"Jaså Bettan .., du är ledig tre timmar nu ...?" säger Peter.
Egentligen ska jag börja klockan 15.00 på tisdagar, men idag blir det annorlunda.
Först är där ett pass mellan kvart i nio och tolv, därefter tre timmar fritt .., och så min ordinarie tid, mellan tre och kvart över sju.
Det går det med.
"Vem är jag nu då ..?" säger jag till Bodil, som sitter inne på kontoret och ordnar med följesedlar.
"Dom här tre timmarna, ja, då är du Carina ...", svarar hon leende.
Ojdå.
Att vara Carina är inte enkelt .., den kvinnan har raketbränsle i sin lilla kropp och pilar likt en iller mellan mejeri, bröd, ost och juicer.
Jag börjar med att grädda bröd.
Det blir baguetter av olika slag, örtbröd, olika varianter av ciabatta, det är Lovis och Mattis och Olles ljusa bröd och Bosses rågbröd och wienerbröd och vaniljhjärtan (som ska pudras med florsocker efter gräddningen) och rosenbröd och säkert nånting annat också och sedan ska mejerivarorna tas om hand .., det är från Wapnö och så Arla förstås och det är tungt, men kul.
Och så tar jag hand om brödet från Östras Bageri; kanske tio orangefärgade backar.
Sist av allt - frånsett kaffepaus och avlösning av Lena som förstås också vill ha kaffe (just då kommer posten med säcken fylld med postförskott och rek.brev, plus brev som är skrymmande och måste hämtas ut, allt sorteras och läggs på respektive plats) -, så tar jag mig an juicer och yoghurt och kollar datum och gör mejieriordern för i morgon och när jag kommer tillbaka, blir det även order till Östras Bageri.
Två minuter över tolv är jag klar och ställer mig vid charkdisken och funderar på lunchmat.
Den alltid så vänlige Peter kommer och expedierar ., vår egen hemlagade potatisgratäng får göra mig sällskap, plus en blandfärsbiff (även den hemlagad).
Nu återstår precis etthundratjugominuters ledighet, innan det är dags att vända om igen.
(Och då har postburen kommit och med den veckotidningarna som ska in .., och returerna ska göras och postpaketen ska skickas klockan 15.00 och säcken med brev klockan 18.00 och vid fyra börjar eftermiddagsrusningen och det är Johanna och jag själv som har kassorna och jag får inte glömma att hålla koll på mejeriet och brödet. Det är med andra ord inte en enda lugn stund i den affären och jag kan lova er att tiden susar iväg!)
6 kommentarer:
Har du ofta delad tur? Jobbigt verkar det!
För övrigt tror jag inte att jag någonsin skulle klara av att jobba i affär - alldeles för stora krav på en virrhjärna som min som vill göra saker och ting i sitt eget tempo.
Och det låter som om du har himla kul hela tiden!
Mina lektioner surrar förbi rätt fort också, ungarna byter av varandra, utom nu när jag har 30 min ledigt.
cruella: nej, inte alls! Bara idag. Men det var skönt .., (att få åka hem, menar jag ...), tanken först var att jag skulle arbeta från 8.45 till 19.15 och det är klart att jag har gjort det, men DET kändes hemskt!
Bloggblad: jo, det är trevligt nu när jag börjar känna mig hem-tam.
Stackars dom i början, jag kan inte ha varit till annat än besvär, så som jag ropade på hjälp när det var spel på hästar eller lotto eller paket som skulle till Indonesien ,-)
Å, vad jag tycker retroaktivt synd om dem!
Å jag tror att det gått upp för affären vilken PÄRLA till ANSTÄLLD de fått!
De är nog väldigt glada att du frågade i stället för att chansa och göra fel eller helt enkelt inte fatta att det finns sätt att göra fel och ställa till det... Vi vet en provanställd som inte fick fortsätta just av sådana skäl.
Turtlan: nä, usch .., jag förstår hur till lite nytta jag var i början ..., men man lär sig tack och lov.
Cruella: ja, det är känns ändå bättre (läs: säkrare) att fråga en gång för mycket.
Skicka en kommentar