(Vilken oerhört lockande rubrik! Jag förstår att man knappt kan bärga sig ...).
Det här är första gången inom loppet av två veckor som jag - utan minsta besvär - kan gå hela vägen ner till havet! Inget krånglande knä .., ingen värk! Inget haltande!
Om jag säger att det är u n d e r b a r t, är det en underdrift.
Alldeles som vanligt kan jag gå och det är en sån ljuvlig känsla, ja, den är obeskrivlig!
Och när vi närmar oss stranden (jag ser en Gärdsmyg och blommande slån ..., jag ser trift och små sällskap av styvmorsvioler - modell pyttesmå -, och där är en tappad fågelfjäder och där är resterna av en fågel .... och där, i en buske, ligger en plastflaska!) blir harry stående blick stilla och stirrar på gravänderna nere vid vattenbrynet och jag kallar in honom (han kommer motvilligt ...) och vi går hemåt och där är en äldre man som räfsar på gården och vi småpratar lite, mest om att vinden är så kylig (mina händer är vid det laget iskalla!) och lite pratar vi också om strandstädningen som blir av nu i slutet av maj.
Sen går vi hem igen, harry och jag själv ..,. och fortfarande är allt som vanligt och nästan hemma svänger jag av från lilla vägen och går ett par meter in mot backen och där är den lilla myrstacken och jag blir stående halvböjd och tittar ner på alla miljoner myror som - till synes planlöst - rör sig i stacken .., somliga bär på små, små, små strån och barr och andra viftar med sina antenner och jag minns myrstacken hemma i Malå, den nere i backen mot sjön, inte långt från hundgården .., och hur jag som lillflicka ofta stod där och fascinerades av myrlivet och hur man aktade mig för att trampa på små myror när man gick nerför stentrappan till sjön.
Så här såg det ut.
Idag, alltså.
Titta på den lilla myran som kämpar med ett vitt strå!
Det är inte alldeles enkelt att hålla telefonen stilla .., det får man överse med.
En bra stund står jag där och tittar ..,sen går vi hem och uppför backen och jag brygger kaffe och äter en pv-bakad kokoskaka och pElle ligger på bordet och sover jag är ledig hela dagen och till i morgon klockan femton-noll-noll-pip och nu ska vi gå ut i solen igen och senare idag blir det kaffe nere vid havet.
3 kommentarer:
Men Elisabet! Så underbart med ditt knä. Men undrar du inte själv VAD ÄR DET FÖR NÅGOT? Hur kan du gå från halvt invalidiserad med skriksmärta till normalgång på ett par dagar.
Jag hoppas verkligen du inte bokar bort röntgen och kollar upp att det inte är någon liten lös skruv som då och ger sig ut på vift och orsakar den här inflammationen. Skönt att du kan betrakta "myrgång" också, jag fastnade också och undrade var den var på väg och hur den vet det??
Monet: nu har jag ätit antiinflammatoriska piller tre ggr per dag, haft benet i högläge och varit ledig i två dagar - är inne på den tredje - och det måtte väl göra sitt till? I fredags på jobbet var det jättebra i 1 timme, sen högg det till och så var det kört för ett par timmar. Ingen begriper nånting. Och nej, jag ska inte avvika min rtg , sen är viktig. Så länge bara njuter jag ,-)
Avboka och DEN är viktig, ska det vara ,-)
Skicka en kommentar