söndag 1 oktober 2017

Och Ulrika berättar om sitt bästa ...

Hidinge kyrka, Strängnäs stift.

Veckans guldglimtar har varit:

--- tisdagens andakt och musik- och fikastund på demensboendet. Jag plockade med lite skog in (mossa, löv, blåbärsris o.d.) och kantor Gunnar hade med sig några kantareller.



Det blev jättelyckat; det väckte minnen och satte igång alla möjliga samtal. Vi luktade på svamparna och barndomsminnen av svamp- och lingonplockning kom fram - lingon som plockats i Småland och då dök det hos en av de boende upp "Flickorna i Småland" så då sjöng vi den tillsammans. 

Efter fikat sjöng vi Imse Vimse Spindel, Blinka lilla stjärna och några andra barnvisor som de flesta av dem minns texten till. Vi avslutade med Ju mer vi är tillsammans.Jag tycker såå mycket om de här stunderna! Det känns att man gör nytta, att man gör gott. Det är en ära att få vara med om det!


--- denna morgons högmässa i Hidinge nya kyrka. 

Jag går inte i kyrkan särskilt mycket men idag var det avsked för vår underbara, underbara präst Simon, som ska börja jobba i en annan församling.

Han höll sin avskedspredikan och det var avtackning och tårta och tal och även om det känns så otroligt tråkigt och sorgligt att han slutar (han är den godaste människa jag någonsin träffat och utan tvekan den finaste prästen också) så blev det ett så fint avslut med visserligen många tårar överallt men med sådan värme och glädje också.

Så det är absolut ett av veckans bästa, trots allt.

1 kommentar:

Barbro sa...

Vilken fin berättelse.
Så tacksam man är över att få träffa sådana härliga människor.
Jag har också gjort det i min församling, människor så väldigt passande för sina yrken.