Internetcaféer håller jag på att ha rätt bra erfarenhet av numera.
I Grekland ser dom flesta ut på ungefär samma sätt (ja, på de ställen där jag har varit ..), och precis likadant var det i Dublin.
Det visade sig oftast vara en väldigt brant trappa upp från gatan .., smal och brant .. och så ytterligare en våning till och iskallt hela väggen upp .., och till slut förväntar man sig att någon ska stå där längst uppe med en kniv i handen och goodbye alla pengar och kort i plånboken och tack och adjö till den här världen .., men så var det förstås inte .., i stället kom man till ett lite kyffe eller ett större rum och nästan alltid var det män av asiatiskt ursprung som var föreståndare.
På ett ställe hade jag koreanskt tangentbord och fick ideligen be den unge mannen (ägaren) om hjälp, ja, själv var han upptagen med en annan dator och hade hörlurar på sig och tyckte nog att det var rätt besvärligt att lämna sin positition.
Så fort jag surfade in på en annan sida , återkom det koreanska och att då få till ett snabel-a visade sig hart när omöjligt.
Men nu vet jag minsann hur man gör!
Priserna varierade stort.
Trettio kronor för en halvtimme, till betydligt mindre!
Ju mindre kyffe, desto billigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar