Och lågtrycket har givit sig av och kropp och själ fylls av till synes oändlig energi, men mer än så .., av total glädje .., och när jag går nere vid havet och harry springer och skuttar vid vattenbrynet .,. då känns det som om hjärtat ska gå i bitar.
På väg hem, hör jag småfågelkvitter.
Och mot lagårdsväggen spelar solstrålarna och längs lilla vägen kommer grannarna Ingrid och Mats gående och jag platsar harry som sätter sig alldeles, alldeles stilla och väntar tills dom har passerat, men då blir det för mycket .., då bara måste han få hälsa, för Mats vänder sig om och säger ..., "åååå, så duktig du är harry, vad du kan!"
Så det blir en stunds småprat om vädret som är så övermåttan ljuvligt och om småfågelkvittret och hur man trivs i landet Halland och om stövare (Ingrid är uppvuxen i Småland och i hennes föräldrahem fanns smålandsstövare ..) och det känns bra med grann-prat.
Faktiskt känns det som om jag skulle vilja utbrista i sån här sång ...
1 kommentar:
Mäktigt och alldeles otroligt vackert, lyssnat på rösten, texten och musiken.
Skicka en kommentar