 

Sådana äventyr ger jag mig aldrig in på  när det är rejäl sjögång. Jag förbereder lunchen och har den i kylväskan där vi sitter på däck; det fungerar bra.

Senare idag åkte vi tillbaka till båten/hamnen, men först ett besök hos friherrinnan. Hon hade önskat sig en sockerkaka och jag bakade två; en med äpplen/kanel, och en helt vanlig sockerkaka. Vi delade dem systerligt. 

En bytta med kokt kyckling, ris, currysås och kokta grönsaker fick också följa med, plus vinbär och vindruvor, samt lite vispad grädde. (Sämsta grädden ever-ever att vispa, den blev aldrig tjock!) Patienten låg på sin säng när jag tittade in och herre min skapare ..,  hur hennes högra arm ser ut! Nästan blåsvart och svullen!

Så Skallkroken, där Pv röjde undan efter herrseglingen .., diskade bort och dammsög, tömde soporna, satte på segelkapellet, ja, lite sånt.

Själv tog jag mig ett dopp i ett svalt hav och Malin i en båt intill hojtade: "Elisabet, tänk på att det har varit översvämningar och vattnet KAN vara mindre rent än vanligt!" Efter doppet spolade jag av mig med den vattenslang som finns på bryggan. Iiiiiiskallt vatten i slangen, men det kunde ju inte hjälpas.

Mötte vänliga människor. En man kom promenerandes med världens sötaste lilla Jack Russel som påminde såå om Nelly, men lite mindre. Liten, fyrkantig, korta ben. Hette Frank och var 3 år ung. 

Ett annat par stannade vid vår båt och småpratade .., kvinnan sa att hon kände igen mig, hade jag inte arbetat på Ankaret, ja, dialekten var det väl mest hon kände igen ..? "Och du var ju mörkare då och hade långt hår ...?"

Jo, så var det ju.

Paret bor i vanliga fall på Lidingö, men hade - precis som Franks husse - tillbringat barndomen i Haverdal hos mor, - eller farföräldrar. Nu var det husbil som gällde.

I morgon blir en spännande dag. Såväl svärson (Peter) som dotter (Maria) ska delta i Cykelvasan. Nio mil på leriga stigar/vägar! Maria har starttid 9:45 och Peter 8:40. Heja, heja!

Men huuuu! Tv-bilderna från Sälen visar eländes-förutsättningar. Vasaloppsappen är dock nedladdad och nu kan jag följa dem i spåret. 

Tittade ikväll på en fantastisk dokumentär om Magnumfotografen Thomas Hoepker!  Valde den i stället för "Duellen" och ångrade mig inte. Vilken film! "Dear Memories" är titeln och den var så sevärd. Inget Sommarprogram har jag lyssnat till heller, ja, inte de senaste dagarna. Ser så fram emot det allra sista programmet med Finlands president Sauli Niinistö.

När husse kommit hem ....

Då kan man sova gott, fast ljudet är på tämligen hög volym under fotbollsmatchen Japan - Sverige. 

Då är flocken samlad.