onsdag 18 april 2018

Ledig dag ..., den första av tre. 


Och från att ha varit en förfärligt dimmig morgon, blir det nästan som en sommardag till slut.
Friherrinnan frågar om jag har lust att göra henne sällskap till kyrkogården i Harplinge?
Där har hon sin mormor och morfar och andra bekanta förstås.
Har man bott på samma plats i precis hela sitt liv, då blir det många som man känner till.


Första gången jag besökte den här kyrkogården, då var alla namn obekanta för mig.
Idag var det annorlunda.
Nej, inte så att jag känner så många, men jag känner igen namnen.
Jaha .., där är arbetskamratens pappa som gick bort alldeles för tidigt!
Och där ligger ett äldre par som har likadant efternamn som Cornelia i charken.
Och där är mängder med efternamn som jag känner igen från postavier .., kanske föräldrar eller andra anhöriga?


Jag har skrivit om det tidigare, men gör det än en gång .., det är så annorlunda titlar på gravstenarna söderut. Hemma är det hemmansägare, skogs, - eller gruvarbetare, några lärare, sågverksarbetare, ja, sånt. I Ystad vimlade det av fiskare, sjökaptener, skomakare, klockare och fanjunkare och överstar!

 Här är det också gott om fiskare, men även stenhuggare förstås .., och många lantbrukare, där finns en vandrare också ... , och som här på bilden, en lärarinna: Alice Tegnell.
Hennes lillasyster Maria som bara blev fyra år, ja, hon finns också med och kanske är det Alice systrar - Gunhild och Anna som delar samma grav?


Vandraren J. G Svärd.


Och elektriske installatören Nils Olof Nilsson förlorade tidigt sin hustru Ingrid; då var Nils Olof bara trettiosju år och hustrun trettioåtta.


Är kvinnorna inte lärare eller läkare, får dom sällan någon titel.
Ibland räcker det med att ha varit mamma.


Anders Julius Svensson drunknade den 23:e juli 1911.
Då var han bara sjutton år.


Och herr Jönsson från nr 7 Särdal, han blev bara trettio år, men hustrun Anna Kristina fick ett tämligen långt liv. Åttiotre år blev hon. Levde hon som änka resten av livet, ja, efter makens bortgång?


Tänk, att få det epitetet på sin gravsten!
Världens bästa mamma, det var just vad du var, du för mig okända Gun Lindberg.


Ja, så där går jag omkring och tittar, allt medan friherrinnan gör fint på sina morföräldrars grav.
Det är i Harplinge hon själv vill hamna när den dagen kommer.
Själv vill jag strös ut i havet.

Den här kyrkogården är i mångt och mycket en slags installation .., alla påskliljorna bildar ett stort hjärta och det är pinnstolar uppe i träden och prydnader här och där och ibland blir det - för mig i alla fall - nästan för mycket, men det är jag nog ensam om att tycka.

Men väl värd ett besök är den, jo, verkligen, allra helst för människor som själva arbetar med sånt här. Synd bara att kyrkan var igenbommad, den har jag ingen aning om hur den ser ut.

5 kommentarer:

Steel City Anna sa...

Väldigt vackert!

Babsan sa...

Tack för att jag fick följa med på denna fina vandring😘Älskar kyrkogårdar.När jag åkte upp till Piteå när mamma och pappa levde gick pappa och jag alltid till kyrkogården.❤️

Pernilla sa...

Det är något speciellt med kyrkogårdar, just nu lite extra vackert med vårblommorna. Intressant det där med olikheterna på titlar, det har jag inte tänkt på, kanske för att jag håller mig här i södern. 😉

Eva i Tyresö sa...

Obs!
Den kyrkogården är som en botanisk trädgård för träd!
De har namnskyltar och många är ovanliga träd.
Det fastnade jag för.

Elisabet. sa...

Steel City Anna: ja, väldigt! Och än vackrare blir det om några veckor!

Babsan: kyrkogården hemma i Malå ligger inbäddad bland tallar .., tämligen enkel och icke-pretentiös, men fin ändå. Kärv, är den.

Pernilla: den mest fascinerande kyrkogården jag besökt var i Bohuslän ., men var ..? Lysekil? Stenungsund? Där var det mängder med musselskal i stället för smågrus eller gräs vid graven. Helt sanslöst vackert!

Eva i Tyresö: ja, just det, jag gick omkring och läste på olika nyligen planterade träd och så stod namnet på den som var fadder för trädet.