 |
| Minns jag inte fel, är det Emil som har broderat den här fina lilla duken? |
Och är man född på 50-talet minns man Långfredagen som årets längsta och i särklass tråkigaste dag. Det var sorgemusik på radion (fanns där då mer än en enda kanal ...?), alla affärer - även Folkes kiosk på Storgatan - var stängda .., och inte fick man leka med kamraterna heller.
Nej, man skulle hålla sig i stillhet och bara tänka på det eländiga som hände Vår Frälsare.
Nu är det minsann annorlunda.
Jag ligger i sängen och lyssnar till Sverigeresan i P4 .., kliver upp .., slår mig ner vid dukat bord .., vi pratar om vad som ska göras under dagen (någon ska arbeta, en annan ta hand om den nedsågade björken ...) .., och från köksfönstret ser jag hur en liten talgoxe tar sig en titt på den nyinköpta fågelholken, den som ligger på altanen med ingångshålet upp mot himlen, men det hindrar inte herr eller fru Talgoxe att inspektera den där fina lägenheten.
"Oj, nu måste vi få upp den!" säger jag till pensionatsvärden.
Sverigeresan hackar och har sig .., och jag tänker att skulle jag bli uppringd, vet jag inte en enda människa som jag kunde ringa till .., ja, vem är vaken vid halvåttatiden en söndagmorgon och vem vill hamna i direktsändning i radio?
Det är vad jag funderar över den här långfredagen år 2013.
(Men det finns dom som tar det här på allvar. Ja, det här med Vår Frälsare och lite annat också.)
Här funderas det också över Långfredagen ...
3 kommentarer:
Tänk så många gånger vi har suttit i tv-soffan och skrattat åt ICA-reklamen.
Här påminns man om det "ljuva" 70-talet.... ;)
Skön och Glad Påsk önskar vi er!
B & T
Vi firade ofta påsk hos mormor i Kristinehamn. När långfredagen blev alltför långtråkig framåt eftermiddagen kunde vi få spela kort - men bara om vi drog för gardinerna så inte grannarna såg. Fast då var å andra sidan mormor också med och spelade. Hon hade tråkigt hon med.
Vi hade också en tråkig långfredag och jag var absolut den enda i kompisskaran som hade det så. Inte fick man gå ut och leka och att titta på teve var det inte tal om. Däremot samlades vi i vardagsrummet och pappa läste bibeln. Ja, det var väl ett försök att upprätthålla gammal tradition kan jag tro.
Hur som helst hölls det allt mindre hårt på detta och jag undrar om min lillebror ens hunnit upp till skolålder innan både det ena och det andra var tillåtet.
Skicka en kommentar