Elisabet

Dinah berättar om sin pappa ....

Vilken alldeles underbar bild av Vilmar! säger Elisabet.

Min pappa var förstås den allra bästa.
Han var alltid glad och hur otrevligt än livet eller människorna betedde sig mot honom såg han alltid något positivt i det, två egenskaper jag gärna hade ärvt. Han trodde alla om gott.

Han var nyfiken ända in i det sista, alltså inte nyfiken på vem som gjorde vad, utan nyfiken på hur saker och ting fungerade och hängde ihop. Han hade mycket humor, och älskade att berätta, både om hur det var förr och lustiga episoder. Han hade ett otroligt gott minne (ytterligare en egenskap jag gärna haft mer av).

Han trodde oss barn om att klara vad som helst och han trodde att flickorna var lika dugliga som pojkarna (en ovanlig åsikt på den tiden.) Han fick (tillsammans med min mamma) 9 barn varav 7 var flickor. När nån släkting tyckte att nog var det väl sorgligt att det bara blev flickor svarade pappa att han nog lika gärna sett att även de två pojkarna varit flickor.

Han var enormt duktig på huvudräkning och hade nog haft ett annat jobb om det på den tiden funnits möjligheter till att välja.
Tre terminer fick han gå i skola, sen fick han sluta eftersom han kunde mer än fröken.

Född 1902 (lejon)
Död  1988

Vilmar och hans blivande hustru Astrid.
Bilden togs den 18:e september 1932 när det unga paret förlovade sig.

(Dinah: nu ser man ju tydligt hur lik du är din mamma! Det har jag ALDRIG tänkt på!)