Här ligger dom på tork.
Mitt i det jag sitter och äter frukost - iklädd kalasbyxor och nattsärk -knackar det på dörren.
Det är knappt jag tror mina öron!
Och jag tänker på att jag är rufsig i håret och att klädseln inte är den mest eleganta och att jag redan har varit ute på låååång promenad med harry (då hade jag yllekappan över allt detta, så ingen såg ju hur det var ställt ...), men det vet ju inte den som knackar på dörren .., den människan kommer att tro att jag är nyss uppstigen!
Dörrknackaren visar sig vara sotaren.
Nu ska han kontrollera värmepannan och skorstenen och jag skyndar mig att visa honom pannrummet, som tack och lov är någorlunda städat sedan vi gjorde i ordning för katterna där inne!
Där inne står bland annat en korgstol med filt i, kanske tror sotaren att vi sitter i pannrumet och läser dagstidningen .., en adventsstake finns där också, så att det inte ska bli så mörkt för pElle som ser dåligt och adventsstaken är visserligen inte tänd, men står så fint vid vattentankarna .., ååå, det känns så d u m t och så snart jag har visat herr sotaren in i detta gemak, skyndar jag mig därifrån, ja, och att byta kläder!
Sen kommer frågorna haglande!
"Hallå! Du .., var sätter man igång fläkten till värmepannan?"
(Fungerar inte).
"Tänker ni starta försäljning av grillbriketter till sommaren ...?"
(Frånvaron av fläkt minskar förbränningen, därav briketterna!)
"Varför har plasten smält här på rören ...?"
"Var är stegen till taket ..?"
"Och här ligger apelsinskal .., använder ni det till bakning ..?"
Å, jag vill bara slänga ut ett långt rep som räcker till Halmstad och gymnasieskolan där pv befinner sig; detta är helt och hållet hans ansvar och jag försöker förklara bäst jag kan och säger att det där med apelsinskalen, det är nånting som pv har fått dille på .., han tycker att torkade dylika "brinner så bra" och då ler herr sotaren.
Jag anar vad han tänker.
Korgstol, adventsstake .., apelsinskal .., å, bäst att skynda sig härifrån!
Och när han kommer hem ikväll - han bor i Ullared - kommer han säkert att ha mycket att berätta för sin fru.
Och bäva månde pv när han ikväll kommer hem!
Nu ska här å t g ä r d a s!
15 kommentarer:
haha, jag tror att sotare är en sån yrkesgrupp som förmodligen sett både det ena och det andra ;) Kram!
he he he Elisabet ditt inlägg förlängde nyss mitt liv flera år...skrattar gott.
:D
Fourmum: ååå, din adress!! Jag tog med mig vinsten till Sälen, men glömde att lämna den till Anna!
UllaMona och SoF: ni anar kanske hur det kändes ....,-)
Dagens skratt, helt klart. Känner igen men har föträngt :)
Skrattar gott :)
Oj då!
Såna där oväntade besök kan ställa till det.
Men så smart med apelsinskalen. Verkligen återvinning.
Jag tror också att Sotarn´ sett det mesta och bryr sig inte värst mycket. Jag vet hur jag tänker på hur folk kan ha det hemma vid mina hembesök (fast ibland undrar man....)
Skrattar MED dig så det kluckar och magarna guppar! tack för att du så generöst bjussar på det här , som känns igen så väl!!!!
Det roligaste är pv:s telefonkommentar. Undras just hur det blir vid hemkomsten:-)
Sotare är ett släkte för sig - dom är små "minihitlers" som verkligen kan konsten att få en att känna sig minimalt liten och korkad (som inte förstår att det går bra att bränna apelsinskal t.ex). Vår sotare på ön var fena på att skrämma upp mig med olika brandfaror i öppna spisen och vedspisen. Och apropå franska hantverkar som dammsuger och våttorkar efter sig så lämnade den här skitige mannen kvar allt sot och skräp i en hög. Plus kvarlämnade svarta fotspår överallt inomhus!
Åh, vad roligt! Och att du säger "Kalasbyxor" - fortfarande, heter det inte "tights"??? Vi har också apelsinskal på tork (på kaminen), jättebra att elda med - de är så knöliga att ha i komposten....
Åh han har nog varit med om mycket värre saker, vad mycket de får uppleva som har sådana yrken som innebär att gå hem till folk;-), själv minns jag barndomens sotare, sötare kan inte tänkas, var väldigt populär och skojade mycket med alla barn, Sven hette han, tänk, det kommer jag ihåg:-).
Jag har också ett sotarminne från barndomen.Var ju lite nyfiken så jag smög ner i pannrummet för att titta på vad sotaren gjorde. Då satt han på huggkubben och åt på en falukorvbit.När han fick se mig log han och tandköttet sohadem var samma rosaröda färg som falukorven som han just bitit i!Han höll sen fram biten och undrade om jag ville smaka. Det ville jag inte utan smet blygt upp igen.
Det var ellem som mindes soteren med falukorvbiten
Tack till er alla, även till Anonym längst ner som har ett så fantastiskt bildminne!
Monet: Pv var trött och slut på när han kom hem - och det var förresten jag med - efter elva dagars ledighet kändes det att jobba igen ..., så jag försökte vara snäll mot honom.
Men han påstår att fläkten i pannan ska fixas. Äntligen.
ellem: misstänkte att det var nån hemifrån - det var det där med falukorven - ,-)
Skicka en kommentar