lördag 1 september 2018

Det här med tillit ....


Igår berättade jag ju om min annons som låg ute och männen som ringde och alla ville pruta och det förstår jag ju, det skulle jag också försöka med. En av dem var väldigt energisk och hörde av sig med ett sms senare på kvällen (inte Ali) där han skrev att budet låg kvar och det var bara att messa honom så skulle pengarna finnas på kontot på studs.
Jodå, jag hade ju pratat med honom innan och han lät trovärdig, det var inte det, men jag hade ju föresatt mig att för en gångs skull inte vika ner mig.

Tidigare igår hade jag även ett mejl från en kvinna som heter Pernilla och som undrade om det som skulle säljas fanns kvar. Jag svarade att jodå, det gjorde det.

Idag när vi var inne på affären och handlade, då ringde min mobil.
Det var den här kvinnan och hon sa att jodå, hon ville köpa det utannonserade, jag skulle bara ta en bild på koden på baksidan av presentkortet (ja, det var ett sådant) och så skulle pengarna komma till mitt konto.

När vi åkte hem sa jag till pv .., men hur ska vi kunna lita på varandra?
Tänk, om jag skickar bilden på koden och tänk, om hon inte sätter in pengarna?
Och ja, jag tänkte INTE skicka koden utan säkerhet, men för henne gällde ju samma osäkerhet.


Kom hem .., googlade hennes mobilnummer .., såg att hon bodde på landet utanför Göteborg och var i 35-40-årsåldern. Och innan jag ens hade tagit bilden av koden, fick jag ett sms: "Nu har jag skickat pengarna, har dom kommit fram?"

Jag måste säga att jag blev så innerligt rörd .., nästan så att jag började gråta.
Inte just för pengarna, men för att en för mig totalt okänd människa litade på mig.

Så jag ringde upp henne och berättade vad det betydde och att jag själv googlat hennes namn och ja, ni vet.

"Det gjorde jag med, googlade dig .., men det var kanske dialekten som gjorde det mesta, jag har släkt i norr och det kändes tryggt", sa hon.

Och nu är annonsen bortplockad och jag kan slappna av.
Allt gick bra.

"Det lär vara så att endast 0,8 procent av befolkningen är oärliga", sa pv när vi drack kaffe efteråt.

Så är det kanske, men med en före detta man som är polis och en son som gått i sin fars fotspår och detta att läsa tidningar om allt elände som händer .., det påverkar i alla fall mig.

Såååå glad, ja, rent av lycklig, blev jag av att det här löste sig så bra!
Tack Pernilla i Västra Götaland!
Du gjorde min dag!

5 kommentarer:

WalkaboutSweden sa...

Tack för fint inlägg.

Ulrika sa...

Som en ganska luttrad människa men som ändå vill tro gott om folk så blir jag så glad!

mossfolk sa...

Jag tycker att det är lite jobbigt att sälja över nätet. Sålde en period barnkläder på tradera (där är det ju ett annat betalningssystem och tämligen säkert), men tyckte ändå att det blev lite olustigt. Efteråt, när varorna var skickade skulle det ju skrivas omdömen och det gick bra fram tills ett urdåligt ramlade in, förstås synligt för alla. Jojo, en stjärna fick jag med motiveringen att kläderna hade varit i dåligt skick och luktat mögel och fuktig källare. De var stl 50, använda av en bebis i en månad och hade aldrig legat i något förråd. Då tappade jag lusten.

Nu håller jag på att sälja av mina bärsjalar via en facebookgrupp och det har hittills gått bra. Den näst sista ska skickas idag...

Turtlan sa...

Jo tänker också så att de flesta ÄR ärliga. Sen får man ju inte vara hur godtrogen som helst och känna efter är ju bra.

Grattis till försäljningen från mig!

Turtlan sa...

Fy så illa! Jag har aldrig sålt något på Tradera men köpt. Tyckte alltid alla dessa plustecken i omdömena var så märkliga och smått löjliga. Är det bra så skriv det tänker jag.