Elisabet

Här och nu ....

Amaryllisen kom arbetskamraten Lena med.

Klockan tre natten mot idag är jag fortfarande hur pigg som helst och det är fullkomligt obegripligt.

Jag lyssnar till nattradion och underbare Richard Herrey som är mästerlig på att sköta den sysslan .., det är önskenatt och människor ringer in och hoppas få sina favoriter spelade och det känns som en slags samhörighet .., alla vi som - av en eller annan anledning -  är vakna.

Vid tvåtiden går jag en trappa ner och tar mig an dagstidningarna som jag inte hunnit läsa.

Skummar igenom det mesta ..,  skriver ett brev till min syster i Australien .., tittar in till sigge som ligger i en banankartong i pannrummet - trots att han har fin och mjuk filtbädd alldeles intill -, nej, i en kartong med diverse rat, där ligger han ihopkurad och sover! 

Klappar honom lite .., småpratar .., tittar ut genom fönstret. 

Alldeles mörkt är det. 

Kolsvart.

Pv han sover så gott .., den mannen måste ha världshistoriens bästa sömn! 

Tar med mig pocketboken "Kärlek, vänskap, hat" av Alice Munro .., tänder lampan och vinklar den åt bara mitt håll och läser ut en av novellerna, den som har titeln "Nässlorna".

Å, hon skriver så bra .., det påminner lite om sånt jag läst hos Joyce Carol Oates .., det är det där fenomenala sättet att beskriva känslor, tycker jag. Och en slags icke-sentimentalitet.

Och så blir det morgon.

Sturegymnasiet har idag Öppet Hus och pv tar cykeln och ger sig av i ösregnet.

Kvar i sängen blir harry och jag själv .., och vid den tiden är jag halvdöd av trötthet och så går det några timmar och nu har vi varit ute i det eländiga vädret ..., jag har kånkat in ved och tänt i pannan (varmvattnet var slut!) ..., kaffet är uppdrucket .. Melodikrysset hörs från P4 och det regnar fortfarande och världen är helgrå.

Men det är ledig helg och jag tänker njuta.

Ändå.