Elisabet

Och så det bästa för min egen del ....

Den andra semesterveckan, då kom energin tillbaka!

Å, det var helt ljuvligt och det blev varmt och soligt och vi badade i havet och en dag tillbringade jag nästan fem timmar nere på stranden och jag satt där och tittade på människor som badade och jag såg en kvinna, kanske tio år äldre än undertecknad, som var så vacker när hon gick ut i vattnet och när hon kom upp igen, tog jag mod till mig och sa ..."vet du hur vacker du ändå är!" och kvinnan sa ..."men lilla vän, vad säger du!"

Sen började OS i London och då blev det ännu trevligare!
Nästan hela dagarna står tv:n på och vi tar en kopp kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och tittar på linjeloppet på cykel och vi säger att när nu inte Emma Johansson vinner, så vore det ju kul om brittiskan finge ta medalj.

Så där håller det på.

Andra bryr sig desto mindre om olympiska spel.
pElle, till exempel.
Sjutton år är han och går väl på slutvarvet.
Sover mest.
Men är till stor glädje.

Ett stort glädjeämne är att jag i garderobens mörker och oreda hittar en av mina linnejackor.

Jag tror att det är knapparna jag tycker bäst om!

Plötsligt känner jag mig som mig själv igen och tänker att om en vecka ska jag hoppa in i en röd (iskall rödfärg som går i blårött) arbetsskjorta som är det sista jag i mitt liv skulle ta på mig om jag finge bestämma.

Resten av semestern ska jag bara njuta av egna kläder.

På fredagkväll fick vi besök av pv:s storebror och hans fru - dom skulle påföljande dag köra till Göteborg och lyssna till Bruce Springsteen -. 

Med sig hade dom sin hund Mylta som är jämngammal med harry. 

Ååååå, som dom lekte!! 

Mellan varven tog dom igen sig på golvet och låg nära, nära varandra.

Den vita tassen tillhör den lilla madamen från mörkaste Småland.