torsdag 7 maj 2009

På pensionatets matbord ...



Smala vaser är inget för bloggmadamen.

Så jag köper helt enkelt en liten blomkruka och fyller den med lite grönt och gult.

Och vitt.

Alltsammans står på en mjukt, mjukt gul duk som jag en gång har spillt vin på.

Mer än så behövs inte för att hjärtat ska börja picka av glädje.

(Jag menar förstås blommorna. Inte att spilla på duken ...)

5 kommentarer:

Tankevågor sa...

Nej smala vaser är inte så smart när man har katter som går omkring med sina svansar och kan vifta till dem.

Det där blev ju fint på bordet! :-)

Love, literature and gardening sa...

Ja det är härligt att pyssla!

Elisabet. sa...

londongirl: men det är inte för kattens skull (eller vasens ...), det är mera själva känslan .., så där som att jag aldrig köper höga blommor.

Jag tycker om det som är mera runt och lågt.

Love, literature and ..: ja, det är jättehärligt! I augusti ska jag börja med det som ska bli mitt rum - på riktigt -. Väv på väggarna (som målas kalkvita) .., nya gardiner .., ny matta .. nytt sängöverkast ., nya kuddar .., och så får jag börja med ett tomt rum, frånsett sängen.

Ett elisabet-rum .-)

Love, literature and gardening sa...

Hrm - hela vännens hus är i starkt behov av uppfräschning men han får aldrig ändan ur vagnen. Jag kanske skulle börja med att annektera ett rum som är mitt!

Bettankax sa...

Bedårande! Lillapysselpensionatsvärdinnan :) (LPPV)