"Hej
Jag
fick fundera en stund på vad som var veckans höjdpunkt – det låter så
himla trist och torftigt att lyfta fram min glädje över rensat skrivbord
och urröjda garderober, så jag väljer tisdagstraditionen som startade
den här veckan, en återkommande höjdpunkt: Konsert i kyrkan först, och
sen en promenad ner till kanalen där en väninna och jag (vi träffas i
stort sett bara på sommartisdagar, mailar i övrigt) delar en pizza och
tar (var sitt) glas öl.
I tisdags blev det en ljuvlig kväll trots att
dagens väder var trist.
Det är så makalöst skönt att sitta där och lösa
livets gåtor och titta på turister – men färre människor strosar där sen
Måns Z tog över allsången!
Hälsningar Marianne."
1 kommentar:
På tal om smultron...
Jag har ju nämnt för dig tidigare att jag är dålig på att minnas och berätta om min barndom/uppväxt - det som du är så bra på.
Men smultron...de för mig bums tillbaka till när jag var liten. Minns hur jag gick längs med grusvägen som gick förbi vårt hus, och den stora glädjen när det var fullt med smultron utefter den.
Trädde på strån och gick glad hemåt för att sakta låta dem glida av - och sedan äta dem sakta under stor njutning.
Det var medveten närvaro det, innan man ens hade hört talas om ordet mindfulness.
Än idag plockar jag gärna smultron (som jag nu direkt stoppar i munnen), men aldrig att de smakar lika gott som de gör i minnet från förr.
Varma kvällshälsningar! ♥
Skicka en kommentar