 |
| Författarinnan (Tvilling) i sin ungdom. |
Efter mr Connelly och Harry Bosch, blir det Joyce Carol Oates.
Bokens titel är "Älskad, saknad" och nu heter huvudpersonerna Clare, Nikki och Gwen.
Två systrar och deras mamma.
Så här står det på bokens baksida:
"Under det år som följer på moderns våldsamma död genomgår Nikki en gradvis förvandling. Hon inser att Gwen Eaton inte bara var en mor som togs för given utan ockå en mångfacetterad kvinna med egna hemligheter.
Nikki överväldigas av sorg och saknad när hennes mor för första gången blir synlig för henne."
Har man själv två systrar, och har man dessutom förärats med två döttrar, blir det mycket igenkänning.
På Wikipedia kan man läsa att .... "Joyce Carol Oates har varit oerhört produktiv som författare, och därtill en av de mest hyllade amerikanska någonsin. Flera gånger har hon förutspåtts Nobelpriset i litteratur".
Själv slås jag av att man tydligen får skriva precis hur man vill.
Så här t.ex.
"Min mor presenterade mig alltid för lämpliga ungkarlar. Eftersom jag hade ett förhållande med en olämplig man."
Eller så här:
"Det var det första mamma sa till mig. Redan innan jag hade kommit innanför dörren till köket."
Det kan jag ju säga, att hade min stränga småskolefröken - Hedvig Näslund - läst dom raderna, hade rödpennan garanterat kommit fram och så hade Hedvig satt ett kommatecken efter ordet ungkarlar och strängt tillrättavisat miss Oates.
Hade Hedvig sedan sett nästa rad, hade det blivit ytterligare en bock i kanten och så hade hon - med strängaste rösten - uppmanat miss Oates att tänka sig för och att sätta komma i stället för punkt, nu efter ordet mig.
Sånt tänker jag på, när jag läser den här boken.
Men nu vet jag ju.
Man får göra.
Precis som man vill.
Vill man höra författarinnans röst, kan man klicka här.
(Hon ser verkligen ut som en liten fågelunge.)
14 kommentarer:
Jag tycker om Oates. Mycket.
Just sånt får en del av min elever syn på i litteraturen och då säger jag att så får man skriva, när man visat att man kan :)
Lena: jag tycker om det jag läser ..., har svårt att lägga ifrån mig boken ,-)
Gräsligt. Fast jag tror att det kan ligga en hel del kass översättningsförmåga bakom, också. På engelska kan man uttrycka sig på liknande sätt utan att det blir så där fel.
Ulrika: ... men jag tycker inte att det är gräsligt, det känns bara ... ovanligt.
Och jag tänkte också att det kan ju vara översättningen eller att det blir annorlunda på svenska.
"Min mor presenterade mig alltid för lämpliga ungkarlar. Eftersom jag hade ett förhållande med en olämplig man."
DET tycker jag är gräsligt. :-)
Hu!
Ulrika: ja, hade jag skrivit så och skickat det till ett förlag, hade jag nog fått påbackning .-)
(Vilket jag förstås hade fått ändå, men ..ja, du förstår.)
Så här låter meningen på engelska:
My mother was always introducing me to "eligible bachelors." Since I was involved with an ineligible man.
Jag kan förstå invändningarna mot meningsuppbyggnaden, men samtidigt förstår jag varför JCO skriver meningen på det viset; det förändrar hela rytmiken i språket, eftersom punkten introducerar en paus som annars inte skulle ha funnits där.
Jag hoppas att du fortsätter med Blonde, en alldeles lysande bok!
Rexxie: jo, jag förstår hur du menar.
Ibland, när jag själv hade skrivit nånting till hemtidningen, bad jag exet att läsa upp det hela innan jag faxade iväg det hela.
Högläsa, alltså.
Då blev det helt annorlunda än vad jag tänkt mig, ja, än när jag själv läste det tyst inom mig.
Det är som när man läser Torgny Lindgren, fel, när man lyssnar till honom .., då vet man sedan precis hur det är tänkt att det ska "låta" när man läser hans böcker.
Ja, det blev lite pladdrigt det här,-)
Det är väl det som kallas "konstnärlig frihet"?
Oates är en av min favoritförfattare tillsammans med Björn Ranelid och Siri Hustvedt!
Ruta Ett: det här är min första bok av henne och det tar ett tag att komma in i hennes sätt att skriva ( i alla fall för mig ..), men det var länge sedan jag upplevde sån IGENKÄNNING!
Jag gillar henne också och håller med Rexxie! Han förklarar det ju så bra....precis som jag tänkte men inte kunde få ur mig. ;-)
....och ja du måste läsa Blonde sen!
Bra författare. Jag gillar det "nya spårket" De korthuggna meningarna. Har svårt för en massa kommatecken och annat onödigt. Gillar det fria språket där man gör lite som man vill.
Håller med Lena i första kommentaren. Man FÅR skriva så om man vet vad man gör. Och det blir vackert...
Skicka en kommentar