Ja, jag hakar lätt upp mig.
Nu är det Anna Ancher igen.
Ingenting särskilt gör jag.
Äter uppstekt lammkött och en rotfruktsgratäng som är himmelsk och därtill grillad paprika och zucchini.
Jag glömde visst säga gelén?
Det är ju liksom pricken över i.
Från den mig närstående madamen som ska resa österut, kommer ännu ett sms.
Där berättar hon vem som ska ha vad, ja, häst och hund, utifall att.
Precis som jag själv gjorde när pappan till mina barn och jag själv skulle åka mc från Malå till Stockholm .., då ringde jag upp en kvinna på kommunkontoret och sa att "om nu vi skulle köra galorum och omkomma, så får ni kontakta min mamma i Bolivia, så får hon komma hem och ta hand om barnen."
Kommundamen meddelade då att man på intet vis kunde "testamentera bort sina barn", vilket var det dummaste jag hade hört.
Det är väl klart att föräldrarna vet vem som skulle älska barnen mest och det är väl ändå det som till syvende och sist är det enda som räknas.
Tänkte jag.
Och nu är det mörkt ute och sportradioprat och AIK har vunnit Allsvenskan och jag vet en lintott som nog är överlycklig över just den saken.
Så är det.
8 kommentarer:
Innan jag skulle operera mig för några år sedan så sa jag både till kompis B och Resevännen att om det hände något när de sövde mig så ville jag för allt i världen inte bli liggandes dag efter dag i en respirator!
Jag var bara tvungen få säga så men de tyckte jag var nog lite knäppt av obefogad oro.
Så jag förstår Dig hur Du tänkte!
Turtlegirl: ja, jag tycker att det handlar om att vara förutseende, jag ..-)
Jag går inte omkring och är orolig, men för mig var det viktigt att veta att döttrarna inte skulle portioneras ut där det behagade några kommunala tjänstemän eller kvinnor.
Herregud, Elisabet. Ibland blir jag så irriterad på dig så jag kreverar. Du är väl för lik mig, antar jag. ;)
Men nu slår du rekord, för jag skrattar så tårarna sprutar och jag får hålla mig i bordet så jag inte ramlar omkull.
Fy vad komiskt, du är inte klok.... hahahahahahhaha
Oj, du kanske inte menade att var rolig... nu sitter jag i knipa.
Men du Elisabet. Egentligen är det nog absolut säkrast att skicka ett brev till tjänstemännen en sån där gång. Då blir det diariefört. ;-)
Visst är det tankar jag har tänkt. Men nu är yngsten 18 så skulle det hända nåt nu skulle de få klara sig själva. Stackarna.
Cecilia N: jag tror att jag gjorde det också .-)
Matilda: rolig? Nä, det var på fullaste allvar! Det VÄRSTA som hade kunnat hända vore ju att någon myndighetsperson kom och beslutade nånting som jag absolut inte hade kunnat tänka mig.
Dessutom .., litade jag inte särskilt mycket på mitt ex som mc-förare .-))
Jag hoppas kommunfolket tog dig på allvar till slut, det är nog inte var dag de får ett sånt samtal. Och motorcykel, nä jag skulle inte heller flaxa runt på en sån längre, det är ju inte säkert precis. Men kul när man är riktigt ung och inte bryr sig om riskerna man tar. Å andra sidan finns det många som skaffar hoj på gamla dar också, och det verkar riktigt kul, men jag är nog för feg för det.
matilda: (är du vaken nu ...?)
Jo, men det var ju så här .., att vi hade nästan inga släktingar i närheten .., eller det hade vi inte .., och jag var livrädd att åka 90 mil enkel väg tillsammans med x:et som ju inte hade kört sååå länge ... och så hade jag läst i tidningen om någon som dog och då tog dom sociala myndigheterna och placerade ut barnen som dom ville (ja, inte som barnen ville ..) och det är det mest vansinniga jag kan tänka mig.
Så jag tänkte att .., här ska stämmas i bäcken .-)
Jag älskar att köra moppe och jag älskar att åka mc .. men inte så där superfort som när jag var väldigt ung.
Skicka en kommentar