onsdag 13 oktober 2010
Vamos companeros!
Och hela dagen sitter jag klistrad framför datorskärmen.
Jag befinner mig i Chile.
Och jag tittar på den till synes alltid leende president Pinera och jag inser att detta är förstås super-duper-reklam för den mannen, men det kan ändå inte hjälpas, han tycks bry sig om prick varenda en av männen som dras upp från underjorden, i det som mest av allt liknar en rymdraket.
Och presidenten pratar med männens hustrur, fäder och småbarn och ibland ringer det i hans mobil.
Det är nästan så att jag tycker att vi är bekanta.
En av de instängda männen är bolivian och plötsligt uppenbarar sig Bolivias president, Evo Morales, han som gärna uppträder i sticketröja och har indianblod i ådrorna, och tillsammans står de båda presidenterna vid sängen där den unge bolivianske gruvarbetaren ligger nerbäddad och någon bekant till gruvarbetaren tackar för all hjälp och jag önskar att jag kunde spanska flytande, men det gör man ju inte.
Och vi pratar om detta med att vara landsfaderlig och skulle Reinfeldt kännas som en sådan som böjer sig ner och omfamnar män på löpande band .., nä, säger vi, men inte Sahlin heller, den ende vi kommer i närheten av är Göran Persson ("han ser ju trots allt jovialisk ut ...", säger pv) och Alf Svensson (säger jag).
När jag tänker efter, skulle jag också säga Margot Wallström.
Herr Morales, denne det bolivanska Folkets Man, är förresten stel som pinne.
Frånsett honom, tror jag mig aldrig - frånsett vid någon fotbollsmatch där Zlatan gjort mål - ha sett så många kramar utdelas som just idag.
Män kramar män .., stora, varma björnkramar och klapp-på-ryggenkramar och vida famnar som tar emot och där är bara så oändligt mycket glädje och där är gruvarbetare som faller på knä till marken och tackar Gud och där är hustrur och flickvänner som gör sig fina och rättar till håret innan det är dags att mötas och nästan alla har nagellack och jag tänker att om det hade varit pv som varit i gruvan, då hade jag varit den enda kvinnan utan nagellack och hur hade det känts?
Och ära vara SVT som upplåter nån slags kanal på webben och tänk, alla chilenare i vårt land, vilken glädje för dem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Skulle Alf S böja sig ner över mig om jag låg på sängen så skulle jag ropa på hjääälp... (blir mörkrädd av bara tanken).
gunnar: men inte jag .-))
Jaaa, Alf Svensson kan jag verkligen tänka mig göra en sådan sak! Och jag har nog lättare att tänka mig Reinfeldt än Sahlin... faktiskt.
Underbart för gruvarbetarna och deras familjer att äntligen få återse varandra!
Håller med att det är mer en Göran grej att stå där och kramas om.
Svårare tänka mig Fredrik göra så men man vet ju aldrig.
Kungen kanske.... nja. Men han skulle skicka ett telegram i alla fall.
Jag var väl ett undantag idag som inte tittade. Kanske synd i efterskott. Här var det radio för hela slanten.
Gonatt!
Skulle Persson krama mig skulle jag ropa på hjälp;-) men de andra kan jag tänka mig men inte så gärna kungen dock:-)
Tittat nu när den 27:e kom upp till ytan.
Jag är undantag ihop med dig turtlan. Jag har inte ens hört på radio.
Skicka en kommentar