... kommer från Skåne, ja, från ett café på Österlen.
Den som tog bilden är nog hon som är allra, allra flitigast med att ta fram håven.
Ja, hon som redan som lillflicka tyckte att "Kalle-Anka-fönster" - (såna som man öppnar genom att hissa dem upp och ner, som i tecknade kalle-anka-tidningar) -, vore höjden av lycka att ha.
Det är den här madamen.
Nämligen.
5 kommentarer:
Ja, just hon, var det ,-)
Haha, jag klickade flera gånger innan jag kopplade :D
Hon, ja!
Charmiga fönster såna där man hissar upp och ner. Men är de gamla så fastnar dom och så får man rycka och så är man rädd att man antingen ska få fingrarna i kläm eller spräcka en ruta.
Vi har inte sådana fönster. Men jag har övernattat där sådana finns; de är rätt vanliga i gamla hus i Portugal.
mossfolk: ja, jag misstänkte att det skulle kunna bli just så ,-)
annannan: det var min stora dröm när jag var yngre! I Kalle-Anka-tidningarna tittar ofta någon ut genom ett sådant fönster. Eller i Lucy Show! Numera är jag tämligen befriad från all denna längtan och hade jag inte varit det, blev jag det av det du berättade ,-)
Ja de är så exotiska för oss som bara har att välja mellan inåtgående eller utåtgående (och så lasarettsfönstren som man vippar).
Och det där med runda dörrhandtag. Det fascinerar mig än.
Hur kan man låta bli att ha en hävstång?!
Skicka en kommentar