Ljummen luft och inte alls så mycket blåst som igår.
Så vi går ner till stranden, harry och hans matte som är jag.
Natten har varit knölig med liiite sömn och mycket benvärk och håret är lockigare än vanligt och jag tänker att detta måste vara undergångsåldern i ett nötskal, fast den borde ju ha varit överstånden sedan lång tid tillbaka.
Tänker - medan jag går söderut till -, på mian som har så svårt att sova .., och värmen som liksom sköljer över henne!
Minns mamma som om nätterna steg upp och duschade i iskallt vatten.
Och den där känslan av att kropp och själ inte längre går i takt.
Om dom nu någonsin har gjort det?
Upptäcker - nere vid stranden - att små prästkragsliknande blommor ännu är vid liv.
Och sädesärlorna är kvar!
Sen hemåt.
Eckes äppelträd fullkomligt d i g n a r av frukt och ändå har dom plockat in och lagt mängder av äpplen i lådor. Det ser ut som julgransbollar som översvämmar grenarna!
Längs vägen växer nån slags vildäpplen och det påminner om satelliter i rymden ..., tycker jag.
Och sen är jag hemma och då kommer friherrinnan på besök och jag gräddar våfflor som först blir torra och därefter ätliga och snart vankas arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar