Vid tiofikat (det enda fikat) sitter Elin framför mig - det är bara vi två - och jag har dukat fram gurka och tomater i skivor, skinka vars bäst-före-datum sedan någon vecka tillbaka har passerats ., och så nygräddat bröd. Kaffet är som vanligt svagt.
Elin är tjugotvå år och just nu ansvarig för grönsaksavdelningen.
Hon är alltid lugn och vänlig .., ja, hon är sååå duktig.
Så där sitter vi och pausar och pratar om just ingenting .., ja, jag får veta att Elin inte har ätit bröd på hur lång tid som helst, men nu smakar hon en skiva och tycker att det är gott.
Kaffe dricker hon inte.
"Men du vet Bettan, när jag blir pensionär, då ska jag ha lärt mig att dricka kaffe och då ska jag och Joakim sitta i vardagsrummet och kanske att han då ska be om en kaffegök, ja, så ska det bli ...", säger hon leende.
Då ler jag också.
Ja, låååångt efteråt ler jag.
(Senare får jag veta att hon och Joakim varit ett par sedan högstadietiden. )
4 kommentarer:
Som jag önskar, att det ska bli just precis så! :)
Kattis: ,-)
Jag har nog aldrig varit med om att en så ung människa pratar om pensionen och vad som då ska komma ,-)
Vilken underbart trygg utstrålning! Fin tjej!
AP: e x a k t rätt iakttagelse! Det är precis så hon är. Jag har nog aldrig mött en så ung människa som utstrålar sånt lugn.
Skicka en kommentar