Detta är vad jag ser när jag sitter ute i solskenet och läser boken som är så bra ..., och framför mig flyger småfåglarna fram och åter .., pickar i sig nedfallna frön eller några kokosflingor (som pv har tänkt ha till kakbaket ..) .., och så skräck-fladdret när dom lika hastigt blir skrämda och några sekunder senare är dom tillbaka.
Alltid denna känsla att akta sig.
Att vara rädd om livet.
Vilken stress att vara fågel!
Men blåmesarna är kavata och gör inte alls skäl för sitt namn; dom är dom allra modigaste.
Små och pyttiga.
En liten rödhake hälsar också på och någon enstaka koltrast vågar sig fram, annars är det mest gulsparvar, pilfinkar, några talgoxar och så blåmesarna.
Det är varmt i solen.
Jag har lagt ifrån mig fingervantarna och slutar ibland att läsa .., sitter bara rakt upp och ner och tittar på fåglarna och bakom mig finns rabatten och jag tänker på pElle som älskade att kråma sig bland kattmyntan, den som ännu bidar sin tid.
Nu blir det snart kaffe ute mot söderväggen.
Pv har åkt till landet Småland för att hämta en skibox och om bara två dagar är det dags.
.
4 kommentarer:
Härligt. Det gäller att suga på sådana goda stunder.
Tänk snart reser ni och det blir KUL.
Kraaaam!
Eva: det är UNDERBART!!
När du skriver att du sittr ute så här års, tänker jag alltid att åh, hoppas hon sitter på nåt varmt och inte blir kall i rumpan! För det gör du väl? ellem
rara ellem: ,-)
Jodå, jag har en dyna under den omfångsrika stjärten!
Skicka en kommentar