Madamen som bor i Portugal skriver i en kommentar att nu har hon minsann fångat fönster och vill jag låna ett, så går det bra.
Om jag vill!
Men jag lånar inte bara ett .., jag norpar fem fönster på raken!
Ni ser dem på husgaveln .., och ni ser också åkern med vad jag tror är sockerbetor och den vackra väggen med inmurade stenar.
Man ser också, i alla fall om man klickar upp bilden, en röd vallmo mitt bland allt det gröna.
Och när jag lägger in fönstret ser jag att hon har namngivit den.
"Mitt-hjärta-bor-i-en-gammal-gård" .., står det.
Det är nästan så att jag får hjärtsnörp.
annannan
sa...
Fårr ju jag också, nu när du säger det...
Du är väl bekant med dikten?
Från folkhögskolan i Tomelilla där han undervisade till den här gården kunde han ha cyklat, Theodor Tufvesson.
Mitt hjärta bor i en gammal gård,
en gammal gård på slätten,
med vita längor och svalebon
under takens mossgröna brätten.
Och åldriga almar med sagor i,
- en evigt susande klunga,
och tätt inpå väggarna vångar och fält,
som förtroligt i sommaren sjunga.
Och en dröjande doft av lavendel och ros
i låga kisthus och salar,
och ett minne, som ler i var ruta och vrå
och sakta till hjärtat talar.
Här bodde de gamle, här gled deras liv
i tid för längesen gången,
- så stilla som julisus
en afton i gåravången.
Här glider livet så stilla än,
ej stormen rör lågan på härden,
- här är tystnad och ro för ett hjärta än
mitt i den larmande världen.
Theodor Tufvesson
1 kommentar:
Far ju jag ocksa, nu nar du sager det... Du ar val bekant med dikten?
Fran folkhogskolan i Tomelilla dar han undervisade till den har garden kunde han ha cyklat, Theodor. Det gjorde han kanske ocksa.
Mitt hjärta bor i en gammal gård,
en gammal gård på slätten,
med vita längor och svalebon
under takens mossgröna brätten.
Och åldriga almar med sagor i,
- en evigt susande klunga,
och tätt inpå väggarna vångar och fält,
som förtroligt i sommaren sjunga.
Och en dröjande doft av lavendel och ros
i låga kisthus och salar,
och ett minne, som ler i var ruta och vrå
och sakta till hjärtat talar.
Här bodde de gamle, här gled deras liv
i tid för längesen gången,
- så stilla som julisus
en afton i gåravången.
Här glider livet så stilla än,
ej stormen rör lågan på härden,
- här är tystnad och ro för ett hjärta än
mitt i den larmande världen.
Theodor Tufvesson
Skicka en kommentar