Elisabet

Igår ....

På väg hem ....

Det spelar ingen roll att man  v e t   vad som väntar; man kan ändå liksom inte ta in det!
Ja, jag tänker på affären och den förvandling som inträffar efter midsommar.
Man är totalt slut på när den sista kunden tackat för sig!

Halv tre var jag på plats och sju timmar senare äntrade jag cykeln och gav mig av hemåt.
Mitt högra knä har krånglat ett tag nu - (ja, det ska åtgärdas, men inte just nu under semestertider) och jag nästan ångrade att jag bett pv möta upp i Steninge för ett kvällsdopp och förresten var solen på väg ned.

Men solen ..., den var som en stor apelsin och tröttheten till trots var jag så innerligt lycklig av att känna alla dofter och i sommarhusen vid sidan av vägen stod fönster på vid gavel .., någon  höll på att montera ett partytält .., och jag pinnade på allt vad jag kunde för att kanske hinna få en bild .., och pv var redan på plats i Steninge och där var massor med människor, trots att klockan närmade sig kvart i tio .., barnfamiljer och andra och somliga hade grillar med sig och andra ägnade sig åt krabbfiske.
Andra bara satt ute på piren.

Jag var den enda som badade och vattnet var övermåttan ljuvligt .., några små maneter föste jag undan och pv - som hade tänkt bada -, ångrade sig.

Plötsligt  hördes knatterljud från himlen och där uppe svävade någon och jag tänkte att .., ja, härligt måste det nog vara, men ändå .., nja, inget för mig och pv log och sa "ser du, alla står med gapande munnar och tittar mot skyn!" och precis så var det.

Och sen hemåt och i cykelkorgen låg ett nybakat bröd (i stället för att köpa på affären, köper jag ett av den ihärdiga friherrinnan och vilket bröd sen ..!) och väl hemma skar jag mig en tunn skiva av brödet .., och så Gruyère-ost i stavar och italiensk salami till detta .., och ett glas rött vin.
Det var som att landa i himlen!

Nu stundar ledig helg.
Och massor med bad.
Vilken lycka.