"Tänk .., om det funnits ett piller!"
Hon, som om några år kan ha hundraårskalas.
Mycket har hänt hos denna skärpta kvinna .,. ja, så mycket att hon knappt vet var hon ska börja berätta.
Och hon berättar om när hon backade ut bilen ur garaget och inte hade stängt bagageluckan ordentligt och vad som blev kontentan av detta ...( nu har hon ingen bil) och därefter om när hon råkat lägga trädgårdshandskarna ovanpå spisen och slagit på ugnen - trodde hon - med resultat att handskarna tog eld och det blev brand som hon visserligen kunde släcka, men nu är hela huset fyllt av SOT och en saneringsfirma är på plats och det tar nog minst en vecka att gå igenom allt.
Alla garderober, linneskåpet med alla dukar och lakan .., allt.
"Mitt blodtryck är nu uppe i nästan tvåhundra ..", säger hon.
Och hon säger att drömmen vore ju att allt tagit slut; att hon ä n t l i g e n finge somna in, men det är ju hopplöst!
"Jag tänkte .., å, så skönt om hela alltet brunnit upp och jag med, då behövde ingen ta hand om nånting och jag har ju dåligt hjärta, men det tycks ju aldrig ge upp!"
Sen pratar vi lite om allt möjligt; om saneringsarbetarna som just nu rengör hela huset .., om vad som blommar i hennes trädgård .., och vad som hänt - eller inte hänt - här i Halland, men mest om hennes frustration över att livet bara fortsätter utan att ta hänsyn till vad hon själv helst av allt vill.
"Men .., om det nu funnits en läkare som skrev ut piller till dig, som gjorde dig tillviljes .., skulle du ta dem?" frågar jag.
Inte en enda sekunds tvekan.
Ja, det skulle hon.
6 kommentarer:
Stackars kvinna, men rådig som lyckades släcka branden själv. Hon måste väl få hjälp med saneringen. Förstår hennes önskan om pillret när livet blir alltför långt och jobbigt.
Gunnel: ja, saneringen är redan igång, vartenda rum och alla skåp och lådor måste rengöras. Otroligt att det kan bli så sotigt ändå. Och ja, jag förstår också hennes önskan. Änka sedan många år .., dom flesta av hennes vänner är sedan länge döda. Barnen har fullt upp med sitt.
Så sorgligt.Min gamla granne i stan 89 iår känner lite så .Pandemin knäckte henne och det gör ont att se.Barn som inte bryr sig speciellt ,dottern gör så gott hon kan men bor på annan ort
Babsan: precis! Och I har i hela sitt vuxna liv varit så framåt .., gjort mängder med resor på egen hand .., intresserad av allt möjligt och så smart. Nu känner hon att minnet är så eländigt .., hon tappar självkänsla .., datorn krånglar .., barnen är dryga sextio och bor inte nästgårds och inte vill I vara till besvär, men känner sig alltid till besvär. Att hon liksom inte har något värde längre. Änka efter världens trevligaste man, men hon var självständig även då. Nu är det som om det krackelerar i det mesta.
Varför blir gamla människor överflödiga för sina barn? Kan inte vara trevligt att inse att barnen inte bryr sig längre.
t Irene Lundmark Alm: jo, dom bryr sig säkerligen, men dom bor ju en bra ifrån henne och gör säkert så gott dom kan. Personligen tror jag att det är så att hon känner sig överflödig rent allmänt. I samhället, ja, rubbet. Att inte längre kunna delta i kulturella sammanhang, resa, att känna att hela alltet börjar falla isär, jag tror att det är MEST detta. I arbetade som lärare; nu är det ju drygt trettio år sedan hon gick i pension. Och så den älskade maken som gick bort. Mamma kände likadant och vi brydde oss verkligen om henne. Det var det här att tillvaron inte kändes meningsfull.
Skicka en kommentar