fredag 17 juni 2022

    Äventyr .....

Igår var det så dags för utflykten till havs, tillsammans med ett antal män och kvinnor från äldreboendet i Harplinge. Dom allra flesta visade sig vara kvinnor, vilket väl är det logiska .., kvinnor överlever män .., och när vi lade till vid kajen där mastkranen är, såg vi många av dem sitta i rullstolar och jag tänkte att men gode tid .., hur ska detta gå! 

Det gick bra. 

Pv var den förste att lägga till och så fick vi då - med hjälp av personal - ta emot underbara Stina och Else-Britt (eller Elsebritt ...?) i vår båt och vi var nog minst fyra personer som stöttade och höll i och det fungerade bra. Vilken oändlig lättnad!

Det tog inte lång stund förrän Harry lade sig alldeles intill Stina och vilade sitt huvud i hennes knä. 

"Så varmt och gott det blir .., han är så fin!" sa hon flera gånger och Harry tycktes så trygg. 

Här sitter hon, Harrys nya vän Stina som hade arbetat i familjens butik .., som älskat att spela golf och förvånansvärt enkelt tog sig ombord!

Och i mitten Susanne som sköter om bemanningsplaneringen på boendet. Oj, så rar och fin hon var! Och längst till höger Elsebritt som vuxit upp ett hundratal meter från affären och varit en trogen kund i densamma. 

Det var så rörande att se och höra hur personalen stöttade och peppade E när hon skulle komma ombord .., för här var det sååå mycket rädsla med i bilden, men se, det gick också bra! 

En fender tappades i havet och jag tänkte att jaha, nu är den förlorad. Så imponerad jag blev av hur pv snabbt vände skutan .., lämnade rodret till mig och så fram med båtshaken och fiskade upp fendern!

Ja, det blev en härlig tur och vi var kanske fem, sex båtar som var ute i kanske en timmes tid och alla hade två, tre från boendet - plus personal - med sig. Efteråt bjöds det på grillmiddag uppe vid hamnföreningens klubbstuga och en liten orkester spelade härliga, gamla godingar .., ja, men det var bara så helt underbart! (Alltså, det var boendet som bjöd sina .., ja, vad ska man säga ..., "hyresgäster".)

Anders - båtgrannen - berättade att det serverades vin till maten till den som så önskade och någon hade tagit sig en svängom på altanen .., ja, jag har inte ord nog för min beundran för dom så arrangerat detta!

Bilden: min Siciliana-pizza, bestående av sardeller, kapris och oliver (kruttorra och smaklösa).

Hela dagen hade jag haft en sån anspänning inför den här utflykten och för min inre syn såg jag hur passagerarna skulle få enorma problem att ta sig ombord - eller av -. När jag berättade det här för personalen, så sa dom bara att "vi säger alltid att Det Ska Gå!" oavsett vad det gäller och då löser sig det mesta. 

En man vinschades helt enkelt ombord från mastkranen .., och knepigast var det att få upp mannen som bara har ett ben; det blev svårt honom att liksom få stöd (mer som "ta sats") men det löste sig också med hjälp av många stöttande armar - såväl från personalen samt andra som bara fanns på plats. 

Efteråt var jag sååååå lättad och glad (nästan gråtmild) och vi blev kvar i hamnen .., pv körde och hämtade var sin pizza från Harplinge och där kom en stor norsk motorbåt och lade till en bit ifrån oss och mannen sa att dom nu kom från Bohuslän, men där var REDAN så många båtar, så dom valde att gå mer söderrut. 

"Vilken underbart fin liten hamn!" sa mannen.

Ja, det är fint och ombonat i Skallkroken, det tycker jag också. 

Och här finns en länk till äldreboendet som har så gott rykte.

         Dagens fönster ...


En älsklingsbild .., från farstutrappan/ingången till det som var min mammas barndomshem. 
Hos mormor i Dikanäs. 

Och tänk, att jag som sitter här i landet Halland, kan känna doften därifrån hur enkelt som helt.


onsdag 15 juni 2022

 För övrigt .....

... strulade det rejält med tekniken i kvällens Rapportsändning klockan 19.30. 

Stackars, stackars den arme programledaren som såg ut som om han helst ville ta sin penna och försvinna. 

Kanske är det sommarvikarier som håller på att skolas in .., ja, vad det nu än månde vara, så måste det ju vara ett rent helvete att sitta där och annonsera det ena inlägget efter det andra och det bara strular.

 Det ena och det andra ....


Bilden: när vi möttes i fjol i Ystad och firade min systers födelsedag. Hon är född 1941. 

Det är nästan ett helt år sedan vi sågs, min äldsta syster, hennes dotter och jag själv. På söndag ska det bli av! Å, så jag längtar och så glad jag blev när det passade för dem. Min syster har gjort illa sig i foten, vägrar uppsöka akuten och är väl därför tämligen handikappad. Kanske kan vi skjutsa henne dit? 
(Torde vara tveksamt .., men kanske). 


Bilden: på min systers kylskåpsdörr. 

Alltså fixar vi mat och tar med oss. Tur att jag köpte en fin pajform idag (skink, - och broccolipaj är smarrigt!), en paj kan man ju lätt förbereda och bara värma upp. Eller så kanske vi kan grilla?

Annat?
Jo, igårkväll tittade jag på kanal 5 och programmet "Naked attraction", ett slags dejtingprogram där deltagarna uppträder nakna och där en man eller kvinna får välja mellan ett antal kvinnor eller män.
Inga kläder som skyler, alltså. 
Den som ska välja sin drömdejtperson får då först titta på mottagarnas nedre del av kroppen och så blir  det brösten, hur rösten låter, leendet och till sist hela människan. 

Vad tyckte jag?
Ja, nu var ju mannen ifråga (han som skulle välja) otroligt vänlig och peppande och tyckte precis alla var superfina, gulliga och vackra, men ..., nej, för mig är det helt ointressant.

Det enda som kanske är bra, är väl att så många olika kroppstyper visas. 
Där var små och större bröst, någon var väldigt slank, en annan lite mullig .., gemensamt var dock att dom flesta var väldigt tatuerade och såg ut som småflickor nertill - det vill säga  - helt rakade och ofta med piercing. 

Jag kände mig som om jag vore född på 1700-talet.

    Dagens fönster ...


Det var en rejäl fönsterhåv madamen i Karlstad hade med sig, då, när hon och M besökte Wiksfors bruk i Långserud - alltså i Värmland -. Om det bruket kan man läsa här. 

Tack Turtlan! säger jag.

tisdag 14 juni 2022

     Nu är han fri ....

Kort sammanfattning: (kan det vara möjligt att jag kan fixa en sådan ..?). 

Härligt med pv hemma. Inga fler tidiga morgnar när klockradion ringer vid femtiden. Ja, inte på ett par månader i alla fall. Vi firar med rabarberpaj tillsammans med friherrinnan och A-M. Allra mest pratar vi om olika nyanser av grönt, ja, det gäller den blomlåda som pv gjort och som jag valde färg till. 

Några timmar senare blir det middag. Rårakor (riven potatis, morötter och palsternacka) och stekt bacon. Lingonsylt till. Ljuvligheter så gott. 

Därefter en sväng till Skallkroken. Vi städar båten; dammsuger, torkar golv och väggar och sist av allt tar jag mig ett dopp. Varmt och skönt. Det var sammanfattningen det. 

Så till något annat.

För några år sedan skrev jag följande om minnesorden i DN, det handlade om Nadja:

"Ägnade morgonen åt tidningsläsande. Minnesorden om Nadja Ambjörnsson gjorde mig varm  l å n g t  in i hjärteroten! Allt som oftast handlar minnesrunorna om människor med aldrig så fina titlar,, vilka ordenssällskap de tillhört ..., ja, det blir ett enda långt uppräknande av deras insatser och det är ju inget fel i det, men inte träder direkt bilden av människans personlighet fram. Det gjorde det däremot när jag läste om Nadja. Och så underbart med ett foto till!"

   Tisdag ....


Underliga drömmar mot slutet av natten. 
Vaknar vid fyratiden, skriver ned drömmen för att inte glömma. 
Känner mig "oriven" inuti. 

Det är likadant med Harry. 
Alldeles orolig är han .., gömmer sig under bordet .., vill inte komma nära. 
Jag masserar honom i nacken och på ryggen ., går sen på ännu en promenad och då förstår jag. 
Någon tik är i löpen .., då blir han så här.

Körde till affären vid halv åtta och köpte bröd. 
På väg dit, bara efter några hundra meter, ser jag en rävunge som tittar fram i skogsbrynet, vid sidan av vägen. 
Jag stannar ..., och så blir det några sekunder när våra blickar möts. 
Räven är mörk i pälsen och ser lite tunn ut. 
Blicken är vaken. 
Blinkar med lyset till mötande bilister .., utifall att räven tänker sig att springa över.
Det gör den inte; den vänder om. 
Alldeles varm inombords blir jag.
Ja, om jag tänker efter .., hur många levande rävar har jag sett i mitt vuxna liv?
Inte många, desto fler som legat överkörda på någon motorväg.
Och varför är det så många som inte tycker om rävar? 
Särskilt jägare. 
(Jo, jag fattar .., räven tar småvilt, och kanske även katter, men vi är många som äter kyckling, små kalvar, lamm och kossor ..., det blir ju bara en massa dubbelmoral!)

I butiken är det den där stämningen som man känner igen på morgnarna. 
En slags koncentrerad tystnad.

Alla är upptagna med sitt. 
Brödhyllorna är fyllda med nybakat bröd och mer håller på att gräddas .., Pernilla fyller på i frukten .., någon annan plockar upp charkvaror (undrar hur många hundra kilo livsmedelsanställda lyfter varje dag ..?) och i mejeriet står Karolina. Och se där, där är Klara som läser statsvetenskap i Linköping men nu - ännu en gång - ska sommarjobba i affären.

Kommer hem. 
Läser ett mejl från min syster i Australien. 
Så här skriver hon, bland annat (Rigmor är vår äldsta syster, f.d. sjuksköterska).

"En sköterska kom i morse och lade om mitt knä även om vi båda enades om att det ser helt läkt
ut. Efteråt åt jag frukost och gjorde mig i ordning för dagens utflykt, som var till shoppingcentret.
Där gick jag till posten och betalade några räkningar, till apoteket för mera medicin och sedan
veckohandlade jag .  Det var nog tur att jag hade en shoppingvagn att hålla i för mot slutet
började mina ben vissna.......    

När jag kom hem måste jag ju packa upp allt också,  men allt gick bra, så nu är jag nästan NORMAL igen. På torsdag har jag fått tid hos min frissa för klippning  för första gången sedan 30.5 - skall bli
jätteskönt!!!!
Nu skall jag bara slappa resten av dagen.
Har sagt åt Rigmor på skarpen att gå och röntga foten, men hon är ju som alla andra sjuksköterskor,
som av nån anledning inte verkar tro på vetenskapen.....".

Obs: hon går till posten och betalar sina räkningar! När upphörde detta i vårt land? 
Nu ska jag dammsuga!
Over and out.

    Dagens fönster ....

Ja, här kommer ännu ett fönster fångat i Värmland av Turtlan. 

Och det var här hon var på besök. 

Tack! säger jag. 

måndag 13 juni 2022

    Nej, en dag till ....

Varje dag tror jag att det är den sista arbetsdagen för pv, men nu är det så att i morgon lär den ska inträffa. Betygspapperen som han ska skriva under, var ännu inte utskrivna. Nu gör han sig i alla fall redo för övning med Halmstad Kammarkör. Den kören ska uppträda i England någon gång i sommar, men husets herre har tackat nej till att göra dem sällskap. Kanske är det seglingen som hägrar?

Med jobbet är det så att han meddelat vikariepolen att han nästa läsår, det vill säga, från och med i höst, kan tänka sig att hoppa in och arbeta, men då väljer han ju själv när och hur. I år har han haft tre egna klasser och så blir det ju inte som vikarie. 

Ungefär så var det.


Igårkväll hade vi gäster på grillmiddag. 

Vi började vid fyra och kanske blev dom här i fyra, fem timmar och oj, så mycket prat det blev! Väldigt mycket om fördomar. Har man såna? 
Såklart att man har, men kanske av olika slag!
Den allra största fördomen är väl som bekant att man inte har några.

Bland annat diskuterade vi livligt detta med om man absolut inte fick ingå äktenskap med någon från sitt eget land, skulle det då bli problem och när i så fall? Och varför. Vore det knepigare att ingå äktenskap med en indisk man, än någon från t.ex Finland?

Våra gäster träffades på ett dansgolv när dom båda var i tjugoårsåldern .., dom har haft ungefär liknande uppväxt och båda har ett syskon var. Dom delar värderingar i det mesta och har haft liknande yrken. Väldigt samspelta. 

Båda har haft mammor som säkerligen var inombordsstarka, men där - som jag har förstått det - mannen var den som bestämde. Den enas mamma fick matpengar tilldelade av sin make.

Och jag själv?
Pappa med sin eländiga uppväxt, men som ändå lyckades bra och kom upp sig; som fick någon slags revansch. 
Mamma uppvuxen i en stor familj där hennes pappa dog tidigt och mormor tog hand om hus och hem och var en såååå s t a r k  kvinna, precis som mamma. Och likadant med mina äldre systrar. Jag undrar om det är därför jag ofta har haft svårt att underordna mig manliga chefer? 

Det var så intressant det där pratet ., att liksom försöka utröna hur mycket som vi påverkas av vår uppväxt. 

Ett tag pratade vi om Muhammeds hustrur, om vilka jag sannerligen inte hade mycket koll; för att inte säga noll koll. Det hade däremot en i sällskapet.

Ja, så där kan det surras när man väntar på att middagen ska bli klar .., och när man sen väntar på jordgubbarna och mangobitarna och lite efteråt också.

     "Tänk .., om det funnits ett piller!"


Efter promenaden med Harry (hör lärkan precis hela tiden!) slår jag en signal till väninnan i Dalarna. 
Hon, som om några år kan ha hundraårskalas. 
Mycket har hänt hos denna skärpta kvinna .,. ja, så mycket att hon knappt vet var hon ska börja berätta. 

Och hon berättar om när hon backade ut bilen ur garaget och inte hade stängt bagageluckan ordentligt och vad som blev kontentan av detta ...( nu har hon ingen bil) och därefter om när hon råkat lägga trädgårdshandskarna ovanpå spisen och slagit på ugnen - trodde hon - med resultat att handskarna tog eld och det blev brand som hon visserligen kunde släcka, men nu är hela huset fyllt av SOT och en saneringsfirma är på plats och det tar nog minst en vecka att gå igenom allt. 
Alla garderober, linneskåpet med alla dukar och lakan .., allt. 

"Mitt blodtryck är nu uppe i nästan tvåhundra ..", säger hon. 

Och hon säger att drömmen vore ju att allt tagit slut; att hon  ä n t l i g e n   finge somna in, men det är ju hopplöst! 

"Jag tänkte .., å, så skönt om hela alltet brunnit upp och jag med, då behövde ingen ta hand om nånting och jag har ju dåligt hjärta, men det tycks ju aldrig ge upp!"

Sen pratar vi lite om allt möjligt; om saneringsarbetarna som just nu rengör hela huset .., om vad som blommar i hennes trädgård .., och vad som hänt - eller inte hänt - här i Halland, men mest om hennes frustration över att livet bara fortsätter utan att ta hänsyn till vad hon själv helst av allt vill.

"Men .., om det nu funnits en läkare som skrev ut piller till dig, som gjorde dig tillviljes .., skulle du ta dem?" frågar jag. 

Inte en enda sekunds tvekan. 
Ja, det skulle hon.

        Måndagsfönstret ....


Här kommer ett reprisfönster från 2016. Det är som vanligt .., jag ramlade över det när jag skulle se hur försommaren såg ut det året. Där var bilder med röda vinbär färdiga att äta och det kan jag säga, att så är det minsann inte nu. Ännu är dom ljust gröna och våldsamt sura. 

Nå, men hur var det med fönstret? 
Jo, madamen med det synnerligen goda minnet, Cecilia N, ägnade sig då åt pilgrimsvandring och så här skrev hon - bilden följde med -. 
Återigen tack Cecilia!

"Fönstret i vårt första härbärge i Saint Jean Pied du Port. När jag vände ryggen åt det började vår vandring mot Santiago di Compostela.
Första etappen var väldigt brant åt båda håll. 
Först uppåt. 
Sen över en dimmig hed. 
Och sen ner genom en bokskog brant som en slalombacke.
Så småningom kom vi fram till ett härbärge med vänliga människor.
Jag var så trött så man skulle kunnat tro jag hade åkt Vasaloppet."

söndag 12 juni 2022

    Kommer inte ihåg ...


... var jag såg det, kanske från någon film från instagram, men det var i alla fall ett klipp från en livsmedelsbutik någonstans i USA och jag höll på att ramla baklänges, så fruktansvärt höga priser var det på enbart grönsaker!

Och rejäla prisökningar märks ju tydligt även här hos oss och även på andra varor. En grillad kyckling som på extrapris kunde kosta 29:95, är nu uppe i 49:- när det är kampanj! Ost som på kampanj kunde kosta 69:90 kilot, är nu på annons uppe i 90:-/kg! För att inte tala om kött och kaffe, ja, det är väl bara början. Tänk, en ensamstående kvinna med låg pension - oj, så kännbart det måste bli -!

Pasta kommer förstås också att gå upp pris (vetet ....), ja, det är väl bara havregryn kvar att kalasa på? Förr i världen lär det ha vimlat av fisk här i havet. Det gör det inte numera. Till detta så kommer då höga drivmedelspriser. Ja, just nu tycker jag att det är underbart att ha el-bil och låg elkostnad.

Ja, det var några söndagsfunderingar.

       Söndagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 


lördag 11 juni 2022

 Här är receptet Åsa Walett Sjöholm ...(och alla andra som vill ha det)

 Det tog lite tid innan receptet kom - tack snälla Eva från Tyresö! - men nu är det här. 

Lycka till! Jag tycker att den här dressingen gör salladen vanvettigt god. 

       En slags resumé ....


Så här såg det ut sommaren 2008, eller kanske var det året därpå? Det var i alla fall mitt livs första seglats och Emma och Emil som då var på besök i Skåne, fick tillsammans med sin mamma göra oss sällskap, från Ystad till Kåseberga. 
Väldigt spännande var det. 
Emil var livrädd till en början, men innan vi hunnit halvvägs fick han hålla i rodret och frågade då hur lång tid det möjligen kunde ta att segla jorden runt? Ja, han tyckte väl att detta med segling var en bagatell. 

Mamma Maria var som sagt var också med och agerade hopp-i-land-kalle när vi kom till Kåseberga.

I början av augusti fyller hon femtio. Otroligt hur snabbt åren går!


Idag var det premiärtur för en annan krabat, nämligen Edvin, fyra år. S o m  han har längtat efter att få följa morfar ut till havs och nu blev det av och med ombord var även Hilda - Edvins mamma -.

Nu var det väl måttligt roligt att sitta i en båt och guppa omkring i några timmar, nej, bäst var nog ändå att komma tillbaka Skallkroken och få kalasa på jordgubbar med glass och så ska han ju i natt få sova i akterruffen tillsammans med morfar. Hjälp, så spännande! 

  
När dom väl varit  i hamn ett par timmar ringde  pv och undrade om jag ville göra dem sällskap, ja, det var det där med jordgubbarna och glassen. Tog med mig Harry och så anslöt vi i hamnen .., och där var ovanligt mycket folk - båda våra båtgrannar var på plats - och där var en f.d. kund i affären som jag alltid tyckte så mycket om och hon kom fram och pratade en bra stund och sa snälla saker, sånt där man kan leva på länge. (Arbetar på hjärtmottagningen i Halmstad). 

Men det allra, allra bästa, det var ändå att vi kunde ha Harry lös och utan koppel och han sprang omkring bland minst tre andra hundar och inte ett morr och ingen ragg på ryggen, alla var dom vänner! Så himla roligt för Harry .., att känna sig trygg bland andra fyrbenta vänner!

Så tackade jag för mig, packade ihop baddräkt och handduk och önskade sällskapet en trivsam kväll och god natt. 
Säkerligen bra med far-dotter-barnbarn-tillsammans-dag-natt, det är ju evigheter sedan sist!
Och jag har det skönt här hemma. 
Harry intill mig. Och om en timme börjar filmen "Hotell Marigold"; den har jag sett förut, men kan lätt se om den. Två dopp blev det idag. Nitton grader i havet!
(Alla bilder är från förr om somrarna).


En till, en fin bild av pv, tycker jag.

    Det otroliga ....

Den artonde april fanns den här bilden på min blogg. Då hade min syster redan legat på sjukhus ett tag efter den svåra bilolyckan, men sju veckor senare fick hon - efter mycken rehabilitering och hårt arbete - komma hem igen. Jag var inte den enda som undrade hur detta skulle gå?

Ensam i sitt hus .., och efter eländet med nästan alla ben i kroppen brutna. 

Om två år fyller hon åttio. 

Nå, hur gick det? 

Det gick bra. 

Igår - efter ett besök hos sin läkare och en registreringsmyndighet (för körkort) - fick hon veta att hon räknas som fullt återställd och körkortet, som tillfälligt dragits in - fick hon åter. Senare på kvällen tog hon sin nya, lilla bil och körde ner till beachen, liksom för att testa. Det gick också bra. 

"Visserligen är det automatlåda på den och det är jag inte van, men det var inte så svårt ..", skrev hon. 

Vilken kvinna!

(Det enda är att hon nu måste äta upp sig. Vikt vid hemkomsten: 47 kilo).

    Dagens fönster ...

"Hej!

Fönsterhåven alltid redo. Idag hittade den ett underbart blommigt fönster vid Niklasdams handelsträdgård. Där bakom finns ett café.

Sen en dörr till ett av växthusen. Där sker nog lite ”hemligheter” för det var visst enbart för personal. Kanske ett växt-BB ;-)

Hälsningar Turtlan på liten tur i östra Värmland."

//Elisabet skriver: det blommiga fönstret det kommer i ett annat inlägg .., jag förmodar att det här är det där lite hemliga. Och här en länk till trädgården. Tack Turtlan!

fredag 10 juni 2022

   Fredag ....


Bilden: blåregn som ramlat ner .., ungefär som jakarandablommorna från dagens fönster.

Fint väder nästan hela dagen och ännu finare blir det framåt aftonen. 
Lokalradion varnar för långa köer på E6:an - norr om Kvibille och mot Falkenberg - en lastbil har fattat eld och det kan ta många timmar innan vägen är framkomlig. Man undrar hur det hela har gått till?
Fattar en lastbil bara eld så där utan vidare?


Någon vecka gammal bild av luktärtorna. Nu har dom (försöker att skriva "de växt" i stället för dom .., det känns så totalt helt galet!) växt bra. Dags att binda flera snören .., så där för att lotsa stänglarna uppåt. Uppåt! Uppåt!

Sen tar det eld även i det gula huset; ja, i alla fall i min hårtork av märket Remington. I säkert tio år har den hängt med och jag kan sannerligen inte klaga ., den har  tjänat mig i vått och torrt. Om mitt hår ska självtorka, tar det evigheter, men oj, så mjukt det blev utan varmt blås!

Pv är snäll och svänger förbi Elgiganten .., skickar därefter bilder och prisförslag på olika märken.
Jag väljer den billigare. Den får duga och fixar nog att få håret torrt. 


Aftonljus ner mot vägen. Här klipps bara en liten stig, resten får naturen sköta om.

Har känt mig hängig mest hela dagen. 
Och nu har även pv ont i sin axel och vänstra arm och svårt att sova. Han är den tredje i bekantskapskretsen och detta inom loppet av några dagar. 

Och för övrigt? 
DN:s Nutidstest gick bra. Resultatet blev 9 av 10, likadant för pv, men vi hade fel på olika frågor. 
Ordtestet som hemifrån-Ingela lägger ut på Facebook består av tolv frågor. Där hade jag 11 rätt; ja, lyckas nästan aldrig få full pott. Pv hade 9 rätt. (Är alltid lika lycklig när jag slår honom ,-).

Spännande för min syster i Australien. 
Idag får hon veta hur det blir med körkortet. Hoppas innerligt att det inte blir några problem.

    Dagens fönster ...

"Fönster med jakarandablom! Det föll en blomma på mig också medan jag fotograferade."

Vem skrev så?

Jo, madamen i Porto! Tack annannan!

(Det är för övrigt första gången jag ser ett jakarandaträd, vad jag vet i alla fall). 

torsdag 9 juni 2022

 Det tog 1 minut ....

Hon är åttionio år och inte den som besvärar sjukvården i onödan. Före detta sjuksköterska. 

Nu har hon en längre tid haft förfärligt ont i ena axeln och smärtan strålar ut i armen. 

Hon säger att det är på gränsen till olidligt.

Nätterna är svåra.

Men så fick hon tid och var välkommen att besöka sin doktor, ja, men så perfekt. 

Inropad från väntrummet klockan två. 

En minut senare var mötet avklarat. 

Sextio sekunder.

Ställa diagnos inom en halv minut, lite prat i trettio sekunder och tack och hej. 

Kan bemötandet möjligen bero på att hon är försynt kvinna och ganska till åren kommen?

Det är vad jag tror. 

Tre år ....

... var han, lillkillen som försvann hemifrån och nu hittats död. 

Kan det - för anhöriga - finnas en större fasa? 

Och som farmor och mormor och en gång mamma till småttingar, ja, då vet man ju hur fort det kan gå att en liten krabat ger sig av. 

Ett ögonblick av nånting annat. 

Att man svarar i mobilen .., går på toaletten .., och sen: är livet för alltid förändrat. 

   På jakt ...


Så här har det sett ut i mina blomlådor under flera års tid, ja, på somrarna alltså. 
Ungefär så. Det är inte det mest ultimata valet av blommor, ty petuniorna ska hållas efter och vissna blommor ska plockas bort, men i det stora hela har jag varit såå nöjd med dem. 

Tanken var att det skulle bli något liknande även den här sommaren, men det kunde jag glömma!
Helt omöjligt har det varit att hitta rätta färgerna och på Plantagen säljs ju mest enorma krukväxter eller mer populära sommarblommor än petunior och med mig hem hade jag - förutom vackra servetter - två plantor med kattmynta, det var allt. (Otroligt sympatisk kassörska var där!!)


På väg hem svängde jag förbi Antjes Blomsterverkstad i Skipås. Där är så .... fint. 
Ombonat. Rörigt är det också, men på ett härligt sätt. Överallt finns blommor av alla de slag och där är krukor och inte vet man riktigt om allt är till salu, men det är ju bara att fråga. 

Det var vansinnigt varmt inne i butiken som nästan är som ett växthus och Antje berättade att hon inte hunnit med som hon hoppats; ja, hon hade varit hemma i Tyskland på besök; firat sin högtidsdag och även en konfirmation. Det var i Berlin. 

I Ullarp köpte jag även tre dahlior och det (inköpet av dessa) är första gången någonsin!
Nej, jag är ingen dahliamänniska - men man kan ju bli -  och hoppas att dom blir vita .., inte illröda. 

Nu hemmavid i soffan. P1 från radion ., det handlar om årets Sommarpratare. 
Hittar i skrivande stund ingen direkt lista, men den kommer väl. Hoppas att antalet s.k. kändisar begränsas.., dom har dessutom en benägenhet att återkomma år efter år. 






































Hos Antje. 
Kommer ihåg när jag bodde i Ystad och fick höra historien om ägaren till Ystad Plantskola (den låg uppe vid rondellen innan man kom till centrum) och hur han på sin ytterdörr hade en handskriven lapp där det stod "VARNING FÖR AGAPANTHUSEN!" 

För många icke trädgårdskunniga gäster, kunde denna agapanthus tas för nästan vad som helst - själv tycker jag att det låter som en stor ödla - men det var alltså Afrikas blå lilja.
Finurligt!

   Torsdagsfönstret ...

Så här skriver fönsterfångerskan: 

"Hej!

Här kommer några fönster från Wikfors bruk, Långserud i Värmland som vi besökte igår söndag.

Det är så härligt att man sparar gamla fönster.

Det här som kom med i den här håven fanns på en byggnad som inte var renoverad. Men på några av de delarna av bruket man har renoverat och nu åter använder så hade man sparat de äldre fönstren. Så mycket finare än där det var utbytt.

Men visst. Det är ett jobb att renovera fönster….

Hälsninga
r, Turtlan."

//Tack Annica! säger jag. 

onsdag 8 juni 2022

        En bra dag ....


Inte särskilt fint väder, men bra ändå .
Pv kom hem och gav sig ut på den kortaste löptur jag någonsin hört honom ta sig an, men det är en början och vettigt att inte ge sig iväg på milen och därefter få problem med hälsenan eller nånting annat. Nu känns han sååå mycket lugnare. 
Inte samma stress. 

Snabbt besök hos Eva och den halvlånge ikväll. 
Vi sitter ute på deras altan .., Eva pratar länge i telefon med sin systerson för vilken Eva nog blev som en extramamma, då, när hans egen mor gick bort. Jag tänker att hon är så otroligt omtänksam. 


Därefter en sväng till Skallkroken där pv oljar in det allra sista av däcket på båten. En landgång har han gjort för att förenkla min och Harrys ombordstigning. Det blir nog bra, när vi väl vant oss. Sen hemåt. Vattnar i växthuset .,. tar död på två sniglar vilka hittat salladsbladen .., konstaterar att potatisen i stora, svarta hinkar växer bra och sen går den expanderbara vattenslangen sönder och då vill man ju gråta, men gör det inte. 

Nu ett häftigt program på kanal 8 .., om en husbåt som ska ta sig ut på ett äventyr som heter duga. Inget för nervsvaga. Inget för mig.

Ska strax skriva till min syster i Australien som har klättrat upp en trappstege och tagit ner två pokaler som hon putsat. Jo, jo. Nu ska hon väl drutta ner därifrån. Efter brevskrivandet blir det till fortsätta läsandet av Ulf Lundells dagboksanteckningar. Läser på mobilen. Det går det med.

   Så blev det ....


 Ja, så fick den då komma hem, träsnittet av Gert Aspelin, med titeln "Uppstigning". Om ni bara visste hur jag velade när det gällde ram .., herr rammakaren testade olika varianter och när jag kom hem, mejlade jag honom och sa att var det verkligen rätt med den här mörka ramen? Men så ångrade jag mig; det var han som hade valt och jag tänkte att han var ju ändå expert. 
"Gör det du tror på!" skrev jag. 

Det kändes konstigt, men kanske beror det på att vi inte har några svarta ramar i huset. Var skulle den placeras? Nåväl, nu får den stå på byrån och invänta detta att vi hittat en bra plats. 


Men jag  ä l s k a r   den. 
Jag tycker sååå mycket om hur han fått fram känslan av två unga töser som kanske tittar på något tv-program .., så där lite halvslött. 


Kanske - eller mest troligt - var detta hans döttrar och ååå, så jag önskar att jag finge se en film där det här hantverket beskrivs!


Nåväl, jag ska fortsätta att lämna in tavlor till inramning. Eller inte bara "tavlor", även teckningar och annat som betyder mycket. 

Och tack herr Aspelin i din himmel - eller var du befinner dig -! För en ytterst billig penning köpte jag tavlan på någon loppis - kanske Erikshjälpen i Halmstad - och den är för mig, oavsett färg på ramen, till stor glädje.

   Dagens fönster .... 


 "Ett nytorkat fönster med nyinköpta orkidéer, får du av mig idag."

Så skriver Iréne Lundmark Alm som bor i Hemmingen, inte långt från Norsjö. Och när jag kollar på google maps, kan jag se att det är 76 kilometer från Hemmingen till Malå. 

Tack Iréne! Och här finns en länk till byns hemsida.

tisdag 7 juni 2022

    En helt vanlig tisdag ...

Tar Harry på promenad och går Johanssonrundan. Jag går alltid först ner mot havet och så uppför ganska branta och långa backen till fabrikörens stora hus, förbi hästhagarna, det vackra tegelhuset där det på fredag ska firas studentexamen (ser en fönsterputsare i full fart med att göra fint på ett av husen) .., in till Stora Stensjö (f.d "polska ambassaden) och så över vägen och hem. 

Pv gör precis tvärtom. Går åt andra hållet och får nerförsbacke.

Nu blommar hundkäxen och jag plockar ett fång och sätter i vas, även om jag vet att det är nästan meningslöst .., dom vissnar ju så fort. Men  d o f t e n! 

Oxelhäckar ser man nästan överallt i Halland .., kanske för att dom är bra på att stoppa vinden som så ofta kommer från väster och kan vara häftig. Även pv har en; men den är så gammal och skruttig och borde kanske sågas ned helt.

Sååå vackra blad! tycker jag. 

Har inte sett till många bin hittills i sommar, men här uppenbarade sig i alla fall ett. 

Inte många humlor heller, för den delen. Kan någon människa begripa varför de  plötsligt blir dubbelt radavstånd när jag kom till den här bilden? Jag kan det inte. 

Och längst där inne i nyponrosen anar jag något litet kryp, men något bi tror jag inte att det är. 


Träffar "de tre vise männen" vilka alltid går tillsammans, men även Ecke och Britt. Alla tar dom morgonrundan - men olika långt förstås - och Ecke har det sjåigt med rullatorn på grusvägen och Britt frågar om vi vill komma på trekaffe och det vill vi. Lite senare fixar pv rabarberpaj och så tar vi med oss glass. 


Kanske någon - eller några - tycker att det är ett väldigt fikande hos varandra. Ja, det är det, i alla fall sommartid. Men ..., såväl Britt som Ecke är i mitten av de nittio och själv hamnade man på hjärtmottagningen för tio månader sedan och fick covid och var knalldålig för lite mer  än ett år sedan .., ens syster hade kunnat gå hädan när hon krockade med en lastbil härförleden (skriver det som ett ord) och en sak har jag i alla fall insett: det gäller att ta vara på tiden. Inget vet man om någon morgondag. 

Alltså får det bli rabarberpaj och att sitta vid köksbordet i det gula sommarhuset där nere vid bäcken. Bara detta att vara tillsammans. Vilken ynnest.

Så är det.

Om Norma, Victor och Jan ....

Letar en bild (det med köksfönstret och hästen utanför) och snavar över det här inlägget från september 2013. Läser och ler. 

Så här löd inlägget: 

"Man kan ligga på sin soffa eller i sin säng och läsa de allra mest fantastiska romaner, men ingenting går upp mot själva livet.

Att läsa minnesord om människor som inte längre finns .., minnesord som liksom väcker människor till liv, så där så dom stiger fram och nästan tar-i-hand-och-hälsar-och-säger-här-är-jag .., det är - i mina ögon - långt mer fängslande än många Nobelpristagares böcker.


Så idag, en söndag i september, läser jag på DN:s familjesida om det äkta paret Norma och Victor Marin .., om Victor som i 15 års ålder började arbeta som chilensk cowboy och som tillsammans med sin far Julio, drev boskap över Anderna till Argentina.
Vilket äventyr!
Och Norma som arbetade som städerska i Akademiska Sjukhusets kafeteria .., hur många människor har hon inte hälsat på under dom åren?

Och jag läser också om Jan som inte heller längre finns i livet och som vann en tävling där det gällde att spänna ut magen mest, vilket får mig att le.
Hans barns kamrater (som har författat dom så varma minnesorden)  skriver så här:  Janne var också en sådan person vi alla ville bli som stora."

Uppdatering: nu tycker jag synd om Lillemor t.v. på bilden som jag inte skrev något om. Förlåt Lillemor!

    Dagens fönster ...

Från Babsan som numera bor på Raggarön i norra Roslagen, ja, därifrån kommer det här fönstret och det påminner mig om ett annat fönster, med nästan samma utsikt och den som tittat in här på bloggen under många år (tänk, att ni uthärdat!), kanske kommer ihåg det fönstret? Det var antingen från Irland eller Skottland; jag undrar om det inte var det senare?

Så här såg det ut och jag minns att jag skrev att detta - att ha sån utsikt - måste ju vara rena drömmen. 

(Kommer för mitt liv inte ihåg vem som tagit bilden). 

 Men så - utsikt mot en häst - har Babsan det. Tack för att du tog fram fönsterhåven!

Här finns en länk som handlar just om Raggarön.  Måhända ett utflyktstips till den som har vägarna förbi?