Elisabet

Hos Stig ...

När jag var liten drömde jag om att gifta mig med en bonde.
Jag skulle bli bondmora och vara snäll mot kor och kalvar och kanske skulle där finnas får och lamm och nån gris och höns förstås.
Det där med slakt tänkte jag aldrig på.

Och åren gick och ingen bonde kom i min väg och tv-program där bönder söker fruar, ja, det hade jag aldrig ställt upp på, tänk, om man hade blivit ratad i första omgången!
Nej, först dök en polis upp, därefter en lokförare och sist av allt en mattelärare!
Ingen bonde så långt ögat nådde.

Men livet kan bli bra ändå.
I stället för att mjölka kor, kan man arbeta som affärsbiträde och flytta till ett nytt land som heter Halland och man kan bosätta sig bara några kilometer från en vänlig bonde som heter Stig och  till friherrinnan, som ser Stigs lagård från sitt sovrumsfönster, säger jag att ååå, tänk om man kunde få ta några fina fönsterbilder från lagården .., med solen på andra sidan havet!

Och så ringer telefonen!
"Nu du Bettan är det fint ljus!" säger friherrinnan och jag tar bilen och susar iväg och kameran ligger i anoraksfickan.

Tänk, att en lagårdsdörr kan öppnas och direkt åker man baklänges i tiden - minst femtio år -!
Det doftar mormor.
Med fönsterbilderna blir det som det blir ..., det är svårt med ljuset och min kamera är heller inte den mest ultimata.

Det här är inte den modernaste av lagårdar, men där finns en hel drös med omsorg om djuren!
Stig berättar om kalvarna som han köpte från Skåne och som visade sig vara så magra och eländiga .., nu, äntligen, har dom tagit sig lite och fått hull på magen.

Ett nytt knä har han fått, herr bonde.
Om det pratar vi en stund .., och jag kan bara  a n a  h ur  kämpigt det måste ha varit med alla djuren, då, när det värkte som värst.

Korna står på rad ..., såväl friherrinnan som jag själv klappar och kliar och det slickas på händerna.

Här är stuten ..., ja, det visste jag inte förrän Stigs brorsdotter talar om det för mig.
Är där någon stadsbo som inte vet vad en stut är, så är det en kastrerad tjur.
Fin är han .., och låter sig klias uppe på huvudet!

Den första maj får korna komma ut.
Då går dom hela  våren, sommaren och hösten nere vid havet ..., aldrig i livet kan väl en kossa ha det bättre!

Sist av allt en sväng ner till havet innan jag åker hemåt.
Någon storm att prata om igårkväll var det sannerligen inte .., men idag är havet vresigt.