Halmstad är annorlunda.
Större.
Inte så många korsvirkeshus, men fint ändå.
Mycket vatten.
Ett bibliotek så vackert så man får andnöd.
Vi går på stan och tittar in i Skånska Chokladfabriken och köper fikabröd till kvällen och på Olssons Skafferi där det finns små, runda bord att sitta kring, där serveras buffé för 89:- och jag skulle ge mycket för en timme där inne bland alla ostar och delikatesser ..., men där är fullt och mer än så och förresten ska Leina bjuda på citronkyckling senare under dagen.
I flera timmar promenerar vi omkring och på sluttampen tittar vi in i stora kyrkan där pensionatsvärden övar adventssånger tillsammans med andra kör-vänner i Halmstad Kammarkör.
"Å, vi sätter oss långt bak!" gullber jag Leina och hon ler och det gör vi och ännu längre bak, i skymundan, sitter en luggsliten man och sover.
Kören övar och övar och pensionatsvärden står längst bak bland andra män och dom sjunger så vackert så det är minsann andnöd här med och Leina och jag själv sitter alldeles tysta och lyssnar och jag har min rosa stickehalsduk i knäet och jag tänker på den eländige mannen som sitter där bakom och jag tänker på hur iskallt det är där ute i novemberaftonen och att man borde vara miljonär gånger fem och kunna driva ett härbärge för utslagna människor .., tänk, att kunna servera en säng och ett varmt mål mat till någon som annars ska sova ute i den här kylan!
När jag åkte till Kefalonia funderade jag länge på att upplåta min lägenhet till en hemlös kvinna i min egen ålder, en som bor i Ystad, eller "bor och bor" .., hon sover i trapphus eller ute i det fria om det är sommar.
Å, vad jag tänkte och undrade, men inte lät jag henne sova på min säng i två veckors tid inte, för tänk .., om hon skulle ställa till något elände!
Det är det som är skillnaden mellan människor.
Somliga gör nånting åt eländet.
Andra .., som jag själv .., bara tänker.
6 kommentarer:
Hei
Sitter å funderer hvordan over innlegget ditt m å kunne hjelpe dem som har det vanskelig,tror at det et egentlig lite som skal til for å vise og ikke minst våge å være medmennske.Kanskje ett smil,noen kroner til en kopp kaffe kan være nok.Og ikke minst med kroppsspråk ikke vise en fordømmende holdning.Dette ble innviklet ,men jeg tror du forstår hva jeg mener.
Hvordan står det til m lejonet Pelle? Og ikke minst m mattes hånd ??
Ønsker deg en fornøyelig lørdagskveld.
Sjøl tilbringer jeg lørdagskvelden alene,og nyter stillheten
Klem
-B-
Man kan ju göra annat än överlåta sitt hem, faktiskt.
Bidra ekonimiskt till soppluncher och liknande.
Stickar eller virkar man så kan man hjälpa på det här sättet:
http://www.hjalpstickan.se/
Det finns hur mycket som helst man kan göra.
Jag förstår din tvekan. Jag skulle varken våga eller vilja lämna över mitt hem, hemmet betyder för mycket trygghet för mig. Det är liksom det enda ställe där jag absolut vill kunna känna att jag kan styra allt, om du förstår hur jag menar.
Hoppas ni har en riktigt härlig helg där i landet Halland! Fast jag känner ju värden och vet att det har ni absolut. :-)
Hälsa från oss alla här i Storskogen!
Jag tänker också som Ellis - man kan göra annat än att låta dem sova därhemma på sängen. Det finns massor med sätt... varenda församling har diakoni och tar gärna emot hjälp av olika slag.
Så med ditt goda hjärta behöver du inte ha dåligt samvete.
Gå på stan i timmar... låter så himla skönt. Här väntar vi med all städning och tvätt till helgen - inte blir det nån tid att strosa på stan...
till er alla: jo, jag vet .., det är precis som ni säger .., men jag tänkte ändå, när jag åkte iväg, att jag hade kunnat låta henne ha min lägenhet.
Men så tänkte jag så här och det är ju ännu värre. "då kanske hon tycker att det är ännu mer förfärligt efteråt att ligga ute ...?" och det är ju hemskt av mig.
(Sen tänker jag så här: vad skulle min mamma ha gjort? Jo, jag satsar tio tusen på att hon hade sagt .."men kom och bo här hos mig när jag är borta, du kan väl ta hand om Pelle och mat finns i frysen?"
Hon bjöd hem hemlösa på julafton, med ett enda villkor: dom skulle vara nyktra och det var dom.
Om jag tänker så, då skäms jag.
Helt ärligt.
För övrigt har vi det bra ..-))
Om fler gjorde som du tänkte, så tror jag att det skulle bli en bättre värld. Pengar är inte allt, vanlig empati och kontakt mellan människor tror jag är snudd på viktigare, ibland i alla fall.
Jag känner igen mig i vad du skrev. Jag är också en fegis.
Förstå mig rätt när jag skrev "fegis", det gör du väl eller hur?
Skicka en kommentar