Så här glatt ...

... känns det inte att lämna sängvärmen, ta på sig arbetskläderna och ge sig ut i regnet.

Och mörkret.

Idag är det den elfte-dagen-av-tretton-på-raken.

Och jag är inte ett så värst uppbyggligt sällskap när jag kommer hem om kvällarna, där en något mer alert pensionatsvärd väntar.

Nej.

Jag är trött.

När det sedan blir natt och han drömmer om att ha en måhända stillsamt sovande madame (ja, eller möjligen en tvärtom-madame .., en eldig sak ...) intill sig, då faller jag i djup sömn och börjar skära tänder.

"Du har väl retat upp dig på nånting och så gnisslar du därför ..., kanske för att jag hade lök i potatisgratängen, ja, det tyckte du ju inte om .., men jag lovar .., det är sista gången det händer!" säger pensionatsvärden som flera gånger under natten har fått väcka madamen vid hans sida, allt för att slippa tandagnisseleländet.

En prövningens natt blir det för den mannen.

Ungefär så är det.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Såg ett skyltfönster på din blogg....

Tänkte genast på detta skyltfönster som jag tog i Gamla stan i våras i Sthlm. ;-)

Här vräker snön ner idag. Vitare än vitt ute..

Skönt att vara inomhus en sån här dag speciellt när en god middag och gott vin väntar! (tillagat av min man).

Trevlig helg!

Smulan."


// Och tack snälla! säger jag och undrar om Smulan vet vad affären heter?
Det där är nämligen på pricken kläder som jag tycker om!

Några kvällsfönster från Värmland ...

"Hej!

Jag och min ny kamera har varit på en lördagspromenad.

Kom att tänka på det där med att bo på hotell i sin hemstad när jag passerade stadens Stadshotell.

Ja varför inte checka in där tänkte jag och fångade några fönster på hotellet.

Sviten med älvutsikt skulle jag välja!



Sen i kvarterat Almen så gick jag förbi detta fönster till ett antikvariat.

I rutan speglar sig stadens gamla vita teater.

Kvarteret Almen är ett kvarter som klarade sig i stadsbranden 1865.

Fönsterplåtarhälsningar från Turtlan."


Fler bilder från Karlstad finns här.

Och så ...

... ringer det på dörren och där står min äldstasyster som bor på landet utanför Hörby och hur roligt som helst är det och vi dricker glögg och äter pepparkakor och så får hon titta i Kefalonia-albumet (som ska bli Emmas julklapp ...) och vi pratar om detta .., och bestämmer oss för att åka till Köpenhamn och ta oss en titt.

När jag var yngre satt jag ofta på ryamattan hemma i Malå och bläddrade i mammas sjuksköterskeböcker .., stora, tjocka böcker med utvikbara anatomibilder och hjälp, vad detta fascinerade mig!

"Ja, sånt vill jag då inte se ...!" säger pensionatsvärden, som i det avseendet är lite mer blödig.

Eftermiddag ...

Det blir en bra dag det här.

Nästan enbart kassatid för min del, ty Hanna är hes och har tappat rösten någonstans längs vägen, men det spelar ingen roll, kassan är det bästa jag vet och det känns bra.

När det nästan är dags att gå hem, upptäcker jag exets fru som står och väntar på sin tur, ja, i min kassa! Framför henne står en liten tant och jag behöver inte fundera mer än två sekunder, så ser jag ju att detta är Nya Fruns mamma .., åå, precis samma kroppsspråk och sätt att tala har dom och mamman är över åttio och har så snälla ögon och vi tar i hand och hälsar och hon säger att ..."ja, ingen av döttrarna verkar vara lik dig ...?".

"Jodå, Maria, (dr Böhlander) .., hon är lik sin mamma ...!" säger Nya Frun och vi pratar en stund och jag översköljs av en sån oändlig värme och nån slags mamma-saknad, alldeles rörd blir jag.

Och så är arbetsdagen tillända.

Jag ska just till att svinga mig på cykeln, då jag i ögonvrån registrerar ett bekant .., nej, inte ansikte, men sätt att g å .., men ååå, det är den här mannen!

För två år sedan, lite drygt, tillbringade han en vecka på min soffa medan han på dagarna var på hus-letar-jakt och nu har han ju verkligen sitt hus ute på Österlen!

En liten stund står vi där och surrar och det är hur trevligt som helst!

Nu glögg och pepparkakor!

Dag tio av tretton på raken ..

Bild: Hasse från Ö-vik.
En bild som för mig symboliserar Vila.

Tidig morgon = otta. (Står det i korsorden).

Anders Eldeman hörs från klockradion ..., och i min säng ligger en pensionatsvärd och sover.

Hela natten har Pelle hållit sig på soffan i mitt vardagsrum .., men så snart jag stiger upp .., börjar han sträääcka på sig och när pensionatsvärden ropar på honom ..."Pelle ...?" ... "Peeelle ...?" .., då spatserar herr Pelle väldigt lugnt och värdigt till köket där sängen står .., sätter sig nedanför sängen och väntar en stund ..., för han vill förstås Bestämma Själv .., och slutligen hoppar han upp och lägger sig nära, nära mannen i sängen.

Dom är Vänner.

Och klockan är tio minuter över sex och jag är så trött, så trött ..., och har ideligen vaknat med avdomnade fingrar och snart stänger jag dörren till lilla lägenheten och cyklar iväg i kolsvarta mörkret.

Sex och en halv timmes arbete.

Det är inte mycket .., när klockan är halv två får jag stämpla ut igen!
(Ovanstående rad är någon slags mental uppbyggnad).

Ni andra, ni som är fria idag och kan göra lite som ni vill och alla ni som, liksom undertecknad, redan är uppstigna och på väg till ett arbete .., ha det nu så himla gott!

Dagens fönster ...

..., hittar man i Dublin.

Ett kvällsfönster ...

... kommer singlande från södra Frankrike och svävar iväg norröver .., tittar ner över Köpenhamn och ser pågatåget som just passerar Svarte och strax ska göra stopp i Ystad och så singlar fönstret vidare längs Österleden .., susar iväg mot min lägenhet och slinker in just som jag öppnar dörren och springer över gatan till lilla kvartersbutiken, där jag köper godis till pensionatsvärden.

(Plopp, såna tycker han om, men inte jag).

Och jag blir så innerligt glad för era fönster!

Om ni nu klickar er in här .., då hamnar ni plötsligt i Frankrike och kan gå på restaurang och om ni vill kan ni titta in i den lilla toaletten som har ett så vackert handfat!

Tack Monica!

Hemma ...

Den nionde dagen på raken, blir kaotisk.

Ösregn och rejäl blåst och kunder hela tiden och rödingsoppa till lunch.

Den allra sista stunden i kassan är jag snubblande nära att göra två felslag ..., så är det ofta .., det är då man börjar att koppla ner hårddisken som är hjärnan .., det är då man börjar tänka på vad som ska lagas till middag och om tvättstugan möjligen är ledig och har man nu handlat allt inför helgen och inte får man glömma att beställa bilderna hos Postfoto heller.

Helene som ska arbeta tillbaka min timme, den jag arbetade åt henne förra helgen, står vid fruktdisken när jag lämnar kassan och tar en sväng förbi henne.

Hon ska liksom ta sig an mina uppgifter.

"Hejdå Elisabet, nu går jag hem ..!" säger jag lyckligt.

Nu är Helene trött.

Och Rickard som löser av mig, suckar och säger att han känner sig sliten.

Ååå, hjälp ..., hur ska det då bli innan julafton? tänker jag.

Och så cyklar jag hemåt i novembermörkret.

I en brun papperskasse har jag tre hyacinter och lite mossa .., och jag har köpt Blossa Glögg, hel kanel och hela nejlikor .., för ikväll kommer pensionatsvärden från landet Halland och ses man inte oftare, så kan man i alla fall låtsas att det i alla fall s n a r t är advent och så får man göra så gott man kan.

Pelle, som i skriande stund ligger till vänster om tangentbordet och ideligen orsakar STORA BOKSTÄVER och allämn felskrivning, så där som i ordet allmän, bara för att han puttar på min vänstra hand .., han spinner och är sååå lycklig över att ha matte hemma.

Ungefär så är det.§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

(Det där paragrafandet orsakade han också).

Dag nio-av-tretton-på-raken ...

Jobb från halv åtta till fyra.

Ute är det mörkt.

En traktor kör förbi.

Och på soffan ligger Pelle och sover.

Han är morgontrött, nåt så alldeles hemskt.
(Men hela nätterna ligger han hos mig, vid sänghörnet vid mitt huvud .., jag brukar lägga min högra hand under hans huvud .., då hörs spiiiiiinnnnnnnet).

Ikväll blir han glad .., då kommer nämligen en pensionatsvärd från Halland och hälsar på.

Fredagsfönstret ...

"Det gamla badet i Alhambra.

Små små fönstergluggar ut i rymden.

Som en stjärnhimmel.

Gud vad det måste ha varit skönt att bada här."


Bilden togs av madame A.

Och ännu ett kvällsfönster ...

Nu en vintrig variant.

Höll i kameran gjorde lifeblog.

Tusen tack!

Ett kvällsfönster från ...

... södra Frankrike, hitsänt av den här madamen.

Och jag tackar och bockar, för sååå många fönster har jag faktiskt inte på lager!

Love Story ... eller nåt sånt.

Egentligen är jag ingen sån där superromantisk typ.

Visserligen tycker jag våldsamt mycket om filmer med såna här sekvenser ... (min favoritfilm alla kategorier nästan .., den och Cinema Paradiso!) och jag älskade Robert de Niro i "Falling in love" .., men när det gäller mig själv .., nja.

Det där med hundra röda rosor skulle aldrig få mig på fall, hur snällt det än är!

Men att nån masserar spända skuldror .., då dråsar jag i backen!

Och så detta.

Det kallar jag ... jo, nog för romantiskt.

Dag åtta av tretton-på-raken ...

Nu börjar det ta emot lite här.

Jobb från halv åtta till fem känns som en mindre evighet och när klockan är fyra är jag svimfärdig av trötthet.

Och vi får så mycket varor att leveransen kommer med två bilar och lagret översvämmas av allehanda julattiraljer och närapå hart när omöjligt är det att hitta en ledig plats i butiken .., ja, hjälp, var ska vi placera stället med advenstlampor och ljusstakar .., och där är chokladaskar i parti och minut - mest parti - och det är sirap och åter sirap inför pepparkaksbaket och jag fyller på i fruktdisken och upptäcker att vi har slut på morötter .., jojo, så går det med den automatiska beställningsfunktionen, den som känner av när det behövs beställas hem mera av en vara .., nu står vi där med en enda 2kilos-påse med morötter och jag försöker att bredda av det som ligger intill .., lägger dit soppgrönsaker och lite annat, men det där tomrummet märks ju ändå.

Det är liksom hopplöst.

Från Malmö kommer fyra storesupportare idag, nej, fem!

Hur duktiga som helst är dom och alla varor kommer på plats och själv tar jag in veckotidningarna .., Allers, Hemmets Journal, Svensk Damtidning och gud-vet-allt och det är löpsedlar om Julens Bak och Broderier och allt är sig likt från förr om åren.

När klockan är halv fyra, - då är det en halvtimme tills jag ska sitta en timme i kassan -, tar jag mig en extrarast.

Jag slår mig ner i fikarummet och dricker ljummet och ganska svagt kaffe och tar mig en våldsamt grov halv macka och pratar med Emelie som har kvällspasset och nu äter middag .., och Magnus, som hela dagen har ordnat med julgrejset, tittar in som hastigast och sedan går allt av bara farten.

Nu är det kväll.

Novembermörkt där ute.

Jag ska tända ett ljus och titta på Gokväll och dricka te som doftar jul .

Gokväll är ett program som jag verkligen tycker om.

Så är det.

Hos Gunnar i Vaplan ...

Alla har ju minsann inte en arbetsplats där en dator att använda sig av står tillgänglig på ens skrivbord, alltså får man stiga upp i ottan och klicka sig in hos Gunnar i Jämtland, för att om MÖJLIGT få syn på en enda liten fågel .., eller i alla fall fler än lindalotta har dokumenterat på bild!

(Ja, jag ställer väckaren på halv sex, hoppar därefter förväntansfullt ur sängen .., sätter igång datorn och klickar mig omgående in till Gunnars sida, i hopp om att ingen annan bloggare är vaken och har man tur och det är fullmåne .. så kan man ju hoppas att några självlysande fåglar ska komma till matplatsen och ibland, ja, kolla bara .., lyckas man över förväntan ...!)

Snart är det dags för mig att cykla till jobbet.

Så här många fåglar lyckades jag dokumentera nu på morgonen!!

Det måste vara minst ett femtontal!!

Jaså, ser ni dom inte?

Ni ser dom inte nu heller ...?

Ja, det är ju tråkigt .., ni borde nog uppsöka Synsam!

Men åååå, så skönt att vara i ledningen ..,!hälsar bloggmadamen.

Dagens fönster ...

... finns på outsägligt läckra Ystads Saltsjöbad här i stan.

Havet såååå nära.

Så mycket l j u s och r y m d!

"Där kan vi väl ta in en fredag till lördag?!!" säger jag lyriskt till pensionatsvärden.

Han tror att jag är galen.

"Men i Ystad ..., kan vi inte ta Köpenhamn eller nånting ...?" säger han förvånat.

"Varför det ..., vi kan väl låtsas att vi är i Marseille .., det spelar väl ingen roll om jag bor här .. tänk, så läckert att vakna till vågskvalp!" fortsätter jag.

Alldeles övertygad låter han i n t e.

Kursdag i Ystad ...

Utsikten från hotellet.
Man får nästan gåshud.
Jag tror nog att ni kan klicka på bilden ...


Från vänster Rickard, Emelie och Lasse.

Men åååå, sicken trevlig kursdag vi har haft idag!

Samling halv nio vid Saltsjöbadens Hotell alldeles vid havet och så svindelvackert var det i dom tillbyggda lokalerna .., med ett vresigt hav just där utanför och härliga bagels med gott pålägg och kaffe och te till frukost.


Lunchen. Himmelskt gott!

Vi var åtta Ica-supermarket-butiker från Skåne .., från Lomma, Bunkeflostrand, Ystad, Sjöbo .., Bellevue i Malmö .., Kävlinge .., och någon till som jag alltid glömmer .., och det var flera olika programpunkter, allt från ergonomi .., hot och våld (trevlig polis från Malmö .., en av kvinnorna ställde sig upp och tog en bild av honom och vi looog ...), det var ett program om hälsa .., (mycket intressant !) och det var om kundvård (dvs, service och sånt som vi hanterar dagligen .,. en ung man från Sthlm som arbetar åt Ica-skolan, riktigt duktig var han ..., höll i detta ...) och två män från brandkåren i Ystad talade om bränder och hur vi hanterar sådant om det skulle hända i våra butiker .., ja, lite sånt.

Gott om pauser var det också!

Max en dryg timmes sittning eller kanske en och en halv och så var det kaffe eller lunch.

Lunchen bestod av kycklingfiléer med en hel drös av ljuuuuvliga grönsaker till och till middag bjöds vi på först en förrätt av nån slags krabba, tror jag .., därefter en perfekt stekt ryggbiff (alldelels rosa ..) rotsakspytt på nåt vis .., och en efterrätt som jag knappt kommer ihåg.

Rött och vitt vin till maten.



Faktiskt tycker jag alltid att det är så himla intressant att se vad som finns på anteckningsblocken.
Bilden här ovanför .., den tillhör Magnus på vår affär.
Han märker på en gång att ett ord är felstavat på bildskärmen där framme.
Och han vet också att Statoil blev Sveriges mesta korvförsäljare, ja, nåt liknande var det, men det beror förstås på att just det företaget har Magnus arbetat i.



Den här har Emelie gjort.



Maria, trebarnsmamma som nyligen har återvänt efter barnledighet.
Duktig i matte, ja, har läst matte på högskolenivå och säger att hon gärna vill sitta intill pensionatsvärden på personalfesten .., "för han var ju så trevlig!" och då blir jag så glad.



Och vem har suttit och plitat ner detta, tro?
Kan det möjligen vara bloggmadamen?



På min vänstra sida sitter en ung blond flicka från malmöhållet.
Hon har tydligen spelat luffarschack!

Allt som allt blev det här en jättetrevlig dag, långt mycket trivsammare än vad jag hade drömt om!

Mycket skratt och en hel drös med glädje och väldigt mycket kamratskap!

(Och frågor om var i syskonskaran och stjärntecken ..., ja, fast det blev till middagen, när bloggmadamen var den enda från vår affär som tog vin till maten, de andra körde bil. Sen blev det skjuts hem av den snälla och rara Maria!)



Gissa tre gånger varför jag ä l s k a r Ystad!
Här är så ofattbart vackert!

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Det här fönstret finns i Mui Ne, Vietnam. Kompositionen är kanske lite för stram och sträng för din smak, men vädrets påverkan på fönsterluckorna och väggen kanske lättar upp litet.

Jag förstår att många kan tycka att det är en trist och meningslös bild.

Hälsningar Jom."


(Och tänk, så fel han har, Jom ....! Jag tycker om det här enkla fönstret!)

Idag har min australiensyrra födelsedag!

Ni som läser här lite av och till, ni kommer nog ihåg att det var hon, Birgitta, som dråsade i backen när hon skulle beskära ett träd och detta hände veckan efter att jag hade ramlat och brutit handleden och bara en månad efter min mamma hade dött.

Vilken turbulent månad det blev!

Och som en slags dominoeffekt blev det ., ungefär som när vår pappa dog och mamma två år senare gav sig iväg till Sydamerika .., trädbeskärarsyrran med sin man och lille son emigrerade till Australien och min äldsta syster flyttade till Lund!

Jag har två systrar.
Vi har samma pappa, men olika mammor, ja, dom har samma mamma.

Inte på något enda vis är jag lik min australiensyrra .., hon är mager som en sticka, är blond och var åtminstone förr i världen ganska ... elegant av sig.

Men i ett avseende märker jag ett tydligt släktskap; alla hennes mail handlar om mat .., om middagar hit och dit och hur gott det var!

Häromdagen fick jag det här brevet från henne och det var nog första gången som ingen maträtt var nämnd.

Å andra sidan fanns där ju mr Gere.

Så här skriver hon:

"Hej, strålande väder och ca 30C.

Tillbringade förmiddagen utomhus och eftermiddagen hos tandläkaren, där jag äntligen fick den tand, som jag fick en spricka i när jag föll, fixad.

Skönt, men dyrt förstås!!!!!

I morgon skall jag bara slappa utomhus med en förhoppningsvis god bok.

I söndags var vi på bio och såg senaste Richard-Gere filmen Nights in Rodanthe.
Jag trodde inte att Janne skulle gilla den, men det gjorde han.

Själv kan jag ju se vad som helst med Mr. Gere, men vad som var bra med denna film var att alla såg ut som normala människor och inte superHollywood med full makeup när de vaknar!!!!"

Mer vanligt är att hennes brev ser ut så här ....

"Ja, det lät ju trevligt med resan till Irland.
Jag har läst så väldigt många böcker med handling på Irland, så det känns nästan som om jag varit där,

Man känner igen namn etc.

I söndags hade vi lunch för 10 personer här och det var väldigt trevligt.
Jag hade lagat min himmelskt goda Thai-kycklingrätt, som serverades med ris.

Därefter blev det ostbricka med jordgubbar och vindruvor - rödvin eller öl till - och till kaffet marängbakelser med vispgrädde och en blandning av hallon, blåbär och björnbär.

Smarrigt värre."

Och angående fallet och konsekvenserna av detta .., får vi veta följande:

"I övrigt är det tämligen bra - har mina sämre dagar ibland, men det blir bättre och bättre.

Ingen migrän och nästan ingen huvudvärk och ingen hösnuva.
Tycker inte längre om lagrad ost, men kan äta choklad och jag kan vara utan sallad nu!!!

Konstiga saker som händer när någon rotar om i hjärnan.
Men jag har ont eller obehag ovanpå huvudet runt där man sågade upp skallen och det gör ont i håret om jag viker det åt olika håll och håret växer sakta och är av en helt annan kvalitet - numera strävt och konstigt -.

Obehaget på huvudet lär ska bestå tills det har gått ca 12 månader efter operationen.

Kram Birgitta!"

Jag är så himla glad att Birgitta klarade sig någorlunda helskinnad genom det här eländiga fallet i backen och nu när hon fyller sextiofyra .., känns det som bonus att hon är kvar hos oss!

Grattis på födelsedagen säger hon som är lillasyster och tio år yngre!

(Det där sista var särskilt viktigt!)