Ull, ull, ull!
Att fara till Brån utanför Vännäsby utanför Vännäs utanför Umeå och
spinna och klämma på ull med andra ullnördar var fantastiskt roligt.
.jpg)
På söndagsmorgonen gick jag på promenad och blev hälsad på av
hästar i en hage och hörde för första gången på länge storspovarna.
5 kommentarer:
Jaså, Cessi, var det så långt uppe i landet du var!
Mitt bästa var förstås brorsonens bröllop.
Storspoven är den fågel som betytt mest för mig. När jag växte upp i Värmland gick jag de första veckorna i april och väntade på att dess långa svepande visslingar skulle dra fram över ängarna. Snabbare och snabbare och till slut drillen. Det var ungefär vid drillen som man hade lokaliserat den och jag såg hur den gjorde en gir över fältet. Våren var här.
Cecilia - var du hos Lillemor? :-)
Bloggblad: jag minns faktiskt inte när jag senast var på ett bröllop! Jo, det var dotterns .. men det är länge sedan ,-)
Ulf: Storspoven är mig hem-ljud.
Underbart!!
Ulrika: ja, ni känner väl varandra alla snart, ni stickerskor ,-)
Jajamän att vi var hos Lillemor!
Skicka en kommentar