Marknaden i Accra, en av dem alla.
Allt, precis allt, kunde man köpa!
Skor, kläder, fisk, kött, kryddor, begagnade cd-skivor (jag köpte två), hattar, tyger, ja, rubbet!
Inte en enda gång såg jag andra blekhyade människor, här på marknaden, alltsål
Tio minuter bort - med taxi - ser det ut så här.
Ett hundratal meter bort, till höger om palmerna närmast i bild, finns stranden.
Låååång och kunde ha varit underbart ljuvlig!
Där eldades sopor på förmiddagarna och när vi simmade i poolen kände vi röklukten komma farande.
Som två världar var det.
Hullerombullerlivet.
14 kommentarer:
Det sägs ju att det är kontrasterna som gör allt så spännande... men samtidigt är det nog lite svårt att ta in allt då. Jag gissar att det tar lång tid att smälta en så innehållsrik resa som du har gjort - ja, vi har ju fått vara med på ett hörn!!!
Jag tror att det är just de här enorma kontrasterna som gör att jag själv inte har minsta önskan att resa till de här länderna. Vi ör ju alla olika och ser olika på tingens ordning men jag skulle nog mest gå omkring och känna mig väldigt illa berörd av hur fattigt och strävsamt det är för de flesta och så känna att man tillhörde ett mera priviligierat skikt. Jag tror jag skulle känt mig väldigt besvärad av att vara en främling som det ju verkligen syns att man är, hur vänliga människorna än är. Man vet ju att det är så här stora skillnade i livsvillkor men det är svårt att påminnas om det i verkligheten även om jag förstår att det måste varit en spännande resa med många intryck. Men jag skulle aldrig klara att hälla över mig en hink vatten under torftiga omständigheter och det kaos i form av ljud och människomyller skulle göra mig helt ångestladdad. Kanske för att jag som liten bodde i Kairo och skrämdes just av allt detta?
Det ska bli intressant att läsa vad det var du mest tog med dig från resan när du sorterat intrycken och om du nånsin tänker att du vill åka dit igen? Bara hettan ( och vi har det stekhett hos oss nu med 38 grader) och fukten gör det helt omöjligt för mig att ens tänka längre söderöver än där jag är just nu!
Bloggblad och Monet: egentligen skulle jag vänta med att utvärdera det hela, men jag kan väl säga så här: när vi åkte till mamma och bodde i djungeln/bushen i norra Argentina, bland grisar, getter, ormar och allt annat, så var det ändå ett slags lugn där. Eller: det var lugnt. Ingen elektricitet, inga bilar. Fattigt, ja, men människor hade mat - dom fiskade i floden - och bakade bröd i stenugnar.
Här var det kaos i ordets rätta bemärkelse.
Jag var i chocktillstånd dom första dagarna; det kändes som om hjärnan skulle explodera av alla intryck.
I byn där barnhemmet låg, var det rofyllt och helt underbart!
Så småningom var jag inte rädd när jag gick bland marknadsstånden i Accra heller, men detta att vara den till synes enda vita .., det kändes så annorlunda, men säkerligen nyttigt. Att för en gångs skull befinna sig i total minoritet .., det tror jag är hälsosamt.
Men det fanns ju också allt det andra; Labadi Beach med allt det ljuvliga .., restauranger som vi åt på som var jättefina .., ja, all denna blandning var .. fascinerande!
Det här att duscha med vatten från en hink, det bekymrar mig inte det minsta; det hade jag kunnat ha för jämnan när jag var där, man blir ju ren av det också. Men HETTAN ..., den var hemsk och då var vi ju ändå i regnperioden.
Ja, vad tar jag med mig?
Jo, detta att livet är så jäkla orättvist .., att allt är avhängigt på var på jordklotet du föds.
Jag tar också med mig att människor är sig lika ..., och all vänlighet. Men jag tyckte att människor på Irland, England och Grekland också var vänliga.
Jag förundrades också över att tiggarna nog var färre i antal på gatorna i Accra än i centrala Sthlm. Där, i Accra, går dom omkring och säljer saker, men få tiggde .., jom, men det tycker jag..., och det var oftast män med förkrympta ben eller ja, gravt handikappade. Några ungdomar tiggde pengar vid stoppljusen, men dom flesta sålde saker, så upplevde jag det.
Hade inte Anna och Micke bott där nere, hade jag aldrig kommit på tanken att åka till just Ghana; nu blev ju allt så oändligt mycket enklare i och med att dom kunde guida oss och ta med oss på allt möjligt.
Jam, ungefär så känner jag det.
Mitt livs resa/äventyr, det kan jag nog säga .., i alla fall helt klart i klass med resan till Argentina, men på ett helt annat sätt.
http://jonascullberg.se/?p=102, rekommenderas för lite mer eftertanke
Anonym, eller du kanske är Jonas Cullberg: jag ska läsa igenom texten mer noga när jag kommer hem från jobbet. Skummade bara igenom och tänkte att så är det säkert. Att ta fram kameran blev nästan inte av .., det kändes inte heller bra och jag kan förstå dem.
Jag tänker att fler av oss som bor i rika länder borde göra en sån här resa, just för att se hur det är. Hur otroligt bortskämda vi är.
Kanske skulle fler bli lite mer ödmjuka mot sin omgivning då.
Elisabet, bara för att vara lite tydlig kring just det här med kiss-och duschhinken. Själv hade jag aldrig kunnat förmå mig att be om duschvatten, hink eller inte, under de omständigheter du beskriver och då lider jag som du otroligt av hetta. Inte när man förstår hur livsviktigt vatten är på o,ika sätt i de här länderna och att det här med att duscha har låg prioritet.. Vi västrrlänningar har ju vant oss vid att ställa oss i duschen så fort vi blir det minsta svettiga eller tar det bara naturligt att man kliver i duschen varje morgon utan att ens alls behöva det. När jag var liten var det firtfarande "lördagsbad" som gällde och man lärde sig att tvätta av sig på annat sätt i handfat eller just hink på,sommaren. Eller också räckte det med sommarbaden i havet. Nu var de ju vänliga och hjälpte dig med detta men det här är för mig ett exempel på de oerhörda kulturkrockar som uppstår i de här länderna, på samma sätt som att din Anders behövde en "toalett" bara för att kissa. Utan att veta så tror jag att män gör det bakom knuten precis som de ofta föredrar det där det går överallt i världen😃😃
Det här är ett bara ett exempel, utan att vara det minsta kritiserande, på att jag själv skulle känna mig oerhört alienerad vart jag än gick i det "riktiga Ghana" och just tycka att de västerländska delarna som hotell, pool och din dotters lägenhet skulle kännas som en tillflyktsort. Så som jag läst dina inlägg har jag mest sett din glädje över samvaron med dina vuxna, vackra barn under en lite längre period och fått bara med om syskonsamvaro på ett lite annorlunda ställe. Det skulle ha varit värmen i mitt hjärta och är det förstås för dig också!
" utan att vara det minsta kritiserande"
? Really?
Inte riktigt, va.
Usch stackars oss andra vanliga dödliga som inte bättre begriper.
Monet: i barnhemmet finns en riktig toalett och vatten i tunnan att spola med, men det visste inte A.
Jag bad inte om en dusch i ordets rätta bemärkelse, jag bad om att få blaska av mig, men nu skrev jag dusch och du ska inte tro att det var en hinkfyll med vatten och brunn finns med pump.
Och nej, det är inte kutym att alla män i Ghana pinkar ute. Jag har sällan eller aldrig sett så välklädda män eller kvinnor - och så fattiga också -, men det fanns dom som gjorde det.
Glädjen i att vara tillsammans med barnen var naturligtvis helt underbar, men det var även besöket i barnhemsbyn, i skolan och hela resan dit. Och jag tycker som Ulrika; att det är oerhört viktigt att vi människor ser även eländet på vår jord .., hur ska vi annars veta hur det ä?
Känner igen mig i alien-beskrivningen. Det kommer jag nog alltid göra framöver o a v s e t t var jag befinner mig. Det känns som att vi är aliens alla vi som bor i stabila bostäder, har rinnande vatten hemma etc - det är en ynnest, vi är inte direkt normen.
Jag upplever Ghana som oerhört rikt på kontraster. Torrt, Blött, Grönt, Rött, Nytt, Gammalt, Skog, Hav, Rent, Smutsigt, Uppriktigt, Korrupt, Rikt, Fattigt, Vindstilla, Stormigt, Välkomnande, Avståndstagande - men alltid varmt och stolt. Landet har lärt mig att kontraster kan respektera varandra, tillåtas samexistera och även driva saker framåt.
Och hinkhistorien är så rolig och tack och lov att du frågade, inte bra om du åkt på en sunstrike (och sjukhus som jag lyckades med första månaden...)
Kom snart tillbaka!
En kommentator ovan skriver vad säkert många tänker, den bistra verkligheten och mycket tragiska är: om vi fördelade jordens resurser, ännu mer korrekt, om vi i väst inte rånade dem i den s.k. tredje världen så skulle maten räcka till 10 miljarder människor (som vi beräknas att bli år 2100, sedan stagnerar det), idag är vi 7 miljarder. Historiskt kommer hela mänskligheten från Afrika och Eufrat och Tigris och spred sig till jordens alla hörn. Varför en del av jordens befolkning anser att den andra delen ska utarmas på olja, guld mineraler bl a och mineraler till dagens telecombransch som står för mycket av det korrupta med våld, mord och krig är en ofattbar situation och ren ondska. Att inte de afrikanska länderna får vinsterna av sina egna ägodelar och fyndigheter. Toaletter, mat, vatten finns till hela jordens befolkning om det används jämlikt. Hela poolmentaliteten för dem som har råd eller tagit sig råd är absurd, fyllda med sötvatten=dricksvatten när andra har sinade brunnar.
Ytterligare exempel på den "vita" världens girighet, när skördar går snett i Afrika så ser de redan superrika spannmålsspekulanterna med sin girighet till att höja spannmålspriserna på världsmarknaden och stoppa pengarna i sina egna välfyllda fickor på bekostnad av de fattiga och äventyrar jordens framtid.
De afrikanska länderna betalar också tillbaka till väst på sina lån MER varje år än de får i bistånd, allt medan väst tvångsförflyttar människor under död och våld för att komma åt deras rikedomar.
Man blir sorgsen och var och en som köper sig till detta hoppas jag tänker en gång till.
Om man känner att man inte kan stå för sina åsikter utan skriver anonymt, då är det svårt att ta texten på allvar!
Jag undrar alltid varför man skriver anonymt! Vad är syftet? Är det ett "troll" eller vill man bara fegt kritisera någons inlägg?
Jag håller med Ulrika att vi i synnerhet vi, som känner oss privilegierade, oftare borde efter råd och lägenhet försöka sätta oss i andra, icke-lika-privilegierade, människors situation för att inte förhäva oss i alla lägen och tro att vi är värda mer än någon annan enbart för att vi RÅKAR ha haft turen att födas i t.ex Sverige.
Barnsligt att inte våga stå för det man skriver.
Jag håller med i mycket, att det är en sjuk snedfördelning här i världen. Men om ingen reser till dessa länder, om ingen upplever skillnaderna och berättar om dem -vad händer då? Jo, jag är övertygad om att då bara fortsätter det ju!
Klart vi ska resa dit om vi får chansen. Jag tror stenhårt på att detta att människor från olika delar av världen möts, det skapar ökad förståelse och ökat engagemang åt alla håll! Dessutom skapar turism på många många håll i världen bra arbetstillfällen för de som bor lokalt, det är inget man ska förminska!
Tack vare Elisabet är vi nu flera som bidragit - och säkert kommer att fortsätta bidra - till barnhemmet och skolan t.ex.
Att vi i väst slutar resa dit löser INGENTING. Det tror jag inte ett dugg.
Tvärtom. Det skapar medmänsklighet och medvetenhet.
Jag anser att de rika länderna bör avskriva lånen t.ex., vi i väst klarar oss ändå! Men, det sker inte bara för att folk slutar resa till dessa länder.
Nej, MER resor och rörlighet i världen, så kommer det att bidra till en förbättring!
Såklart ska vi ut och resa så mycket vi orkar och kan och se hur det ser ut med egna ögon i andra länder. Om inte vi gör det så bäddar det verkligen för ett "vi" och "dom" och i den världen vill jag inte vara i!
Då kan resenärerna dessutom bidra med kunskap till dem som inte klarar att se och uppleva på plats utan att känna sig alienerade.
Skicka en kommentar