En slags utsikt ... (från Soffan Ektorp).
Har man inget annat att göra och det har man inte, för det finns liksom ingen energi kvar, kan man lyssna på radio.
I morse t.ex det helt suveräna programmet "Miffo", där några utvecklingsstörda ungdomar tar upp sånt som dom tycker är problematiskt.
Ett f a n t a s t i s k t intresssant och framför allt: tankeväckande program!
Programmet sändes i P4 och kommer från Utbildningsradion.
Att sedan lyssna till Tengby & Mannheimer, där den senare, i alla fall i mina ögon, oftare gör sig dummare än hon är, känns som i n g e n t i n g.
Det är där vi får lära oss vad som går an och inte.
På eftermiddagen, när pensionatsvärden/vårdaren har givit sig av för att ännu en gång inspektera Huset i Småland ..., ligger jag på soffan Ektorp och tittar på tv.
Och sover.
Ljus brinner på bordet.
Inom räckhåll finns medikamenter och ett glas vatten.
Det är skidåkning och mera skidåkning och telefonprat och skalande av clementiner.
Och så ..,. mitt i alltihopa, upptäcker jag det här programmet och där sitter en trygg programledare, Lotta Jankell, som tar sig själv och sina gäster på allvar.
Helt suverän är hon!
Och programmet gör mig glad.
8 kommentarer:
Ajabaja! Inte ligga och sova när PV är borta med levande ljus! Fy!
Men så mysigt det låter. Ligga i soffan med mysstämning runt om veta om att man har nu den stora operationen BAKOM sig.
Hoppas Du har en känsla av "nöjdhet". Hittar inget bättre ord men jag tänker på den där känslan som man har när man klarat av något stort.
Så det kanske blir hus i Småland...?
Sommarhus eller bostadshus?
Kram från Turtlan
Rexxie: jag tänkte lite samma sak .. men ljuset stod i en skål och var nästan utbrunnet.
Turtlan: ja, det är nog känslan också, men så är det ju den här hemska tröttheten .., som kanske beror på medicinen?
Huset?
Nja, det verkar som om pv drar sig ur .., idag var det regn och grått och det är oerhört mycket jobb som väntar honom. Vi får se.
Här var det en som brände ner huset för att han gick ifrån värmeljuset och gick på toa.
Kära Elisabet, det är väl inte konstigt om hela kroppen är trött. Du är så himla van att studsa upp och vara igång igen efter varje infektion eller tandelände eller vad det nu är så du tror att det är likadant nu.
Den här gången är det nog så att du måste inse att kroppen varit utsatt för ett stort kirurgiskt ingrepp och MÅSTE få tid på sig att komma i ordning igen. Jag har opererats ett par gånger i mitt liv och vid en av gångerna, en bukhinneinflammation, tog det ett halvår innan jag var i form igen och då var jag ändå bara i 35-årsåldern.
Så blir det ju inte för dig nu, men räkna med många veckor innan allt känns som förut. Det är inte medicinerna, det är själva ingreppet som ger sig tillkänna. Plus att ditt ben ska acceptera en främmande kropp i knät - det tar sin tid.
Och, snälla, säg till pv:n också att inte dra iväg med dig på inhandlingsturer och annat som faktiskt sätter ner dig i det här första skedet. Du ska bara vila, ta det lugnt och enbart göra dina rehabövningar i lugn och ro(inte den sortens som föreslås på pensionatet ändå föreställer jag mig??). Tar du i för mycket för fort riskerar du att operationsresultatet inte blir det förväntade så stay c o o l!
Kram och långsam rehabilitering önskas från Provence,
Rexxie: Men jag var inte borta med levande ljus:-)
PV
Jaja, ett enda litet syftningsfel så vaknar läraren!
Jag kan ju heller inte skriva " Inte ligga och sova med levande ljus när PV är borta"...
:-)
Du vet, Rexxie, en lärare vilar aldrig:-)
Skicka en kommentar