I inlägget här under, skriver jag om Det Vanliga Livet.
Det där livet som pågår medan tillvaron tippar överstyr.
Det här fönstret är för mig just ett sånt fönster; ett "vanliga-livet-fönster".
Någon tittar lite förstrött ut över omgivningen .., i bakgrunden hörs radioprat .. hundar skäller .., bildörrar öppnas och stängs.
Allt medan någon annan sitter och blåstirrar på en telefon.
Monet i Sydfrankrike tog bilden och det är en repris, men det får det vara.
Och tänk, att hos fönsterfångerskan Monet, har tillvaron också tippat överstyr.
3 kommentarer:
Tänk - den där synen ser man så gott som aldrig i vårt land. Vad beror det på?
Förmodligen för det som vi är så kända för hos andra européer. Vårt fönstersmyckande.
Det är gardintyger och lampor och blommor och små prydnader som hänger från gardinstången och porslinskatter....
Att öppna ett fönster och hänga sig ut över fönsterbrädan är ett projekt av större karaktär.
Dessutom skulle det säker betraktas som en sjuklig form av nyfikenhet. På livet. Herreminje - det finns ju TV!
Bert, du har helt rätt i din observation. Jag har tidigare skrivit till Elisabet att vi inte kan ha blommor eller adventsstakar i våra franska fönster eftersom det inte finns fönsterbänkar i Frankrike. Och alla fönster går inåt.
Så man kan inte ha så mycket saker i fönstren, man hänger ut och tittar som på bilden eller framförallt hänger man ut sin tvätt. Och då går det ju inte att ha porslinskatter i vägen.
Man har ju också fönsterluckor här som öppnas och stängs i ett. Och för att nå dem måste man böja sig ut genom fönstret och då kan man inte ha fönsterbänkar med pryttel på.
Det är faktiskt rätt skönt att inte ha dem, i början var det konstigt att inte kunna ställa krukväxter i fönstren som i Sverige men man vänjer sig!
Här sitter man också på lokalcafé och bara tittar på folk. Eller på bänk eller stol på gatan. Tillsammans med någon eller ensam, det spelar ingen roll. Men man kollar på livet runt omkring en, det som Bert kallar för "sjuklig nyfikenhet".
Bert och Monet: men i Ystad, där brukar jag, åtminstone sommartid, alltid ha mittenfönstret öppet och jag står ofta och tittar ut .., eller småhänger ut .., och pratar med förbipasserande så där lite-lite bara.
Jag har alltid tyckt om öppna fönster.
Skicka en kommentar