fredag 14 september 2018

Goda grannar ...


Vilken trevlig kväll det blev igår!
Vi var nämligen, tillsammans med Britt och Ecke och Britts systerdotter Marie från Hässelby, bjudna på surströmming till grannen Birgitta, hon som bor bara snett nedanför oss. Birgitta blev änka för ett eller två år sedan, men har fortsatt att tillbringa det mesta av sommaren och hösten här i Stensjö.
Det var för övrigt Birgitta som visade upp sin favoritmugg, den med fåren på som många tyckte var så  fin!

Lika så gott att jag presenterar er.
Längst till vänster, vid min sida, sitter Ecke.
Han är snart nittio år, har arbetat som lärare, är född i Ystad (kan allt om kvarteren där jag bodde) och en av Eckes föräldrar, jag tror att det var mamman, var född i Hälsingland.
Ecke är en på många sätt kraftfull man, men snart blind - har pyttelite synrest kvar -ändå rensade han sin surströmming betydligt snabbare än jag själv!

Vid bordsänden sitter Eckes fru Britt.
Britt har också arbetat som lärare (och berättade nåt så underbart om när hon gått i pension och hur hon om kvällarna åkte till skolan och bara pysslade, så mycket längtade hon tillbaka!) och sommartid går hon varje dag ner till havet och tar sig en simtur och hon är en av de vackraste kvinnor jag vet, men det beror lika mycket på att hon har sån otrolig utstrålning!

Sen, lite skymd av motljuset, sitter Britts systerdotter Marie.
Hon är jämnårig med mig, bor i Hässelby och arbetar - eller har arbetat - på universitetsbiblioteket just i Hässelby. Mjuk och rar och skulle återvända norrut nu på morgonen.



Ännu en motljusbild!
Sen är det pv förstås som glatt lyfter snapsglaset för att att hylla Renée Norén i Malå, hon som tipsade om var vi kunde få fatt i Släppträskbrödet och det brödet fick göra oss sällskap till middagen.
Och så till sist värdinnan själv: Birgitta!

Birgitta har arbetat som kanslist på högskolan i Halmstad (ja, med annat också), kommer från Östergötland och är en sjusärdeles madame på att laga mat! Och stilig är hon också och hade på sig en sååå vacker blus!



Först bjöds det på två olika sorters "snittar" samt rosévin.
Man kunde tro att vi var tjugofem personer som var bjudna .., det var vi inte.



Och så ännu ett fat med ljuvligheter!
Dom små tomaterna var hemodlade och inlagda i en lag med kryddor ..., dom var nåt så vanvettigt goda och detta låg på en botten som bestod av cashewnötter som först legat i olja eller vatten (jag kommer inte ihåg vilket) och därefter malts .., ja, det var nåt så ljuvligt gott och härliga kryddor!

I flera timmars tid blev vi där och jag tänkte att egentligen måste det vara himla trevligt att bo i ett kollektiv - eller sånt här pensionärsboende där var och en har egna lägenheter - men där det finns gemensamhetsutrymmen! För tänk, så intressant det är att sitta och språka med andra människor och ta del av andras erfarenheter och sen, när man är less eller trött, så går man hem till sig.

Ja, det var verkligen så trivsamt och surströmmingen var perfekt och mandelpotatisen kokt efter konstens alla regler, dvs, inte ett pillevitt sönderkokta, som dom annars så lätt blir.



Tidigare på dagen hade pv och jag själv åkt in till Halmstad, då jag föresatt mig att köpa en jacka eller kappa och bra skor att promenera i, ja, inför resan till Sthlm.
Vi inledde med att hämta ut min tågbiljett (ja, jag vill ha en fysisk biljett  o c k s å ), sen bjöd jag schangdobelt på fika nere vid sjömanscaféetet, alldeles intill där Sonja och Gösta tidigare bodde.

Harry fick göra oss sällskap och där satt vi och surrade (harry hade fullt sjå med att utforska alla nya kissdofter i buskarna intill!) och vi tittade på olika båtmodeller och hur man enklast och smidigast tar sig ombord. Man kan konstatera att det hade varit åtskilligt enklare (i alla fall för mig) om vi hade haft en motorbåt; dom saknar ju mast, denna mast som ständigt är i vägen när man ska krångla sig ombord.

Sen iväg till nya köpcentret Hallarna (som inte är så värst stort, men ändå) och ååå, vad jag fyndade!! Ja, nga skor och ingen jacka.
Däremot två sjalar (nu har jag väl snart dussinet fullt) som blir härliga att ha runt halsen (men nu spår SMHI att det till veckan ska bli högsommarvärme i Stockholm!), och en svart mjuk sticketröja fick också följa med hem, plus ny mascara.
Som vanligt, alltså.

Och nu är jag hemma, ensam med Harry.
Pv har påbörjat sitt vikariat för mattekollegan Caroline som opererat sin fot, så nu vet han vad som väntar den närmaste tiden .., jo, klockradion går igång fem om morgnarna, men då sover jag ju glatt vidare.



Det var så här den såg ut, värdinnans favoritmugg!

Nu har jag deletat och rensat ut i hjärnans byrålåda.
Nu kan man fylla på igen!

Ajöken, sa fröken.

Nej, inte helt slut.
Frågade min syster i Australien om hon hade röstat i det svenska valet och hur det är med deras medborgarskap, det visste jag faktiskt inte.
Jo, så här var det: hon hade kunnat lägga sin röst i vårt val, men avstod, då hon efter fyrtio år i Australien inte tycker sig vara tillräckligt insatt i det hela. Däremot är alla med rösträtt i Australien TVUNGNA att rösta, annars blir det böter.
Birgitta har dubbelt medborgarskap, såväl svenskt som australiensiskt.
Sonen däremot nekades dubbelt medborgarskap (från Sveriges sida, om jag förstod det rätt) och fick nöja sig med det australiensiska, vilket var en besvikelse, då han ju reser land och rike kring och då inte är med i EU med allt vad det innebär av att inte behöva söka visum.
Så var det.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Monet: jag vet inte om du läste klart hos Bert, men jag skrev också att jag tänkte fel, att utlandssvenskar självklart måste få rösta. Jag skrev OCKSÅ att jag tyckte det vore konstigt om min syster som varit borta i fyrtio år, skulle rösta och det står jag för. Hon har noll intresse att komma tillbaka, men jag inser att det är hopplöst att skapa såna gränser, alltså hade jag fel.
    Hon väljer själv att inte rösta; det var inget menat som att vara provokativ att berätta det. Håll en lite vänligare ton här inne.

    SvaraRadera

Å, så glad man blir över kommentarer! Det är liksom det bästa av allt när det gäller bloggandet,- utbytet av tankar -.
Har du inte en egen blogg, kan du, lätt som en plätt, kommentera ändå. X:a bara i rutan "Anonym" eller "Namn/URL" och skriv vad du har på hjärtat.
Elisabet.