måndag 22 november 2010
Här och nu ...
i det självvalda Utanförskapets Land
sitter jag vid fönstret
och tittar ut
på småfåglar som äter frukost
och flyger hit och dit
mitt blodtryck är lägre än någonsin
adieu good bye farewell auf wiederzehn
till lozartan, cozaar och ramipril
och själen
ligger hopkurad
och mår som bäst
så där som en stövarvalp
i hundkorgen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh....helt enkelt bara så underbart!
Amen
Så skönt....att bara ge sig tid att tänka och njuta. Att glädjas åt det man har.
Karin U-viken.
Londongirl och Karin: det är klart att jag skulle vilja ha mera pengar på mitt konto .., men onekligen har jag aldrig mått så bra som nu.
I hjärtat, alltså.
Men jag längtar att träffa människor.
Saknar kundkontakten.
Det blir nog bra till slut.
Jag förstår precis hur det känns. Tror jag. För jag bodde så som du i 15 år - alldeles ensam vid havet (utom på somrarna).
Det är få förunnat att få leva med och i naturen och alla djuren så som du gör nu. Och känna lugnet sprida sig och tempot gå ner.
Men det är klart att man också måste få stimulans utifrån, från andra människor och kunna känna ett sammanhang. Så som du gjorde förr. Men som du säger - det blir bra. Förr eller senare hittar du det som är lagom och bra för dig. Se det framför dig och det blir så. Tills dess: njut av dina fåglar, katter, havet och Store Gud på pianot!
Jag är övertygad om att det kommer att lösa sig för dig och att du kommer att hitta ett arbete som är mer lagom och mindre stressigt än ditt förra.
Säger som Monet: njut av din sköna tillvaro så länge du kan.
Skicka en kommentar