Och orsaken är den helt fantastiska dokumentären Hallå Dakar, som sändes ikväll klockan 20.00 i SVT (förstås)
Programmet handlar om hur ungdomar från Senegal söker arbete i det callcenter som svenska Samres tänker bygga upp där (och redan har gjort).
Vilken energi dessa ungdomar visar!
Vilken tåga!
Och jag tänker på hur bortskämda vi är i det här landet ..., hur mycket vi tar för givet.
Tack, från hjärtat tack ..., Magdalena och Marcus Rosen som gjort dokumentären!
Och min beundran för svenskläraren från Ystad som med sådan entusiasm lärde eleverna svenska .., den vet inga gränser.
Och ja, jag inser att det kan vara svårt för en telefonist i Senegal att förstå den som ringer upp och talar en knepig dialekt .., och såklart tvärtom förstås, men det spelar ingen roll för mig .., jag tycker ändå att det är helt makalöst och hoppas att Samres aldrig någonsin lägger ner centret i Senegal.
Så många som fick sina liv förändrade!
Så mycket oro som fick lämna tyngda axlar!
12 kommentarer:
Jag gillade den också. Skarpt!
Kattis: jag satt här och höll gråten mest hela tiden ..., inte för att jag var ledsen, utan för att jag var så .., imponerad!
När jag hörde om det här med utländska sambandscentraler, tyckte jag att det var helknäppt. Minns att tanterna berättade om många missförstånd. Är ju inte lätt ens för svenskar att veta att Rådstugugatan i Nrkpg uttalas Råsstugatan.... t.ex.
Men jag satt och blev så glad över att de kunde få jobb och klara sina liv, det var ett gripande program. Jag torkade en liren tår på slutet.
Tack Elisabet. Dina ord värmer. Hälsning Magdalena, Marcus och Seynabou
Visst är det härligt att kunna hjälpa till med jobb, men jag kan inte låta bli att tänka på alla våra ungdomar och även äldre som går arbetslösa här hemma. Dom flesta har i bästa fall a-kassa men ett jobb är tusen gånger bättre.
För övrigt beställde jag färdtjänst i Moldavien för några år sedan och det gick inget vidare.
Anne i Mantorp
Då måste jag gå in och kika på svt play! Tack för tipset!
Anne i Mantorp: jo, jag förstår den tanken, men jag kan inte ta in den ändå! För mig blir det för mycket känslor här .., om tjugo eller fyrtio ungdomar i Senegal kan förändra sina liv så fullkomligt genom att arbeta i ett callcenter, ja, men det kan jag ta. Om mina egna barn inte hade haft ett arbete att gå till? Ja, men här finns i alla fall skyddsnät.
Det där med svårigheten att förstå, det kan jag däremot köpa, men det behöver man inte prata med nån från Senegal för .., när jag bodde i Ystad hände det att mnänniskor slängde på luren när jag svarade i butikens telefon och jag tycker nog ändå inte att jag pratar så himla svårbegripligt ,-)
Tack Elisabeth för komplimangen. De är nu 64 som arbetar som samtalsmottagare för Samres i Dakar och för mig är det fantastiskt att bo där och undervisa så högmotiverade studenter. Att dessutom kunna bidra till och kämpa för anställningar ger stor mening i mitt liv/Språkläraren Teresa Ciel
Anne i Mantorp:
Lönekostnaden i Senegal är vad jag förstår runt 3-3500:- i månaden, och jag betvivlar att så särskilt många arbetslösa ungdomar hellre vill ha det än A-kassa!
Jag betvivlar även att vi vill betala 5-6 gånger så mycket för färdtjänstbeställningarna...
http://www.expressen.se/nyheter/halla-afrika/
Man kan ju tro att jag är Sverigedemokrat fast det är nog precis tvärtom jag är.
Men jag tycker att det är märkligt att jobben går på export. T.ex. görs och betalas Coop Sveriges fakturor numera i Indien. Där miste en mängd av mina f.d. arbetskamrater sina jobb.
Vad ska vi sysselsätta oss med här i framtiden om jobben sköts i låglöneländer funderar jag över. Anne i Mantorp
Anne i Mantorp: det är det sista jag tror om dig och jag hade nog tyckt om dig ändå, men blivit förvånad. Och ja, jag håller med dig i det du skriver, det är likadant med svenska åkerier som blir utkonkurerade och hela svenska textilindustrin som nästan försvann, men det här blev så känslomässigt för mig .., jag vet att det blir tokigt, men blir ändå så innerligt glad för dem :)
Skicka en kommentar