lördag 24 oktober 2009

Kväller ..



Från Trelleborg har madame Hedgren kommit på pensionatsvisit och det blir hur trevligt som helst.

Vi går på lång promenad längs havet och upp på "heden" där fem hästar kommer oss till mötes och jag har en käpp i höger hand och nya promenadskor och tänk, vad det hjälper till!

När vi kommer hem blir det middag.

Pv steker kött .., bloggmadamen fixar vitlöksdoftande potatisgratäng och så blir det sallad och lite annat och gott rött vin till.

Allt möjligt pratar vi om.

"Om du vinner 20 miljoner .., vad gör du då ..?"

Sånt.

Helt eniga är vi om att Läkare utan gränser kommer att få ett rejält tillskott.

Och sen går pratet vidare.

En bra kväll är det, fylld av värme och vänskap.

Fredagkväll ...



Redan från Malmö är det FULLSATT på Öresundståget till Göteborg.

Massor med människor som inte får sittplats och inte ens efter Helsingborg blir det ledigt.

Och när tåget stannar till i Halmstad, då ser det så ut så här.

Hur många soldater som helst som väntar på att få kliva ombord.

Hjälp, så trångt det måste ha blivit sträckan Halmstad-Falkenberg-Varberg-Kungsbacka och Götegborg!

Dagens fönster ..



... hittar man i kyrkan i Hässleholm.

En kyrka som ligger lite högre .., och med centrum alldeles nedanför.



Jag tänder två ljus.

Ett för min pappa och ett för mamma.


Och där utanför är det höst.

fredag 23 oktober 2009

"Den där vägen som är livet ..."



Resan från Ystad till Hässleholm, blir aningens krumelurig.

Avresa sex på morgonen och efter tio minuter är det tänkt att jag ska byta till buss i Tomelilla, men precis som tåget rullar in på perrongen ser vi bussens baklyktor försvinna i fjärran och där står jag och tänker att oj, nu missar jag tiden på röntgenavdelningen!

Men se, tågvärden är en ängel!

"Vi brukar aldrig missa bussen, det här att vi fick invänta ett annat tåg, det brukar aldrig hända just här ..., men vänta ska jag hjälpa dig ...", säger han och plockar upp sin lilla handdator och letar bland tåg, - och busstider.

Det visar sig att jag får fortsätta med samma tåg, nu till Simrishamn .., och medan vi susar förbi små skånska byar, däribland Gärsnäs (då tänker jag på dig Bettankax ...), berättar tågvärden som heter Sten och kommer från Stockholm, om hur han trivs här nere och hur bra jobbet är.

I Simrishamn blir det byte till buss, fvb till Kristianstad.

Jag hamnar intill en kvinna som egentligen kommer från Gotland, men nu bor i Järrestad .., nu ska hon hem till ön och stänga sommarhuset för vintern.

Bussresan från Simrishamn till Kristianstad måste vara en av vårt lands vackraste!

Ååååå, vilket landskap ...!

Först havet på höger sida och lite dimma och vita skånelängor och kossor och hästar i hagarna .., och så Kivik som är nästan för mycket av idyll ..,och tänk .., Brösarps backar - det vackraste av allt i Skåne! -, (då kan man tro att man har kommit till Irland!) och sedan, efter en och en halv timmes åkande (skolbarn släpps på och av längs vägen ..), är vi framme i Kristianstad.

Då blir det byte till pågatåg och jag är lite orolig .., halv tio ska jag vara på röntgenavdelningen i Hässleholm och det är inte direkt gott om tid.

När tåget passerar Vinslöv, ler jag för mig själv och kommer att tänka på detta.

Och så ..., Hässleholm!

Då blir det lokalbuss till sjukhuset och innan bussen åker sin väg, ser jag en kvinna i min ålder som ivrigt spankulerar vid hållplatsen och med blicken riktad mot marken.

Jaha.

Hon letar nyligen kastade cigarettfimpar och jag tänker att det är ju finurligt .., för just innan många kliver in i bussen, kastar dom sin fimp och mycket riktigt .., kvinnan böjer sig ner och tar upp en liten fimp .., synar den lite och står sedan och röker upp det som är kvar och jag tänker på hur olika människors liv är.


Hässleholms sjukhus är lagom litet eller stort och i väntrummet till röntgenavdelningen sitter fem andra människor och väntar och så jag.

Om jag säger som så .., så är medelåldern tämligen hög.

Det är krånglande höfter och knän och några är redan opererade och ska på koll, andra väntar på sin tur.

Och fort går det .., jag hinner knappt ta upp DN:s stora korsord, så blir det min tur!

Sedan blir det provtagning och därefter samtal med herr ortopedläkaren som kommer från Jylland och är lång och reslig och har grått hår och glada ögon.

"Du ser ju så frisk och kry ut .., kan det vara möjligt att jag ska operera dig ..?" säger herr doktorn (Våg, född 1952 på Jylland i Danmark) och ler varmt.

Det visar sig att högerknäet är sämre än man har trott.

"Det är rrrriktigt rejäl atros, ben mot ben på vissa ställen, det är inte underligt att du har ont Elisabet ..", säger han och förklarar att om jag vill, så är han villig att operera, men det lämnas inga garantier och det är en stor operation med total knäplastik och rehabiliteringen blir lång, dom där tre månaderna tror han inte alls på, nej, det brukar bli mycket längre än så!"

Jag säger att jag vill.


Syster Helena. Oxe. Lillasyster. Yngst av tre och sladdbarn.
Precis som bloggmadamen.
Och på skalan hur bra hon trivs ...?
"Tio".

Och så blir det samtal med syster Helena.

"Vem ska stå som närmaste anhörig?" frågar hon och jag säger pv:s namn.

"Får vi ringa honom mitt i natten om det behövs ..?" frågar hon.

Mitt i natten?

Jaha.

Om det skulle hända nånting .., om det skulle bli akut allvarligt av något slag.

"Javisst, ring och väck honom ni!" svarar jag och kommer för min inre syn att tänka på sista smörjelsen.



Sist av allt blir det samtal med narkosläkaren.

Han är polack, men har bott i Sverige i sju år och talar otroligt bra svenska!

Efter att han har berättat om ryggmärgsbedövning och lite annat, pratar vi om olika dialekter och när jag säger att jag bara kan ett ord på polska, nämligen vad "bärkasse" heter, gapskrattar han och så förklarar han med penna och pappar hur krångligt det kan vara med polska ord och alla konsonanterna.


Jerzy. Kräfta. Född 1948.

"Elisabet, det här är mitt namn .., titta så många konsonanter!
Och efternamnet är svårast att stava för den som inte är polack", säger han.

Jag får veta att herr narkosläkarens pappa var civilingenjör, men tre av doktorns kusiner är också läkare, nej, fyra! Alla utom en arbetar med narkos.

"Varför just narkosläkare ..? Tja .., det är otroligt intressant .., och jag tycker om teknik .., jag går alltid in i en affär här i stan som säljer just sånt .. jag kan gå där hur länge som helst och titta .., vore jag inte läkare, då hade jag nog satsat på att bli ingenjör", säger herr Luszcz.

På den där skalan hur bra han trivs med sitt arbete?

"Tio!" svarar han glatt.



Sist av allt kommer den vänliga Helena och säger att det finns fika i lilla dagrummet.

"Ja, ni som har rest länge .., ni är säkert sugna på frukost .?" säger hon.

Vilken service!

Och när är allt klart, då kan jag knappt gå upprätt, för ortopedläkaren har vridit och vänt på mitt knä och jag känner mig som hundrafem år - minst -, men haltar iväg ner till centrum och jag ser hur många ihåliga träd som helst och tar fram kameran och en kvinna frågar vad det är jag tar bild på?



"Hålet i trädet, ja, det är till Johnny i Stockholm ...", säger jag.

"Jaha ....", säger tanten tyst och promenerar sin väg.

Överallt ser jag hål i träden .., och jag tänker att Hässleholm vore ju paradiset för herr Stationsvakt!

Ja.
Ungefär så var det.

Det blev en bra dag.

Som ett litet äventyr.

En dag fylld med intressanta möten så där längs den där vägen som heter Livet.

Och den som har orkat läsa till slutet, får härmed Tålamodsmedaljen i största storleken, ja, men varsågod, här hänger jag den om halsen!

Eftermiddag ...



.... på väg hem från tåget, blir det ett besök på Ica Maxi.

I kassen trängs en lammstek med fyra styck broccoli och diverse annat gott.

En mozzarellaost utread för 5:-, till exempel.

Sånt kan inte en smålänning motstå.
Så här det.

I morgon .., när jag har piggnat till .., ska jag berätta för er om den här dagen som blev helt bara så ljuvligt underbar.

Jag ska berätta om tågvärden Sten från Stockholm och vad han gjorde .., och om syster Helena ..., och ortopedläkaren Sören från Jylland och om det långa pratmötet med den polske narkosläkaren vars kusiner också är läkare, men inte pappan.

Och jag ska berätta om kyrkan i Hässleholm och kvinnan med den bruna jackan som stod utanför busshållsplatsen och vad hon gjorde.

Och inte ska jag glömma att tipsa Stationsvakt om var det finns hur många ihåliga träd som helst.

Det blev nämligen en lång dag det här.

Fyra timmars sömn natten mot idag .., en missad buss i Tomelilla .., och tre och en halv timme senare framme på sjukhuset, - då hade jag tio minuter på mig tills jag skulle in på röntgen -.

Nu är jag totalt dödens slut på och somnade nästan till Gokväll .., nu ska jag bara v i l a, med huvudet i knäet på en snäll pensionatsvärd.

Och tack bettankax och annika för u n d e r b a r a sms-hälsningar idag!

Fredagsfönstret ...



Det finns fönster som har kommit susande genom rymden och inte bara hamnat i min dator, utan även slagit sig ner i mitt hjärta.

Det här fönstret är ett sånt.

Vem tog bilden ...?

Erja Lytter ..?

Mossfolk ..?

Moster Mjölgumpa ..?

Det är i alla fall inte bloggmadamen.

Och idag är hon på resande fot och här kommer att vara tyst och öde tills ikväll, då hon landar på pensionatet och hos världens bästa pensionatsvärd.

Ajöken, sa fröken.

torsdag 22 oktober 2009

Allt är relativt ...


Och titta, så nära landet Halland jag kommer att vara!


"Jaså, du ska opereras i Hässleholm,
ja, det är ju för djääävligt att folk ska måsta åka land och rike runt för en operation!" säger kvinnan indignerat.

Riktigt upprörd är hon.

Med tåg och buss tar det två timmar och en kvart från Ystad till Hässleholm.

Med bil hade det kanske tagit en dryg timme?

Inte det minsta hemskt tycker jag att det är.

"Det är väl inte farligt .., hemma i Västerbotten var det tjugotvå mil enkel väg till lasarettet i Umeå och nio mil till Lycksele och tretton till Skellefteå .., (där, på BB födde jag den äldsta och den yngste .., man väntar inte tills det är fem minuter mellan värkarna, om man säger så ...) tänk dig där om någon får en hjärtinfarkt .., då kan man prata om avstånd ...!" säger jag.

Och jag kommer ihåg när mina barns pappa körde bil till Umeå .., ja, dom där tjugotvå milen enkel väg ..., satte sig i väntrummet på ortopedmottagningen, bläddrade i en tidning .., och fick efter en stund beskedet att "tyvärr, doktorn är sjuk .., tack och adjö .., men du får åka hem igen och får en ny tid senare."

Så .., för den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, då är skånska avstånd som små pjuttar bara!

Just så.

Nån slags insikt ...


Emma längst till vänster .,. fotbollstränaren Lunkan i mitten och Sabina till höger.

Visst var det väl alldeles nyss som jag blev mormor?

Alldeles nyss som Emma sov i sin mormors soffa och alldeles nyss som hon var så liten?

Och nu ..,. nu är hon längre än sin mormor och ingen lillflicka, utan snart en tonårstjej.

Ingenting begriper man.

Och själv fyller man sextio om fyra år.

Det begriper man inte heller.

Kväller ...


I morgon åker jag till sjukhuset i Hässleholm för undersökning.
Mätning av benen, röntgen, samt diverse prover inför vad som komma skall.
Ikväll känner jag mig ungefär som på bilden.
Avslappnad.

Idag på jobbet upptäcker jag en man i vad jag tror är min ålder, som kommer linkande med en promenadkäpp i ena handen och den röda handlingskorgen i den andra.

Han kommer till min kassa och jag frågar om han har problem med sitt knä?

"Nä, det är höften ...", säger mannen.

Och jag berättar om mitt knä, ja, att det var därför jag frågade .. jag tänkte kanske att han redan hade blivit opererad och så skulle jag höra hur det hela hade avlöpt.

"Ja, jag ska också bli opererad .., ja, få ny höftled helt enkelt .., ja, den artonde november, det är ju snart", säger mannen leende.

Den artonde november!

"Och jag den sjuttonde, tänk, vi kanske blir salskamrater!" säger jag och känner hur glad jag blir, för tänk, så roligt med en bekanting bland alla patienterna.

Det visar sig dock att mannen ska opereras i Lund och jag själv i Hässleholm.

När han lämnar fram sitt id-kort, upptäcker jag dessutom att mannen är åtta år yngre än bloggmadamen och då bara gapar jag .., jag som trodde att jag var den yngsta med ny led!

Och så önskar vi varandra lycka till, utifall att vi nu inte skulle ses innan det är dags.

Ååå, ett sånt härligt möte blev det!
Insikt nr 161 ...

Den sista timmen i frihet, innan arbetet ska ta sin början, tittar jag på DR 1, ett program typ Uppdrag Granskning som handlar om det svenska utrikesdepartementet och dess förfarande vid anställning av personal.

Ja, programmet är nog producerat i Sverige.

Och jag säger bara en sak. tack gode Gud att jag tog blodtryckssänkande medicin i morse!

Så här beskrivs programmet:

"Sverige har aldrig før uddannet så mange akademikere som i de seneste år, og mange af disse støder på forhindringer som nepotisme, skjulte krav og usynlige mure, når kampen om de mest attraktive job sætter ind efter endt uddannelse.

Det gælder om at have de rette venner og gerne fremgangsrige slægtninge, hvis man vil have et drømmejob.

Nordvision fra Sverige."


Uppdatering:
jodå, det visar sig vara ett tre år gammalt program från Dokument Inifrån, som nu visades i danska 1:an.


Här finns mer att läsa.

"Om det gäller egen sjukdom, tryck 4.."



Eftersom jag är en sån människa som gärna vill ha lite koll på min tillvaro ., så ringer jag upp till den så omtalade Försäkringskassan, så där för att få veta vad som gäller, då, när jag har blivit opererad.

Helt enkelt hur det fungerar.

Vilket ansvar ligger på mig och vilket ligger hos arbetsgivaren?

Vilka papper ska skickas in, osv.

Och i andra luren svarar en så rar och vänlig kvinna och förklarar gången och jag sitter med pennan i handen och antecknar det som känns viktigt.

Perfektamente.

Nu vet jag.

Och den vänliga försäkringskassekvinnan förgyllde således min dag.

Träningsdagbok ... dag 14 ...



Idag blev det en runda från ytterdörren till spisen.

Med stavar.

Någonstans i trakten av sängen, blev det paus.

Självklart gick jag sedan tillbaka till ytterdörren.

Efteråt ska man s - t - r -e -t - c - h - a ..., säger den som vet.

Så det har jag gjort.
Godmorgon alla bloggvänner!

Hos min rara kusin Barbro hittar jag nånting som får mungiporna att nå öron-läge.

Och Barbro i sin tur har fått detta av sin kusin.

Så .., här får ni nånting som gör er glada en liten stund.

Eller länge.

(Ljudet på ..!)

Dagens fönster ..



... kommer från Prag.

I Prag, som jag så ofta har hört talas om, har jag aldrig satt min fot och det är ju bedrövligt.

Bilden togs av Catarina Bernhardtz, hon som tillbringade ett äventyrligt friår i Marocko.

onsdag 21 oktober 2009

Hos herrn i norr ...


Vill ni se en alldeles helt ..., mmmmm .., helt ljuvlig bild?

Jaså, det vill ni?

Okej.

Det är den översta.

Och glöm inte att klicka på den.
Liten trailer ...

Jag vill bara meddela att hos herr Vasaloppsamatören har det varit dramatiskt idag.

En utförlig beskrivning av morgonens vådliga händelse kommer - hopefully - ikväll.

Med bildbevis och allt.

Jo, jo.

Från Kävlinge till Ystad ...



Och så kommer Annika på besök.

"Virriga Annie", kallade hon sig när hon kommenterade här på sidan, då, för ett par år sedan.

Nu är hon bara sig själv.

Annika.

Hon är Skorpion (fyller år nästa söndag ...), har vänster tumme upp och är lång och reslig.

"Vad då ...? Min mest framträdande egenskap .., som jag själv ser det ..?" säger hon.

Det blir en stunds funderande.

"Tja .., det är nog min livsglädje .., det tror jag", säger hon.

Jag håller med.

Plust att hon i mina ögon är så otroligt moderlig.

Omtänksam, är ett annat ord som jag förknippar med henne.


Titta, så fin loppisskeden är, den som jag köpte i somras.
Fyra stycken för 40:-, tror jag att det var.

Annika har vuxit upp i Tyskland, men man skulle kunna tro att hon kommer från Spanien eller Italien .., för hennes kroppsspråk är livligt; som lärkvingar flyger hennes händer i luftgen .., och hon skrattar ofta och mycket.

Vad pratar vi om den här dagen i slutet av oktober, då, när vi går längs kajen?

Jo, vi pratar om vad vi tror att vi gör om tio år .., hur ser tillvaron ut då?

Och det blir surr om att trivas med sin ålder .., om att möta män som är annorlunda .., om att bo i kollektiv .., ja, sånt.

På väg hem till soffan Ektorp som då har varit utan sällskap i någon timme eller två, slinker vi in på Lisas Skafferi och köper lite gott bröd och två bitar morotskaka.

Och sen fortsätter pratet.

En alltigenom fin tillsammansdag blir det.

Just så är det.

Loppisfynd ...


Suddig bild, jag vet. Men det var mörkt där nere.


Tillsammans med Annika
från Kävlinge, blir det promenad ner mot hamnen, där Lions har sin stora loppis.

Å, vad man kan fynda där!

Två välhållna rottingfåtöljer för totalt 300 kronor, faller jag pladask för.

Tänk er ett härligt fårskinn i vardera fåtöljen och tänk er detta på pv:s stora, inglasade altan.

Tänk er levande ljus ., ett litet bord intill .., en läslampa eller två .., var sitt glas vin eller varför inte vatten eller Martini (ja!) och tänk er en katt och hund (ja, det med!) vid fötterna.

Det ni.



Ett alldeles helt UNDERBART gammalt brödfat från 1954, mitt födelseår, fick också följa med hem.

"Kivik 1954" står det på brickan .., så där fint mellan de målade blommorna.

Upphittat ...



"Mycket väsen för lite ull ...", tänker jag på.



Och här kan man tro att den här madamen har varit och handlat i affären!
Nästan likadan handstil.



Och här är det Ordning & Reda.

Minsann.