Nästan högsommarvärme.
Jag halvligger i en trädgårdsstol av trä.
Fågelkvitter.
Staren som siiiirlar från grannens körsbärsträd.
Harry på golvet intill mig.
Då ser jag det .., jag har händerna vinklade uppåt ..., så där som ville jag sola armens undersida.
Exakt så satt min mamma när hon solade.
Exakt så höll hon fingrarna .
Det var vad jag tänkte på.
2 kommentarer:
..., och när jag ser mig själv på bild numera, så är det ju min faster som jag ser!
Likaså låter jag som min mamma, och har precis samma kroppsliga små egenheter som min pappa.
Nog sjutton är det bra så mycket gener i oss! Min sexåring har mycket av det som jag själv hade som barn, egenheter, vilka försvann hos mig i tonåren, och är sådant som han ju faktiskt aldrig sett och mött.
Kattis: ja, jag tycker att det är himla fantastiskt ..., hur generna kan hoppa bock så där mellan generationerna!
Skicka en kommentar