Bild: Hasse.
Det finns absolut ingen svensk diktare som jag tycker så mycket som Dan Andersson.
Och när Ylva från Umeå ringer och engagerat berättar
om detta .., då tänker jag osökt på dom här raderna.
När de gamla såren heta tära, när din kind är vätt av ensamhetens gråt, när att leva är att stenar bära och din sång är sorg som vilsna tranors låt, gå och drick en fläkt av höstens vindar, se med mig mot bleka, blåa skyn! Kom och stå med mig vid hagens grindar, när de vilda gässen flyga över byn! Vill någon fler vara med och hjälpa till ...?
Mer att läsa om Tatiana
finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar