 |
| Och hela tiden hör jag hästarna gnägga. |
Ibland ser jag unga kvinnor (alltid kvinnor, alltid alltid kvinnor) som kommer promenerande längs lilla slingervägen och dom går med en hysterisk fart och armarna svänger fram och tillbaka likt väderkvarnar i orkanstyrka.
Blicken riktad rakt fram.
Nästan osynlig är den, ja, det är som att den unga kvinnan befinner sig i ett tranceliknande tillstånd.
Ofta (läs: alltid) sitter hörlurar i flickornas öron.
Och jag tänker att så där målmedveten skulle jag också vilja vara, i alla fall ibland, när man ser resultatet.
Spänstiga är dom och går med schwung.
Och inte behöver dom oroa sig för sitt BMI eller om midjehöjden har rätt mått.
Själv tänker jag ofta att jag också ska bli en ordentlig människa som går med schwung och som tittar rakt fram, hela tiden rakt fram.
 | ||
| Alltid blåst förstås, när man bor nära havet. |
Men så blir det aldrig.
För plötsligt upptäcker jag ett dike fyllt med gula blommor och där är små blåklockor och mot en mur; utblommad hortensia!
Och så glömmer jag bort mig och tar fram kameran och redan där är schwunget som bortblåst!
Och i en liten vattensamling står två hästar och drar upp sörjigt gräs och då blir jag stående där.
Och lite senare slår jag mig ner vid en bänk nära lilla båthamnen och så sitter jag där och har solen i ansiktet och det är bara så där så man nästan inte kan andas, för man tänker att bättre än så här kan det inte bli.
Och längre fram upptäcker jag ännu flera islandshästar.
Sju stycken är dom och en av dem har lagt sig ner .., ååå, han ligger utsträääckt på marken och jag sätter mig mot en stor sten och lutar mig bakåt och så blir jag sittande där i säkert en halvtimmes tid och bara tittar på hästen.
Ibland möts våra blickar.
Något schwung att tala om, finns inte.
Men å, så lycklig man blir!
23 kommentarer:
Men... du kan ju gå med hysterisk fart och schvung mellan fototillfällena och islandshästarna?!
:-)
rexxie: jag ska säga dig att det blir många fototillfällen däremellan .-))
Men tanken var god, förstås.
Schwung är överskattat! :-)
Men varför vill inte dessa pigga damer höra ljudet av vinden och vågorna?
Att gå ute i naturen med konstgjort ljud i öronen är för mig fullständigt obegripligt. Och ibland rena självmordet. Faktiskt!
Vad glad jag är att jag har funnit den här bloggen. /Halländsk läkarstuderande på sin näst sista termin och det i Västerbotten, med hopp om en snar återvändo till "landet Halland" - för att låna ett av dina uttryck.
Äntligen har jag hittat en själsfrände!! Jag vill absolut inte ha lurar i öronen när jag är ute och promenerar!!Jag vill också höra naturens ljud, som ju är så avkopplande. Ja, visst, "schwung"gång är säkert nyttigt att utöva, men jag tror att dina "upplevelsepromenader" ger en lycka i själen som schwunggångarna missar i sin jakt på den perfekta kroppen.
Kram!
Bert: men jag tror man är ute efter olika saker, helt enkelt. Dom här kvinnorna är FOKUSERADE och kanske har musik som ger dem energi?
För mig är det ju så att det är runtomkringljuden som ger energi .., men vi är ju så olika ,-)
Hedda: ååå, så glad jag blir! Hälsa Västerbotten från mig, så ska jag hälsa Halland från dig!
Helen: var en blir förstås salig på sin tro .., jag önskar bara att jag hade lite av den där målmedvetenheten.
Å andra sidan är ju ytterst målinriktad med kameran och bloggandet -)
Undrar om det sänker ens bmi?
Äsch, naturljud är överskattat, och vad kan vara bättre än att vara ute och gå (åtminstone med lite schvung) och Tjaikovskis pianokonsert i lurarna?
Scvung är överskattat. Och stressigt. Alltid denna tanka att ens handling ska ge resultat. Nej tacka vet jag stilla promenader och vackra vyer. Och sen att BMI:et överskrider normvärdet, ja,ja....
Ulrika & Eva: de schwungfrias förening, kan det vara nåt ..? Jag anmäler mig bums!
Rexxie: ja, det bekymrar mig inte att man går med hörlurar, men dom ser verkligen ut att vara helt "off" ,-)
Hedda: fler bilder finns här ... om du längtar hem, alltså .-)
http://www.facebook.com/album.php?aid=239297&id=647979651&saved#!/photo.php?pid=5338912&fbid=440342494651&id=647979651
Om det är något du är världsbäst på Elisabet så är det innegrejen Mindfulness. Och så Carpe Diem förstås.
Precis sådär tycker och agerar jag också. Vad är BMI mot en hästblick med en sten i ryggen?
De tjejerna möter jag också varenda morgon. Schwung var en perfekt beskrivning! Motion ska vara uppiggande och förnyande men det där powerwalkandet verkar helstressat!!
Och aldrig att jag kan förstå det där med lurar i öronen. Då missar man ju allt det fina runtomkring. Men jag möter också gamla gubbar, eller vänta äldre herrar heter det ju, som visserligen inte går med schwung men väl med lurar i öronen. Så urtrist.
Musikskval, ja det kan man lyssna på när man kör bil eller städar eller dansar och behöver vara alert. Men INTE när man slappnar av.
Jag tror att dom har jättetråkiga bloggar, dom där tjejerna. Jag hamnar på såna ibland och jösses vad fort jag kommer därifrån.
Jag kraftgår rätt ofta till och ibland från jobbet; eftersom det är samma, rätt trista, väg varenda eviga dag är det det bästa man kan göra av den.
När jag gick ensamma grusvägskilometrar från skolbussen över inte så där väldigt intresanta fält hände det att jag gick och läste. Då fanns inte bärbara spelare och ljudböcker, men på en bred och tämligen trafikfri väg gick den varianten också bra.
Men jag tycker det låter som en synd att inte se, höra och lukta på sådana omgivningar som du beskriver.
Och framför allt, som sagt, vilken tråkig blogg det skulle bli om du inte vore den du är och ginge som du går!
Näe, men jag kan inte heller. Och jogga är precis lika illa. Det finns alltid något att lyssna eller titta på. Fotografera och filosofera. Och det här med att stoppa lurarna i öronen, det förtar liksom hela grejen med att ge sig ut. Tycker jag.
Jag anmäler mig!
Hallå där Elisabet - jag har sett dig gå med rejäl schvung. Knappt man hann med faktiskt.
Monet, eva och mossfolk: haha ...! Välkommen i föreningen du med!
baratradgard: men jag tror säkert att DOM finner det lika värdefullt och stimulerande som jag själv gör, men personligen skulle jag tappa farten av leda .-)
annannan: säg inte det du, dom kan vara aldrig så intressanta!
Men kanske är det så att vi som skuttar runt hos varandra, är UNGEFÄR av samma skrot och korn och det är därför man känner sig hemma hos just dem (er).
Jag läser ju aldrig modebloggar eller bryr mig inte i häftiga typer, men känner mig oerhört hemma hos mer jordnära bloggare ,-)
Tror att i längden är din schwung-variant betydligt nyttigare för kroppen och knoppen. Stress finns det nog av ändå! ellem
mian: ja, men det är skillnad, då skulle jag ju visa er ..-) (Jag går alltid i täten när det är en grupp ..., det är hopplöst).
ellem: Åtminstone har mitt blodtryck sjunkit, men det kanske det hade gjort med schwungpromenader också .-)
Elisabet går alltså inte i samlad tropp. Hon leder den.
Aha.
Cecilia N: haha ... ja, men se det är en helt annan sak .-)
Det kan jag nog göra.
Skicka en kommentar