Matteus Evangelium ..
Före och efter middagen, som för övrigt är delikat, (Leina lagar citronkyckling med klyftpotatis och god sås ..,. recpet kommer senare ... och precis som min mamma, hade hon kunnat vara tillsammans med Jesus när det delades ut bröd och fiskar, för middagen har säkert räckt till ett helt fotbollslag ...), jo, före och efter middagen, spelar vi Trivial.
Pensionatsvärden får superenkla pluppfrågor, så där som "vad kallas det när havet drar sig tillbaka?" och han svarar ebb och får en grön trekant och jag nästan dånar av förtrytelse.
Men så kan han svara på nånting som har med Matteus Evangelium att göra och nästan rätt kapitel kan han också och då tänker jag att han är så himla smart och att jag tycker att han är världens härligaste man!
(Men se Appendix, det vet han minsann inte vad det är och jag, som har gått en vårdbiträdesutbildning, jag vet minsann .., och även vad pancreas är, men den frågan kommer förstås inte upp och alltså får jag inte briljera.)
Pelle, han bara gottar sig .., ligger i Leinas knä och får Friskies kattmat på burk, men inte samtidigt.
lördag 22 november 2008
Lördag ...
Halmstad är annorlunda.
Större.
Inte så många korsvirkeshus, men fint ändå.
Mycket vatten.
Ett bibliotek så vackert så man får andnöd.
Vi går på stan och tittar in i Skånska Chokladfabriken och köper fikabröd till kvällen och på Olssons Skafferi där det finns små, runda bord att sitta kring, där serveras buffé för 89:- och jag skulle ge mycket för en timme där inne bland alla ostar och delikatesser ..., men där är fullt och mer än så och förresten ska Leina bjuda på citronkyckling senare under dagen.
I flera timmar promenerar vi omkring och på sluttampen tittar vi in i stora kyrkan där pensionatsvärden övar adventssånger tillsammans med andra kör-vänner i Halmstad Kammarkör.
"Å, vi sätter oss långt bak!" gullber jag Leina och hon ler och det gör vi och ännu längre bak, i skymundan, sitter en luggsliten man och sover.
Kören övar och övar och pensionatsvärden står längst bak bland andra män och dom sjunger så vackert så det är minsann andnöd här med och Leina och jag själv sitter alldeles tysta och lyssnar och jag har min rosa stickehalsduk i knäet och jag tänker på den eländige mannen som sitter där bakom och jag tänker på hur iskallt det är där ute i novemberaftonen och att man borde vara miljonär gånger fem och kunna driva ett härbärge för utslagna människor .., tänk, att kunna servera en säng och ett varmt mål mat till någon som annars ska sova ute i den här kylan!
När jag åkte till Kefalonia funderade jag länge på att upplåta min lägenhet till en hemlös kvinna i min egen ålder, en som bor i Ystad, eller "bor och bor" .., hon sover i trapphus eller ute i det fria om det är sommar.
Å, vad jag tänkte och undrade, men inte lät jag henne sova på min säng i två veckors tid inte, för tänk .., om hon skulle ställa till något elände!
Det är det som är skillnaden mellan människor.
Somliga gör nånting åt eländet.
Andra .., som jag själv .., bara tänker.
På pensionatet ...
På tåget ....
Jag sitter i lågvagnen .., elva sittplatser mitt emot varandra.
Vid ena långsidan sitter två tonårsflickor.
Sexton, sjutton år kanske?
Troligen syskon.
Mörka, mörka ögon.
Svart hår.
Vackra.
Och självsäkra.
I en och en halv timmes tid blir det skratt och fniss och prat på ömsom svenska, ömsom något språk från forna Jugoslavien och det blir mobilprat och ännu mera hejdlöst skratt och "då sa ja ba .. ja, du vet ...typ ... ba".
En av flickorna lägger sig raklång över tre säten och blottar en slät mage.
Då hörs från högtalaren tågvärdens röst som på invandrarsvenska meddelar att tåget är försenat och han hoppas att vi alla ska ha överseende med den saken.
Flickorna gapskrattar!
"Hörde do .., en jävla blatte som pratar i högtalaren ... hahahha, fy faaan, en jävla blatte!" säger en av dem och nu vrider dom sig av skratt och härmar mannens prat.
Det är ungefär då som vi passerar järnvägsstationen i Laholm.
Så var det.
Jag sitter i lågvagnen .., elva sittplatser mitt emot varandra.
Vid ena långsidan sitter två tonårsflickor.
Sexton, sjutton år kanske?
Troligen syskon.
Mörka, mörka ögon.
Svart hår.
Vackra.
Och självsäkra.
I en och en halv timmes tid blir det skratt och fniss och prat på ömsom svenska, ömsom något språk från forna Jugoslavien och det blir mobilprat och ännu mera hejdlöst skratt och "då sa ja ba .. ja, du vet ...typ ... ba".
En av flickorna lägger sig raklång över tre säten och blottar en slät mage.
Då hörs från högtalaren tågvärdens röst som på invandrarsvenska meddelar att tåget är försenat och han hoppas att vi alla ska ha överseende med den saken.
Flickorna gapskrattar!
"Hörde do .., en jävla blatte som pratar i högtalaren ... hahahha, fy faaan, en jävla blatte!" säger en av dem och nu vrider dom sig av skratt och härmar mannens prat.
Det är ungefär då som vi passerar järnvägsstationen i Laholm.
Så var det.
fredag 21 november 2008
Meddelande till intresseföreningen ...
Ett fredagsfönster från Indien ..
Från pv:s brorsdotter som bor i Dublin, kommer den här bilden.
"Hej Elisabet!
Jag tänkte skicka dig ett fönster jag hittade när jag tittade igenom lite gamla bilder från Indien.
Den är tagen på vår första tågresa.
Bänkarna som man ser, där sover man.
Den männen sitter på, där fäller man liksom ner en sits och så ligger man där också.
Inga gardiner eller dörrar, ingenting!
Man kan köpa lakan och filt för natten om man vill.
Vi landade i Mumbai efter att ha flygit hela natten och detta var natttåget till Goa, så vi somnade gott trots hårda britsar och stirrande människor.
Tror biljetten för denna tiotimmars-resa gick på sådär 30 SEK!
Lev väl, Joanna."
// Fler bilder från Joannas äventyr i Indien finns här .., det kanske är nånting för dig hemifrån-ann-sofie-från-Bjurholm, som snart ska åka till Bangladesh?
Så här skriver Ann-Sofie i en tidigare kommentar:
Tänkte på dig i veckan när eleverna läste att Elisabeth hade namnsdag den 19:e.
Ser att du har det rätt så bra och att du har något att längta till. Själv ska jag göra mitt livs resa. Jag ska åka med 24 andra västerbottningar till Bangladesh. Vi ska på en studieresa som anordnas av den Globala skolan och Sida. Så jag lär nog ha mycket att förtälja när jag kommer hem. Vi ska under 10 dagar bo i olika familjer och leva och äta som de. Så julen torde nog kännas lite annorlunda för mig när jag kommer hem den 14 december till Umeå.
Ha det så bra!
Kraaaam från ett kyligt Västerbotten med några centimeter snö./Fia.
torsdag 20 november 2008
L ängtan ...
Det här längtar jag efter:
- pensionatvärdens varma händer (aldrig har jag mött en människa som alltid har så varma händer!)
- härlig frukost tillsammans med pv och vännen Leina som också kommer till Halland!
- och kanske Trivial på kvällen ...
- och räkgryta
- pelle som får gå ut och in som han vill och möjlighet att vässa klorna på en trädstam och bli kvar i en hel vecka ...
- och ligga nära-nära-nära och känna att man har en flock på savannen som man tillhör och någon som håller ett öga på elden och man känner sig trygg och alldeles lugn ..
- ungefär så .... och nu ska jag boka biljett den sista biten, från Båstad till Halmstad ...
Ett sent kvällsfönster från .....
"Här kommer en fönsterbild som visar hur man spenderar 1200 kr på en minut...
En bil som går i baklås.
Inga extranycklar.
En
(Jo, jag ska putsa fönstren. Nån dag. Kanske t.o.m. vattna blommorna. ;) )"
Tack snälla rara Ellis! säger jag.
Underligheter eller inte ...?
Precis mitt mellan mina ögonbryn får jag ett rött sårigt märke när jag blir trött och lite stressad.
Under mina tretton-dagar-på-raken-på-jobbet blev det där märket allt mer tydligt.
Många kunder frågade vad som hade hänt?
Det blev som en liten själslig trötthetsbarometer.
Men igår, då var jag helt ledig.
Gjorde ingenting av vikt.
Läste tidningar och löste korsord.
Drack te.
Handlade färskt bröd på Möllers.
Telefonsurrade.
Idag är märket i pannan som bortblåst.
Precis mitt mellan mina ögonbryn får jag ett rött sårigt märke när jag blir trött och lite stressad.
Under mina tretton-dagar-på-raken-på-jobbet blev det där märket allt mer tydligt.
Många kunder frågade vad som hade hänt?
Det blev som en liten själslig trötthetsbarometer.
Men igår, då var jag helt ledig.
Gjorde ingenting av vikt.
Läste tidningar och löste korsord.
Drack te.
Handlade färskt bröd på Möllers.
Telefonsurrade.
Idag är märket i pannan som bortblåst.
Kanske hjärta - smärta ..?
Inte kan jag tala franska .., men man förstår ju ändå.
Det handlar säkert om kärlek.
Och vackert är det.
Så där som gardinfladder i vinden.
Apropå Matador ...
Vill ni se på storartat danskt skådespeleri .., framför allt av Githa Norby.
Titta här då!
Ett klipp från danska tv-serien Matador.
(Mads Skjaern har upptäckt att sonen inte är som pappan anser att han borde vara ...).
Vill ni se på storartat danskt skådespeleri .., framför allt av Githa Norby.
Titta här då!
Ett klipp från danska tv-serien Matador.
(Mads Skjaern har upptäckt att sonen inte är som pappan anser att han borde vara ...).
Ibland häpnar man ....
Det är första gången jag får den frågan.
Och Hasse i Ö-vik .., jag sade "ja".
Lite senare: jag har nu hastigt och lustigt ringt till Hasse som sa .."ja, det är inga problem, det får han gärna!"
Tänk, att jag visste det.
Gulle-Hasse!
Det är första gången jag får den frågan.
Och Hasse i Ö-vik .., jag sade "ja".
Lite senare: jag har nu hastigt och lustigt ringt till Hasse som sa .."ja, det är inga problem, det får han gärna!"
Tänk, att jag visste det.
Gulle-Hasse!
Reklam som heter duga ...
Hos bloggmadamen Tuvstarr, kan vi få en studie i hur vi säljer svensk kattmat till tyska katter.
Sånt tycker jag är hur intressant som helst och ni anar inte hur tjusiga förpackningarna är!
(Pelle hälsar att han inte alls tycker om kattmat på burk. Usch, så äckligt! säger han och lommar iväg ut från köket .., allt medan svansen sakta vajar av och an på irriterat-vis.)
Hos Nilssons ...
Bilden: konstuställning på vardagsrumsväggen hos bloggmadame Nilsson.
I lokalradions nyheter meddelas att Bo Nilsson, tidigare chef för bland annat Liljevalchs konsthall i Stockholm, har fått säga tack-och-adjö till sitt arbete som chef för Charlottenborgs Konsthall i Köpenhamn.
Ja, han är "fyret på gråt papir".
Herr Nilsson har, som så många andra höjdare i olika företag, inte kunnat hålla koll på finanserna, och nu uppvisar konsthallen ett rejält underskott i budgeten.
Den skånske reportern pratar om att ..., "Bo Nilsson har inte .., Bo Nilsson har dessutom låtit renovera sin lägenhet för ...".
Och så blir det intervju med någon dansk kulturherre.
En i toppen.
Då märks skillnaden mellan Sverige och Danmark tydligt.
Nu är det inte längre "Bo Nilsson ... osv".
Nej, nu låter det så här ..."Direktör Bo Nilsson ..., och direktör Nilsson ..." .., jä, och Direktör Nilsson har ikke ...".
Det låter precis som ett klipp ur danska tv-serien Matador.
(Ja, ni minns väl direktör Jörgensen .. och åååå, som jag älskade den serien!).
Därefter letar jag lite förstrött efter en bild av den nu så omtalade konsthallen .., hittar ingen .., men däremot en blogg som jag börjar att läsa lite förstrött.
Nästan genast infinner sig den där känslan att ..., å, den här har nånting som tilltalar mig!
Sånt här.
Och sånt här.
Och sedan har jag glömt herr direktör Nilsson.
Torsdagfönstret ...
"Det här fönstret finns i en smal gränd i Saigon.
Lägg märke till ventilationen ovanför fönstret. Knappast något för våra breddgrader."
Avsändare?
Ingen kan väl tveka .., det är Jom förstås.
onsdag 19 november 2008
Två sena onsdagskvällsfönster ....
"Det vackraste klosterfönstret från idag, kan det vara något?
Sparade det åt dig. Detta är cisterienneklostret Le Thoronet, elvahundratal.
Magiskt, som alla andliga platser.
Detta är Arn och tempelriddarnas tid!
Och vår nutid.
Hälsningar Monica."
Och här ett helt annat slags fönster; inte det minsta magiskt, inte på det viset, för det fönstret var sönderslaget .., det hade nämligen varit inbrott hos den här madamen!'
(I Malå, inte här i Skåne.)
Tack Monica och Anitha!
Så här skulle det vara ...
Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.
Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.
Se - skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.
Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.
Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.
Nå skjelver de kvitt i et pust av vind
- det er som om noe haster -
Å, flytt deg nærmare inn til meg
her på kjøkkentrammen!
Den er så svindene kort den stund
vi mennesker er sammen.
Junikveld -Hans Børli
Tack Bente! säger jag.
På eftermiddagen ringer telefonen.
Det är en mycket god vän som för dagen är hemma från sitt arbete.
"Ja, dom trodde först på hjärtinfarkt ... men då sa jag .., det får ni inte säga, då FÅR jag ju en!"
Därefter förklarade madamen att "det ingår faktiskt inte i min plan att ha något sådant, så jag är snart tillbaka på arbetet."
Jag gapskrattade eller vi gapskrattade unisont åt hur fullkomligt idiotiskt man kan tänka och jag berättade om när jag för något år sedan själv hade liknande symptom .., en smärta som sköt upp från bröstet till hela käken .., det strååååålade ut i käkbenet och jag tänkte att jahapp, nu håller man på att segla iväg, men inte tänker jag åka till akuten, för säger dom att det är nåt sånt, då svimmar jag av fasa, nej, jag ligger här på soffan och låtsas som om det regnar!
Precis så.
Så typiskt kvinnligt, tror jag.
"Det ingår nämligen inte i våra planer att få hjärtproblem".
Ungefär så.
Hur som bestämde vi oss för att träffas och dricka glögg och äta lussekatter om si så där två veckor.
D e t, ingår däremot i våra planer!
Det är en mycket god vän som för dagen är hemma från sitt arbete.
"Ja, dom trodde först på hjärtinfarkt ... men då sa jag .., det får ni inte säga, då FÅR jag ju en!"
Därefter förklarade madamen att "det ingår faktiskt inte i min plan att ha något sådant, så jag är snart tillbaka på arbetet."
Jag gapskrattade eller vi gapskrattade unisont åt hur fullkomligt idiotiskt man kan tänka och jag berättade om när jag för något år sedan själv hade liknande symptom .., en smärta som sköt upp från bröstet till hela käken .., det strååååålade ut i käkbenet och jag tänkte att jahapp, nu håller man på att segla iväg, men inte tänker jag åka till akuten, för säger dom att det är nåt sånt, då svimmar jag av fasa, nej, jag ligger här på soffan och låtsas som om det regnar!
Precis så.
Så typiskt kvinnligt, tror jag.
"Det ingår nämligen inte i våra planer att få hjärtproblem".
Ungefär så.
Hur som bestämde vi oss för att träffas och dricka glögg och äta lussekatter om si så där två veckor.
D e t, ingår däremot i våra planer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)