Och då är det personalfest hemma hos chefsskapet i Haverdal.
Alldeles vid havet.
Vi är ett tjugofem tal (minst!) anställda som kommit dit och där bjuds på storslagen och vidunderligt god buffémat och det blir mycket surr och skratt och mitt emot mig sitter unga töser på arton år och berättar om sin tillvaro och sen kommer J som nu ska slutföra sin journalistutbildning och där är inte många gossar, fyra stycken allt som allt och chefen håller tal och tackar för jäkligt gott arbete under sommaren och han berättar om slagna rekord och kaos och mycket jobb och hans fru, som gör våra scheman, säger till dom som var nya på jobbet i sommar, att dom har gjort det jättejättebra!
Vid halv tolv tar jag moppen och kör hemåt.
Det blixtrar och dundrar mest hela tiden och jag håller blicken riktad rakt fram och i Steninge doftar det tång och hav och luften är så mild, så mild - rent av ljummen fast det är natt -.
Och nu är det onsdag och ännu återstår fem semesterdagar.
2 kommentarer:
Sånt där kan jag sakna i England, allt är så formellt här.
Steel City Anna: ja, formellt var det minsta man kunde säga att det var ,-)
Uppsluppet och väldigt gemytligt.
Lättsamt.
Skicka en kommentar