lördag 23 maj 2015

Om namn i Västerbottens inland och annorstädes ...

Sååå långt norrut, nästan jämsides med Piteå, ligger Malå!

Jo, jag har skrivit om det många gånger tidigare, att vill man stöta på lite mer ovanliga namn, särskilt kvinnonamn, då ska man söka sig till Västerbottens inland.

När jag på 80-talet arbetade på Ica i Malå och då hade kunder som betalade med check (ja, just det .., vem minns inte checkhäftena!?), då hände det att jag log för mig själv när jag såg ett riktigt ovanligt namn och det slog nästan aldrig fel, jodå, det visade sig att kunden kom från till exempel Norsjö.



För en tid sedan beställde jag boken här ovanför, författad av Christina Falkengård, en gång chefredaktör för tidningen Land.
Hon hade upptäckt precis samma sak - det här med ovanliga namn - och bestämde sig för att utforska det hela mer systematiskt.

Så här skriver författaren om hur hon tror att det förhåller sig med de ovanliga namnen ...

"Min teori, och jag får medhåll av många av dem jag intervjuat, är att i inlandet har man många barn och lite pengar. Här fanns inga statare och inga torpare som löd under någon stor gård, det fanns ingen överhet som satte klackarna på och talade om vad som var passande eller inte."

Åååå, vilkan underbara namn som tjoppar upp i den boken!

Vi kan väl ta en titt på sidan 127 .., där finns kvinnonamn på K.

Anna Fredrika Kleofina Adamsson, född i Åsele 1893, avliden i Vilhelmina 1982.
Berta Konsertina Andersson, född i Storuman 1912, avliden i Åsele 2003.
Britta Kristoferia Wågberg, född Kristoffersdotter i Dorotea 1868, avliden i Själevad 1952.
Agnes Kårine Elisabet Hansson, född i Vilhelmina 1900, avliden i Vilhelmina 1988.

Och här är namn på H ...
Hildedrott
Hilleli
Hillevid
Hjärtine
Hugiette
Humberta

I Norsjö kan man träffa på ... Verda Tillvia Johanna Holmberg .. och man kunde ha träffat Brita Tenoa Andersson, och i Lyckseele fanns Teä Napoleon Forsgren.


Och döm om min förvåning när jag på sidan 49 hittar två bekanta!
Jo, där längst uppe till vänster står ju en finklädd Nils-Erik Eriksson som gick i min parallellklass på högstadiet och är flitig skribent på Facebook .., och uppe längst till höger står hans rara syster Sig-Britt, som jag också varit klasskamrat med - vi skulle bli husmoderliga och åtminstone jag själv var nog ett hopplöst fall -.

Dubbelnamn var vanligt hemmavid.
Där fanns t.ex. Bror-Kennet (perfekt för en orkester) och Cecil-Margret (som finns med på bilden här ovanför).

Vad tycker jag om boken?
Intressant och rolig och det bästa är att man får ta del av människorna bakom namnen.


5 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Ojoj, så roligt att läsa om alla! men jag är glad att jag sluppit namn som Hildedrott och Kristoferia!

Ingela sa...

Det stämmer nog det där med namnen, att de var mest kreativa i Norsjö och kanske i gränstrakterna mot Skellefteå kommun. Mitt ex hade en mormor som hette Celeste och hennes bror hette Tankred.
Fast jag tror att fantasin tog slut till sist i fam Eriksson. Minns jag inte fel fick "ättapjötten" namnet Niklas.

Ingela sa...

Och dubbelnamnen, de förknippar jag med fjällkommunerna. Vilhelmina,Storuman, där heter många Jan-Anders, Stig-Börje och sånt. Mest karlarna tror jag.

Anonym sa...

Och som jag skrivit nån gång förut, i Älvsbyn bodde Veranda Karlsson! ellem

Elisabet. sa...

Ruta Ett: pappa ville prompt att jag skulle heta Berit och det är ju inget fel på det namnet, men jag känner mig inte som en Berit :)

Ingela: det här måste jag berätta för pv! Och då borde dansbanden ha en guldgruva att ösa ur om dom kommer från dom trakterna ,-)

ellem: haha, helt underbart! Jag högläser för pv som skrattar gott!