Lördag

Höstlöv i Nissan.

Och plötsligt är altanen - den som i somras var en grönskande oas - alldeles kal.

Humlen, som slingrat sig uppåt och ännu mera uppåt och slutligen nått tegelpannorna och halvvägs till taknocken ("ja, inte ska den då nå stuprännan!" sa pv i våras ...) är nerklippt ..., och likaså kaprifolen som bara blev till några spretkvistar ("du tror det inte, men vänta ska du få se hur fin den blir!" sa han också ...), och flädern som svämmade över alla bräddar och nästan liknade ett träd, för att inte tala om vinrankorna!

Och så stockrosorna som nästan möglade och kanske tas bort helt och hållet, men klematisen får vara som den är.

Förresten blommar den ännu.

Lerkrukor töms och ställs upp-och-ned och innehållet i blomlådorna tjoppas ut och hela tiden strålar solen och jag upptäcker stora spindlar som har gömt sig bakom nu nerklippta blad.

Mellan varven dricker vi kaffe  ("bara halva koppen, knappt det!" säger jag) och äter uppvärmda kanelbullar utan kanel.

Det är en riktigt bra höstdag.

Och ikväll väntar den nya boken.