Dublin, 2008.
Där, i bussen, känns det som om vi vore på väg i ett rymdskepp .., för allt som syns är någon slags mjölkig dimma och jag tänker att så här kan livet vara ibland .,. vi sitter här på våra säten, nära varandra och ändå för oss själva och tillvaron susar förbi där utanför.
Man är liksom på väg, mot ett okänt mål.
Ungefär så.
8 kommentarer:
Fin bild och dina tankar!
Det känns så spännande varje dag att läsa vad du skriver. du är så levande!
Tack från Eva i Tyresö
Eva: pv svänger förbi ert sommarhus i eftermiddag och kollar om träden ännu står kvar ...
Fantastiskt foto! Underbar komposition och perfekt behandling av ljuset. Jag skulle vara omåttligt stolt om jag tagit detta. Fototävlingsbild!Jag kom omedelbart att tänka på den amerikanske konstnären Edward Hopper.
Guy: jo, jag tycker också om bilden, men du ska inte tro att jag tänkte på allt det du skriver om när den togs ,-)
Det var bara ljuset och k ä n s lan som fångade mig.
Jag håller med Eva.
Väldigt fin bild!
Och det du skriver gör bilden ännu mer intessant!
Som sagt...det är en orsak till att jag har läst din blog i många år.
Du har kloka betraktningar om livet - både det helt nära, och det med vidare perspektiv.
Du kunde ge ut en bok med utvalda delar från bloggen.
Text och foto: Elisabet Nilsson!
Många hälsningar och kramar från Monica.
Eller Elisabet Nilssons fotoalmanacka.
Eventuellt med fönsterbildstema.
Monica och Cecilia N: vet ni vad jag tror .., jag tror att det är detta att vi sitter på övervåningen av bussen .., att det är det som gör bilden lite annorlunda, för man ser ingen trafik .., bara ljuset.
Jag tycker att det är ljuset som gör bilden. Litet underexponerat inne i bussen och ett ljust, men inte speciellt tydligt, mål i färdriktningen.
Fotot ser ut som en målning till ett bokomslag eller en filmaffisch.
Skicka en kommentar